Jaha, då var det dags då

Vattnet gick just. Så nu är det väl dags då. :)

på sydfronten intet nytt...

nej, det händer ingenting här i de södre delarna. =(
Nu börjar modern min ringa varje dag och fråga om det "känns som att det är på gång". Hm. Hur vet man att det är nåt på gång? Antingen går vattnet och då vet man eller så har man värkar och då vet man. Men innan dessa stadier är det svårt att veta om nåt är på gång...

Planerar olika scenarion här.
Antingen så går vattnet eller värkar startar så smått på natten och vi måste åka in. Är modern i staden får hon komma och sova här och ta Lovis för lämning etc och vi får ta en taxi. Är modern inte hemma får jag ta en taxi och så får sambon ta lämningen och sen ta tuben till sjukhuset och hoppas att bebis inte kommit.

Är det så att det sker på dagen så får jag ringa sambo som får åka från jobbet direkt till sjukhuset och vi får ordna hämtning av Lovis av någon vänlig själ och övernattning.

Det är väl det som är tanken. Det bästa vore om det skedde på dagen helt enkelt, det vore också trevligt om modern är i stan så att hon kan ta barnet. Hon har flextider så hon kan jobba hemifrån om det skulle vara så. Andra vänliga människor måste kanske jobba och inte kunna lämna Lovis på morgonen.

Nu är det iaf dags snart tycker jag. Orkar inte vänta två veckor till!!! och bli igångsatt... men men, blir det så får jag leva med det med.

Nu ska jag gnälla lite till...

Det har blivit lite mkt gnäll på senaste här men jag måste bara få gnälla lite till. Jag är trött på att ha ont! Jag ska verkligen inte bära Lovis märker jag. Eller gå i trappor. Eller stå upp. Eller gå i största allmänhet. Eller bära matkassar. Eller tja, ni vet typ ALLT vanligt man gör.
Så oavsett om det är jobbigt med två barn eller inte så vill jag bara att den lilla ska komma ut nu så  jag slipper ha ont. Det måste ju ändå vara bättre och man kommer ju aldrig önska tillbaka lillungen i magen haha.

Det var bara det.


Lusläst min egen blogg

Jag har nu spenderat senaste timmen med att lusläsa min blogg för att se hur rosaskimrande den har varit. Tycker jag har blandat ganska väl med kriser, utveckling och så vidare men men, det kanske lutar över åt det positiva det får jag nog erkänna. :-)

Hur som helst, det var ju jätteroligt att läsa om min graviditet med Lovis och jag har ju inte alls skrivit särskilt mycket om det denna gång! Dåligt av mig!

Så här kommer en uppdatering:

- jag har inte tränat alls (utom gravidyoga i början - mycket bra!)
- jag har stressat för mycket på jobbet
- mitt hår är fettigt för det mesta
- jag har betydligt mycket mer förvärkar denna gång
- bebisen sparkar mer tycker jag än Lovis gjorde
- jag har 700 sammandragningar/dag typ när livmodern krampar och blir hård som en boll
- jag har svårt att sätta på mig skorna (mina kardborreskor gick sönder, går med knytskor nu = dålig idé)
- jag sover uruselt just nu (kisseri varannan timme och så sjukt ont i höfterna, måste vända mig stup i kvarten)
- mitt humör är lite uppochner hela tiden
- jag vill att bebisen ska komma NU!

Och så måste ni ju säga vad ni tror om magen och bebisen!! =)

VAD BLIR DET FÖR KÖN?
VILKET DATUM KOMMER BEBIS?
VILKEN TID?



kön

Min vän skrev ett inlägg angående kön och att handla till sitt barn http://ekopyssel.blogspot.com/2011/08/helt-fel.html
Jag tycker förstås att det är fantastiskt att vänta barn och kommer bli lika lycklig om det är en tjej som om det är en kille. Men det vore ändå intressant att få ta reda på om jag själv skulle behandla mina barn olika beroende på kön. Jag tror ju inte det förstås och hoppas inte det men det kanske är små små saker som gör det som man inte tänker på. Det vore ändå kul att få testa det. Men blir det en tösabit till så är det så välkommet!

