sarposbaby

igår var vi på studentfirande av min kusin. Det var trevligt. Tror jag. Min bebis var glad i ca 20 min och sedan skrek hon hysteriskt, verkligen panikartat i typ 45 min och sen somnade hon och jag kunde inte riktigt slappna av så den där trevligheten gick mig lite förbi... men maten var god och kusinen var stilig i sin kostym och det var inte så kallt så det var ju bra.

Usch, va hemskt när hon skrek sådär. Det är omöjligt att förklara hur illa det låter när en bebis har panik så det ska jag inte ens försöka mig på men jag var extremt nära att åka in till sjukhuset för hon har aldrig varit sådan tidigare. Så fort hon lugnade sig lite började det bara om. Hon ville inte äta för hon bara skrek. Jag tänkte att hon kanske hade blivit biten eller nåt och att hon kunde få en allergisk reaktion, därför kände jag att det kanske var bra att åka till sjukhuset. Till slut somnade hon, helt utmattad såklart, i min famn. Sen vågade jag inte sätta mig i bilen i fall hon skulle vakna så då stannade vi till kaffet och presentöppningen var klar. Då sov hon så djupt att jag kände att det var OK att åka hem. Min lilla bebis... =(

På kvällen var Lovis hur glad som helst, jollrade och skrattade och var "som vanligt".

Så idag när vi skulle på mammagrupp så kände jag att jag hoppas inte hon blir sån igen men det gick jättebra. Vi pratade om kost idag, man får ju ge smakisar från 4 månaders ålder och hon blev det igår. Jag känner mig inte helt redo att sluta amma, de här fyra månaderna har gått så fort! Dessutom ska hon ha barnvakt i helgen och då känns det jobbigt att börja innan dess. Men nästa vecka kanske eller efter midsommar, vi får se. Det är ju ingen brådska. Jag är lite fundersam på hur man gör också, vad man börjar med och vilken tid på dygnet och hur mkt och allt sånt. Men jag har en jättefin bok som vi fick i present med små tips och recept så det ska nog lösa sig.

Idag regnar det, bäst att ha paraply!

Idag var jag på ett högst ofrivilligt och oväntat besök på förlossningen. Sen igår kväll har jag inte känt så mkt sparkar eller rörelser och idag läste jag en artikel om en kvinna som inte hade känt några sparkar på ett dygn och då visade det sig att barnet hade dött. Så då ringde jag förstås till förlossningen för att höra, hon jag pratade med tyckte att jag skulle komma in på kontroll. Då kändes det lite allvarligt plötsligt så jag gick från jobbet helt enkelt, för tidigt.
Först kände BM på magen och sen lyssnade hon med trätratt och sen fick jag lyssna på hjärtat. Kände mig hur dum som helst, sa det också men hon tyckte att det var bättre att jag kom in än att jag inte gjorde det. Jag fick ett CTG-bälte på mig och så fick jag sitta där i en halvtimme och mäta bebisens rörelser och sammandragningar. Deras päronsaft var väldigt god. =) Jag somnade nästan. Jag fick mäta mitt blodtryck och kissa i en kopp. Sen gick hon till läkaren med min skala och han tyckte vi skulle göra ett ultraljud för att titta på mängden fostervatten. Allt såg bra ut så läkaren sa att jag fick åka hem. Men han sa också att om du känner likadant någon dag, även om det är imorgon, så ringer du och kommer in så gör vi alla prover och tittar att allt är ok.
Sen sa BM "välkommen åter, hoppas att du ska föda barn nästa gång du kommer, det är mycket roligare!"

Jag passade även på att fråga om det här med mat och dryck om natten och hon sa att en soppa eller några mackor kan de alltid skrapa ihop om natten och dryck finns alltid, lixom kaffe/the samt skorpor. Så det känns ju bra. Men å andra sidan, om jag blir sugen på cola eller nåt så kanske det är lite svårare.

