Sammandragningar
Jag tror jag har börjat drabbas av sammandragningar. Ibland (oftast när jag går eller står upp) så lixom "krampar" magen till och blir hård som en boll och det blir lite problematiskt att gå. Man får vänta en stund så går det över. Det känns som att det borde vara sammandragningar men vad vet jag? Jag har ju aldrig varit gravid förut. Det har i alla fall börjat de senaste tre dagarna på det här sättet, att det blir lite svårt att röra sig samtidigt.
Förra veckan var vi på föräldrautbildning! Det har jag ju inte skrivit om. Jag kände mig helt lost där. Vi var väldigt tidiga så vi satt ner i entrén och väntade på att de skulle öppna dörren till Aulan där vi skulle vara. Efter ett tag började paren droppa in och alla hade gigantiska magar kändes det som. Dessutom strålade alla sådär gravidaktigt, om ni förstår vad jag menar. Många kom hand i hand och såg gravidlyckliga ut. Jag och P tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat, kände väl att vi inte riktigt var DÄR lixom.
När vi sedan gick in i salen så rullade ett bildspel på stora tavlan och det var en massa förlossningsbilder! Inte blod och slem och sånt (gudskelov!) men mammor som tog i olika ställningar iklädda den vackra vita rocken, mammor som överdoserade lustgas och hysteriskt leende pappor. Ångest, kände jag då.
Men när barnmorskan väl började prata var det helt OK, hon gick igenom vad som händer i kroppen rent fysiskt och psykiskt vid en förlossning och pratade om partners roll och så vidare.
Ikväll är andra gången, idag ska vi prata om eventuella komplikationer, smärtlindring och annat kul. Nästa gång ska vi prata om eftervård, första tiden efter förlossningen och amning.
Jag kanske måste börja fundera på det här och bli lite mer aktiv. Borde kanske läsa böcker och nätsidor men jag orkar inte riktigt. Magen är där, bebis sparkar och jag fattar ingenting men snart ska den ut. Det blir nog bra vilket som...
Förra veckan var vi på föräldrautbildning! Det har jag ju inte skrivit om. Jag kände mig helt lost där. Vi var väldigt tidiga så vi satt ner i entrén och väntade på att de skulle öppna dörren till Aulan där vi skulle vara. Efter ett tag började paren droppa in och alla hade gigantiska magar kändes det som. Dessutom strålade alla sådär gravidaktigt, om ni förstår vad jag menar. Många kom hand i hand och såg gravidlyckliga ut. Jag och P tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat, kände väl att vi inte riktigt var DÄR lixom.
När vi sedan gick in i salen så rullade ett bildspel på stora tavlan och det var en massa förlossningsbilder! Inte blod och slem och sånt (gudskelov!) men mammor som tog i olika ställningar iklädda den vackra vita rocken, mammor som överdoserade lustgas och hysteriskt leende pappor. Ångest, kände jag då.
Men när barnmorskan väl började prata var det helt OK, hon gick igenom vad som händer i kroppen rent fysiskt och psykiskt vid en förlossning och pratade om partners roll och så vidare.
Ikväll är andra gången, idag ska vi prata om eventuella komplikationer, smärtlindring och annat kul. Nästa gång ska vi prata om eftervård, första tiden efter förlossningen och amning.
Jag kanske måste börja fundera på det här och bli lite mer aktiv. Borde kanske läsa böcker och nätsidor men jag orkar inte riktigt. Magen är där, bebis sparkar och jag fattar ingenting men snart ska den ut. Det blir nog bra vilket som...
Kommentarer
Postat av: Linda
Hello,
Låter som sammandragningar. Hade likadant. Vissa kan tydligen få ganska jobbiga sammandraggningar som gör ont, men du verkar tillhöra den lindriga sorten med det mesta :-)
Spännande med föräldrarkurs ikväll. Du får berätta sen i januari när vi träffas igen.
Ha det bra!!
Trackback