De senaste veckorna har magen växt långsamt. Jag har fått ont under brösten precis och jag har förvärkar/sammandragningar ofta. Mina fingrar och fötter är svullna.
Jaha, kan det vara havandeskapsförgiftning eller är jag bara nojjig?

Jag vet inte, jag är inte en som direkt njuter av min graviditet. Min vän sa till mig att det kanske är sista gången jag är gravid så att jag skulle passa på att njuta men jag vet inte hur jag ska göra det. Vad ska jag njuta av egentligen? Nä, jag är ganska dålig på det här egentligen.


vecka... eh?

ja herregud, HERREGUD, vad tiden går! Det är lixom snart halva juni. Vad hände med maj? Vad hände med min mage? Plötsligt är den bara här. Jag fattar ingenting.
Jag borde vara i vecka 22...23...? (orkar inte räkna ut med alla verktyg som finns på nätet just nu) och vid det här laget förra gången hade jag inte detta omfång. Jag hade inte heller gått upp typ 11 kilo som jag har denna gång. Men men what to do, what to do? Kanske inte helt nödvändigt att fortsätta äta godis som om det inte fanns någon morgondag men å andra sidan, det kan jag ju vara värd eller hur? jag är trots allt svettig, varm, tjock och lite svullen. Hur kul är det? Något kul måste man ju få här i livet. Exempelvis en delicatoboll. I lööööv delicatoboll.

den här har jag snott men måste ju fylla i! =)

Jag får väl skriva för båda barnen då, fast den ena inte är ute än.... L = Lovis, B= bebis. Eller nä förresten, jag gör en för L nu och så gör jag en när bebisen är ute så kan man jämföra! =)

1. När fick du reda på att du var gravid? L: 13juni 2009 (fast jag visste typ direkt efter själva befruktningen skedde om man säger så...)

2. Hur gammal var du? L: 29

3. Hur tog din partner det
? Han blev överraskad men glad.

4. Mådde du mycket illa? Inte ett spår.

5. Var du känslig? Jovars, det kom några tårar som man kanske kunde härröra till graviditet men inte så värst. Jag har alltid varit gråtmild och blödig men tårkanalerna kanske vidgades en aning...

6. När kände du bebisens första sparkar? Men gud, som att jag har koll på det? Hur vet man vad som är första sparken?? De säger att andra gången "vet man vad man väntar på" men tyvärr, det stämmer inte. Min moderkaka ligger i framvägg så jag känner typ inga sparkar (är i v 19 nu). Med L kanske i v 24?

7. Var du ofta orolig? Nej, verkligen inte första gången. Väldigt avslappnad med L.

8. Sparkade bebisen mycket? Nej, som sagt, min moderkaka låg i framvägg både med L och nu så jag känner typ inga sparkar. Med L åkte jag in till förlossningen för minskade fosterrörelser i v37 (=ett dåligt tecken) men det var bara hon som inte var så aktiv.

9. När började du läcka bröstmjölk? Inte förrän efter förlossningen

10. Fick du bristningar? Nej, inga alls.

11. Blödde du någon gång? Nej.

12. Hur många ultraljud gjorde du? Två med L. Ett rutinultraljud i v 18 och sen ett för att kolla vattenmängd och livstecken när fosterrörelserna gick ned v 37.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag ville helst slippa epidural och sterila kvaddlar, utöver det hade jag väl inte så mycket tankar. Snabbt och lätt typ. Försökte att inte tänka så mycket på det.

14. Hur började din förlossning? Vattnet gick vid midnatt.

15. Hur många timmar tog förlossningen? Hm? beror nog lite på hur man räknar. Från att vattnet gick tills hon var ute ca 10 timmar. Men efter att vattnet gick hade jag inga värkar på ett par timmar (och låg och sov) så om man ska räkna från värkstart så 1,5 timme.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt

17. Hur mycket var du öppen när du kom in? Ja, om det tvistar de lärde. När jag kom in först på morgonen 7.00  tyckte de att det var för stor infektionsrisk för att undersöka mig vaginalt eftersom vattnet gått och jag typ inte hade starka värkar så det vet jag inte men då låg L högt upp. När jag hade blivit hemskickad, vänt i hissen och kommit tillbaka kl 10.00 var jag öppen 10 cm.