Hur som helst kändes det bra att se avdelningen och det känns bra att det är där jag ska föda (om nu den vill komma inom 5 veckor).

jag läste på vardguiden.se/gravid om den veckan jag är i nu, jag har varit lite dålig på det den senaste tiden faktiskt. Men så står det "om barnet kommer nu kan det överleva men med komplikationer". Typ.
Herregud, då blev jag tvungen att läsa om vecka 40 och sen hamnade jag på att läsa om förlossningen. Åh, vilken syn! Jag får ångest bara jag tänker på det. Och så står det saker om ens partner, vad den personen ska göra under tiden. Och jag kan bara inte se det framför mig. Jag som står där och gormar och skriker och har ont och han som ska klappa mig på huvet och krama min hand och STÖTTA mig. Jag vet inte, men jag har enormt svårt att se hur vi ska klara av våra olika roller. Min sambo är inte den mest ömsinta person jag känner, om man säger så. Men han kanske klarar det med bravur, vad vet jag, jag kanske ska ha större tilltro. Men om han ska klappa på mig och säga det går bra eller vad som helst kommer jag säkert bli galen och gorma ännu mer. *suck*

Och bara en sån här sak ger mig ångest:
Det här ska du ta med dig till sjukhuset:

• de papper du har fått av din barnmorska som innehåller viktiga uppgifter om exempelvis din blodgrupp eller provsvar som visar om du haft röda hund
• ID-kort
• necessär, inneskor, underkläder, en bok, musik, avslappnings-cd och musikspelare
• dricka, frukt och snacks som du tycker om – även om du får all mat och näring du behöver av sjukhuset
• dricka, frukt och snacks till din partner eller medföljare, som kanske inte hinner springa till kafeterian under förlossningen
• cerat till läpparna, som kan bli torra
• kläder som barnet kan ha på sig när det är dags att åka hem.

Åh, vad ska man packa i för typ av väska? Måste allting vara så stort och krångligt?? dricka frukt och snacks lixom, hur ska man hinna med det i all yra när det är dags? nä usch. Och det här med musik i rummet när man föder, jag fattar inte hur man ska kunna uppfatta något sånt under tiden.

Men men, det är ju trots allt 16 veckor kvar så jag ska nog hinna förbereda mig mentalt. Jag ser inte fram emot det just nu bara.

Råkade läsa en artikel i gårdagens Metro (som jag nu inte hittar och kan länka till) om att det är många barn som dör i magen efter vecka 22. Fler än ett barn om dagen, tror det var ca 500 barn/år.
Det skulle jag nog inte ha läst.

Jag har ju börjat känna lite liv och rörelse i magen men igår kände jag förstås INGENTING och då tänkte jag på artikeln direkt. Blä. Men idag har det varit lite lattjo lajbans igen så det är nog ingen fara.

Vi har varit på Gekås i helgen. Det handlades en massa nyttigt och bra och ha saker men det ger mig lite ångest dessvärre.. Jag handlade bland annat en badbalja, lite babykläder, babytäcke + kudde, amnings BH, amningsinlägg, nappflaska, bröstpump, med mera med mera. Det var ju bra att köpa billigt men det är ju lite tidigt ännu. Jag är ju bara i vecka tolv, än så länge kan ju fortfarande saker hända. Jag köpte också tre par mamma-byxor, mkt bra.
Det var riktigt bra att handla där måste jag säga, det kommer jag säkert att göra fler gånger. Jag kan rekommendera det varmt.

Imorgon är det inskrivning hos barnmorskan! kl 10 prick ska vi gå och göra vad det nu är man gör vid en inskrivning. Jag antar att det är dags för vägning (hemska tanke!) och så får man säkert ta en massa blodprov och sånt. Svara på tusen frågor om ens hälsa och ställa tusen frågor som man har tänkt på.
Det jag kan komma på just nu är detta: kan man äta kallrökt lax? Hur är det med rökt skinka och annat kallskuret? Vad gäller inför höstens väntade våg av svininfluensa? finns det kalcium nog i laktosmjölk?

Ja. Vi får väl se om jag kommer ihåg allting imorgon men annars kan man säkert ta reda på det där på annat vis.