18. Vilken smärtlindring tog du? Det fanns ingen tid för sånt, mina vänner.

19. Dragen med sugklocka? Nej

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Jag tyckte att det började trycka på när vi kom ut ur hissen igen men det var först när vi kom in på rummet och upp i förlossningssängen som det blev krystvärkar. En kvart typ.

21. Blev det komplikationer? Nej.

22. Vad tyckte du var jobbigast? Ingenting? Att bli hemskickad var ju inte så kul förstås men det löste sig väldigt smidigt eftersom L bestämde sig för att komma precis då. Iofs "the ring of fire" på slutet var ju inte kul alltså.

23. Var du rädd för något? Jag var rädd för att jag skulle bajsa på mig och att de skulle glömma bort att ge mig immuniseringsspruta om barnet visade sig vara RH-positivt. Det första skötte magen utmärkt innan förlossningen och det andra kom de ihåg utan problem.

24. Skrek du? Ingen aning, tror inte det.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet? En barnmorska, en uska, pappan och jag (och L förstås!)

26. Hade du någon nära med dig? Barnafadern

27. Fick du sys? Nja, det var inte mycket som sprack men 2 stygn invärtes blev det. Märktes knappt.

28. Vilken vecka födde du i? 38+6

29. Vad var vikt och längd på bebisen? 3130 g och 47 cm

30. Ammar du? Jag ammade i princip fullt tills L var ca 8 månader sen trappade jag successivt ner och nattammade till slut bara. Allt som allt 10 månader.

31. Hur gammal är bebisen nu? 15 månader.

32. Vad tyckte du om förlossningen? Inga anmärkningar. Det var svårt att fatta först att det var på gång eftersom vi var 1 vecka för tidigt och jag inte hade några värkar. Men jag är oerhört nöjd med att det gick fort, inte gjorde speciellt ont och att barnet var friskt. Personalen var super och min sambo var närvarande.

33. När kommer nästa barn? Vilken fråga! som att man kan planera det... Nåväl, nu har jag ju en i magen så den är beräknad 14 oktober.


veckorna går och går och går...

Gravid vecka 18

Barnet
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar. Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium. Vikt 220 gram.

Mamma
Du kan ha ökat mellan ungefär tre och sex kilo vid det här laget. Det är helt normalt och du kommer att gå upp ännu mer. Det kan kännas konstigt om du är van vid en konstant vikt men viktökning är ett tecken på att allt är som det ska. Bli inte orolig om du tycker att du går upp för lite. En del kvinnor behöver inte gå upp så mycket i vikt för att graviditeten ska utvecklas normalt. Diskutera med din barnmorska.

Pappa/partner
En delaktig partner har en betydelsefull roll under graviditeten. Rent fysiskt är det kvinnan som är gravid och som är i centrum. Men graviditeten påverkar er båda. Ditt engagemang och stöd till henne gör det lättare. Ditt deltagande bör inte bara handla om att serva din partner. Du måste också ta fasta på dina behov och frågor. En god relation kännetecknas av att båda mår bra, tillsammans och som individer.


Ja, herregud, det är galet. Tiden går och bebisen växer förhoppningsvis som den ska. Vid den här tiden förra gången hade jag typ gått upp tre kg max men denna gången har det gått betydligt fortare och längre än så... tyvärr. Det är nu uppe i ca 7 glada nya kilon. =( och det blir ju inte mindre direkt.
Vilket antagligen är bra men jag kan ju inte sluta äta gotteri! Nu är inte sötsuget lika enormt som det var i början, det har skönt nog gått ner till lite mer hanterbar nivå. MEN det är nog ändå så att något sött slinker ner varje dag tror jag tyvärr. Ah, well. Vi får sikta på att bli av med det efteråt helt enkelt men det vore ju skönt om det inte drog iväg för mycket.
På måndag är det dags för ultraljud. Denna gången är jag MYCKET mer nervös än förra gången. Jag oroar mig för alla möjliga fel som ska dyka upp men vi håller tummarna.

Ont i huvudet

Åh jag är så trött hela tiden just nu. Undrar om jag har järnbrist?
Mitt godissug har ju dessvärre inte trappats ner men jag föråt mig nästan innan påsk med tanke på allt godis som kom till kontoret som jag inte kunde hålla mig ifrån. Men nu i påskhelgen har jag faktiskt hållt mig godisfri, det ni! Trots påskägg och andra frestelser.
Påsken var fin. Vi var hemma och gjorde ingenting på dagarna och var bortbjudna på kvällarna, mycket trevligt.

Nu går jag snart in i v 17! Galet, var har veckorna tagit vägen??


nummer två alltså

det är verkligen skillnad på att vara gravid denna gången jämfört med förra gången. Jag har typ ingen koll på vad jag äter, jag har ingen större koll på i vilken vecka jag är i (fast det är rätt enkelt att hålla reda på eftersom jag går in i samma vecka som det är vecka på året...), bebisens tillväxt och allt sånt.
Sen är det otrevliga saker som dålig hy, fettigt hår, sötsug och fet mage som gör att man tappar sugen lite grann. När man äntligen gått ner några kilo i vikt så börjar det om igen! Men men, vi får väl hoppas att det kommer gå lika bra att gå ner med nästa. Det handlar ju promenader, promenader, promenader. Samt lite amning på det. Hoppas det går bra med tuttarna även denna gång, det ska man ju inte ta för givet.
Dock kommer det ju bli vinter under denna bebis första halvår så promenaderna kanske inte kommer bli lika långa och frekventa som det blev med Lovis (då det blev vår). Snöstorm och minusgrader är ju inte alltid så lockande lixom.

En del människor börjar fråga såna här praktiska saker som hur gör ni med vagn, säng, etc. och det kanske vi borde börja fundera på men det är ju ett tag kvar trots allt så vi får väl se hur det blir med det.

I övrigt mår jag bra! Jag har inget illamående och inte särskilt ont. Ibland känner jag lite molande värk i ryggslutet och i huvudet men det är helt OK. Jag har ju börjat på gravidyoga också denna gång, till skillnad från förra gången. Det är super! Men jösses vad stel jag är i kroppen. När man står där och sträcker ut sin kropp och det knakar, sträcks så känns det ordentligt.

jag är tillbaka!

jag har inte kunnat skriva på flera veckor för jag har gått och burit på en hemlighet och haft huvudet fullt av tankar på detta och inte velat lufta här. Nu läser nog ingen här längre eftersom jag slutat uppdatera men jag ville inte chansa. Jag bär fortfarande på nåt men nu är det ingen hemlighet längre - det är en bebis.

Nå, det första folk säger när nya bebisen kommer på tal är "vad snabbt det gick!" och det har de väl förstås rätt i. Det gick väldigt mycket fortare än vi hade tänkt i vilket fall. Det finns säkert många bra anledningar till att få barn tätt, precis som det finns lika många bra anledningar att vänta. Det enda man kan säga säkert är att barn inte kan planeras.... ibland tar det längre tid än man kanske hade velat och ibland går det fortare än man hade tänkt.

Men nu är jag hur som helst tillbaka! Nu blir det nya uppdateringar om mammaliv, bebisliv, vardag och så vidare. Förra gången startade jag ju bloggen i hemlighet men det var ju svårt denna gången...

Det kan vara dags nu..

Jag tror att mitt vatten just gick. Först fick jag ont i magen och funderade på om det var riktiga värkar eller bara förvärkar. Sen blev det alldeles plaskblött men jag kände att det var nåt konstigt på g så jag rusade in på toan och hann faktiskt utan att drälla i säng eller på golvet. Så jag ringde förlossningen och de sa att om det inte hänt nåt imorn bitti så ska vi åka in på kontroll. Men om värkarna sätter igång på riktigt så får vi åka in förstås tidigare. Gå och lägg dig och försök sova, det behöver du nu slutade hon med. Visst. Som om jag kan sova nu. Skulle inte tro det. Nu har vi packat väskan klart och satt oss framför tvn för att kolla film och slappna av. Om det inte hänt nåt när filmen är slut så går vi och lägger oss igen. Nåväl, nu kan det inte dröja mer än två dygn iaf innan bebis är här.. :)

nä, fortfarande inget

Min syster har inte ringt idag, känns nästan lite tomt.. =)

Oj oj, vilken helg vi har haft här hemma. Vi har gjort hur mkt som helst fast bara "tråkiga" saker. Vi har städat ur en massa köksskåp och slängt nötta/trasiga muggar, skålar och dylikt. Jag har rensat garderober och slängt filtar, kuddar och så vidare som har gjort sitt. Vi har vänt på sängen så vi har kunnat sätta tillbaka dörren = nu är katten bannlyst från sovrummet. Fått upp en massa krokar och annat som ska fixas. Varit på tippen två vändor med en massa skräp och saker från källaren som väntat på att komma iväg. Storhandlat. Dammsugit. Ja, vi har haft fullt upp. Min kille klagar på att han inte fått vara ledig på sin lediga helg... ooops. Men det var nödvändiga saker, helt klart.
Nu ska jag bara städa upp i efterdyningarna öch fixa lite pyssel. Så jag har att göra i veckan i alla fall, det är skönt. Annars har jag hört att man ska vila och det har det ju inte blivit så mkt av med i helgen så det får bli i veckan. Har vissa planer dock. Imorgon till exempel ska jag till IKEA och Babyland, det blir bra. Har skrivit upp en hel lista på saker som jag måste handla. På tisdag är det tvätt men då är sambon hemma så han får bära upp allting, vill inte paja ryggen igen. På onsdag kanske jag och mormor ska till min kusin, jag har inte hört av mig till de ännu men tänkte väl göra det imorgon. På torsdag kanske en kompis kommer hit och fikar.
Och sen är det vila resten av tiden.

Glöm inte att säga vad ni tror att det blir, om ni har glömt det!

det har inte hänt nåt ännu

min syster ringer till mig varje dag nu, haha. Hon var här i stan i helgen och åkte hem i måndags, sen dess har hon ringt och kollat varje dag om det har hänt nåt. Haha, det är lite överdrivet tycker jag. Det är ju ändå 13 dagar kvar till BF.
Jag vill att det ska hända nu, och helst innan nästa söndag. Och inte gå över tiden ända in i mars, det vore olidligt. Jag har inte börjat leta tecken eller försökt få igång nånting, vet inte om jag tror på att det hjälper men en kollega sa att skaldjur och skumpa tydligen ska vara bra för att kick-starta nåt så vi kanske provar det i helgen, haha.
Nåväl, bebis kommer väl när den vill.

Det känns lite konstigt att jag ska ha en bebis bredvid mig i soffan snart. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat vad det här innebär. När jag skulle sluta med mina preventivmedel och började tänka "händer det så händer det" så är det klart att jag ville bli gravid och få en liten bebis men oavsett hur redo eller mogen jag än var för det beslutet så var det nog omöjligt att föreställa sig vad det egentligen innebär. Jag känner mig lite oförberedd och inte alls redo nu när det är dags snart. Det är klart att jag fattar att det kommer falla på plats och rutiner kommer att infinna sig i vår vardag också och att man anpassar sig men det känns sjukt läskigt. En helt ny person lixom! Någon som kommer att vara en del av ditt liv som du inte vet någonting om, det är ju helt bisarrt.
Jag har svårt att föreställa mig hur det kommer att bli, eller hur den kommer att se ut. Det är tydligen så att man ska börja tänka i de banorna nu (eller ska, det är väl olika för alla). Men här är det stopp. Det finns ingenting att föreställa sig, det blir som det blir och förhoppningsvis blir det superbra! =)

Fullt upp

Jag har verkligen haft fullt upp de här första "lediga" dagarna. Jag har bland annat:
- varit hos BM
- varit barnvakt
- ätit västerbottenbuffé på Grand Hotel
- vaxat benen
- klippt mig i en "lättskött" frisyr som hon kallade det
- hämtat MIN bil
Och imorgon fortsätter det med ansiktsbehandling, biobesök och lunch, shopping och middag borta. Herregud, det är bra att passa på nu för man vet ju aldrig när bebis vill komma men å andra sidan så tar det lite på krafterna faktiskt.
Torsdag är VILA ordinerad av mig själv. Det enda som jag eventuellt ska ägna mig åt då är storhandling på Willys så jag kan börja laga lite storkok och sådär. Det känns som att jag vill ha lite mat i frysen även om min kille är den som står för matlagningen här hemma i vanliga fall och antagligen kommer göra det de första 10 pappadagarna också men ändå... han ska ju sedermera gå tillbaka till jobbet (tyvärr...) och laga mat är ju inte min starkaste sida. Ni får tycka att det är larvigt om ni vill men det är ett råd jag kommer att ta fasta på eftersom jag vet hur jag fungerar. Finns det ingen mat äter jag inte och med lågt blodtryck är det inte särskilt bra, blodtrycksfall och blodsockerdalar är inget att rekommendera och jag tror att det inte är så lämpligt med en liten att ta hand om.

Besöket hos BM var som vanligt förvirrat, hon har inte direkt någon koll. Hon är vänlig och trevlig men har lite svårt att fokusera och agerar som sagt förvirrat många gånger. Om jag lyckas få fler barn så kommer jag att välja samma MVC men fråga efter en annan BM. Hur som helst, hon tog alla prover. SF-måttet var 35, låg prick på kurvan som alltid. Jag har gått upp ca 9,5 kg sen inskrivningen, alltså ungefär 11 kg totalt. Mitt blodtryck var normalt (dvs högre än normalt för mig). Blodsocker OK, blodvärde 130 = mycket bra. Kissprov visade ingenting. Det togs en immunitetsprovning på mitt blod (är ju RH-negativ). Barnet hade nu sjunkit ner i bäckenet och var så vitt jag förstod fixerat. Hon läste min förlossningsplan och tyckte den var bra (man måste fylla i en sån om man ska föda på BB Sthlm). Vi pratade om förlossningen och amning och hon sa att "du kommer nog inte gå över tiden". Haha, vi får väl se.
Jag tror faktiskt att den kommer komma inom kort, det känns så i kroppen. Jag har ont i ryggen och det strålar neråt då och då i magen. Det borde väl vara någon typ av förberedelse.

Vagnen

I helgen när vi skulle köpa bil så kom jag på att vi kanske borde provköra bilen och testa om vagnen gick in. Därför monterade min kille ihop vagnen under dagen när jag och mor åkte runt och kollade på bilar (bra med två körkort om jag fick en bil med mig på en gång lixom..) men vi provkörde aldrig någon bil hem och kollade. Så nu har vi en vagn och en bil och vi får se om de gillar varandra helt enkelt.

Så här ser iaf vagnen ut:


inte långt kvar nu...

Ser ju här att jag faktiskt skrev fel när jag skrev vilken vecka jag var i sist... Är ju i v. 36 +1 NU och inte för en vecka sen. Hoppsan, så kan det gå. Hur som helst är jag i vecka 37 nu. Man kan ju bli snurrig för mindre...

Uträkning utgår från dagens datum: Fre 22 jan 2010
Din graviditet startade Tors 14 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 28 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 254 av 280. (90,7%)
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 1 full dag (v36+1).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 17 feb 2010
Du har 26 dagar kvar till beräknad förlossning

Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det. Vikt ca 3 kg.
Mamma: Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat.
Pappa/partner: Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.

 


Jag ser slutet...

Saker som gör att man märker att man är i slutet av en graviditet:

- man blir stor och otymplig
- magen börjar bete sig underligt på många sätt
- det går inte att sova överhuvudtaget för alla ställningar är obekväma
- man känner "mensvärk" i ryggen/förvärkar typ varje kväll eller då och då i alla fall
- det blir svårt att gå
- att ta på sig skor med knytning är i princip omöjligt
- man är mätt hela tiden och samtidigt lite hungrig

ja, och sådär håller det på.
Det där med mensvärken är något som kommit de senaste två-tre nätterna. Det strålar neråt/inåt och sen slutar det med lite kramp i magen. Det är någon som förbereder sig för att komma ut tror jag bestämt...
Panik fick jag nästan första gången för min kompis hade typ bara ont i ryggen i början av sin förlossning så då tänkte jag att nu kommer ungen! Men nej. Så imorgon på kontoret är det verkligen något jag ska fokusera på: att packa ner mina saker och ta hem det som jag inte vill att någon annan ska ha/se.

Men den måste vänta tills efter torsdag för då är jag i v 37 och är fullgången = får föda på BB stockholm. Sen kan den få komma i princip när den vill! =)
och helst före v 42+0 för då får jag inte föda på BB stockholm längre...

Jaha, vecka 36 + 1 då

I söndags manglade jag lakan. Det var ett helvetes jobb kan jag säga, det tog typ hundra år för jag tvättade alla lakan och påslakan och örngott som min syster gett mig till baby. Och dessutom våra lakan och påslakan. Jag trodde aldrig jag skulle komma från tvättstugan. Dessutom tvättades våra täcken och en del kläder. Så när jag skulle bära upp de så tog jag allting på en gång ("det är lika bra att ta allting än att gå två gånger"). Det var inte helt smart. Det var tungt och jag bor utan hiss. Tre trappor upp. Det fick jag sota för. Så jag har haltat omkring hela veckan, mån-tis var jag hemma från jobbet.
Och plötsligt så förstår jag alla dessa stackars människor med foglossning, det kan verkligen inte vara roligt. Att ha det såhär typ jämt i flera månader. Jag hoppas verkligen att min värk går över.

I övrigt beter sig magen mycket skumt just nu. Det är mycket gaser (ursäkta) och jag känner mig uppsvälld hela tiden, vill gå på toa men det går inte alla gånger. Kissar ganska ofta (minst 2ggr/natt men ofta fler gånger). Jag tror att igår hade jag också min första erfarenhet av halsbränna. Eftersom jag aldrig har haft det tidigare så vet jag ju inte till hundra procent men det borde vara det för det känns logiskt. Känns som att maten sitter halva vägen upp och dessutom mår man typ illa i halsen lixom, om ni fattar hur jag menar.

Men annars är det bra.

Hahaha, vilken gnäll-inlägg!

Vecka 35 + 1

Jaha, nu är det alltså ca 5 veckor kvar. Det betyder ju, faktiskt, att den kan komma när som helst. Det har det väl iofs kunnat hela tiden egentligen men nu är det ju lixom en BEBIS där inne, snarare än ett foster (även om bebisen är ett foster så länge den är i magen men ni fattar). Den har armar och ben och hjärna och lungor och vitala organ och ett utseende (om inget är fel förstås). Det är ju sjukt att tänka på. Men det är också rätt skönt för om det skulle sätta igång imorgon så är det OK lixom, då är det fortfarande för tidigt men chansen för barnet att överleva är ju mycket goda.
Men nu när jag har kommit på det här, att bebisen kan komma IMORRN, så får jag lite panik känner jag. Jag måste handla! Jag måste måla om rummet! Jag måste städa ur mitt kontor! Jag måste! Jag måste! Fast det kan dröja 2 månader också så lite får man väl lugna ner sig.... =)

Hur som helst var jag i stan igår för att köpa amningstopp och babybodysar på rean. Det gick bra, mycket bra till och med. Jag köpte 2 amningstoppar på HM för 100 kr tillsammans, de var inte så snygga men skit samma. Det behöver ju inte vara snyggt jämt om man ska sitta ensam hemma med en bebis... Och så köpte jag 3 st bodysar i strl 50. Det hade vi ju typ inga, alla var i strl 56 upptäckte jag när jag kom hem och gick igenom vad jag packat i väskan. Så nu åker det med 1 st 56:a till BB och 2 st 50. Det kanske är lite mycket men inte vet jag vad det blir för kladd på en bebis och tänk om vi måste ligga kvar extra dagar för observation, bättre att ha med sig för mycket än för lite. Och så köpte jag en filt i samma mönster som jag köpt en body och byxa tidigare! Hur fin som helst och billig. Jag köpte även ett par blå randiga byxor i strl 50. Så nu har jag några plagg i 50 och resten i 56, det går ju att vika och rulla också.

Men det sjukaste var ju att jag började prata med en mamma som hade fött barn i måndags och var ute och handlade kläder för att de inte hade vågat köpa så mycket innan. Jag pratade. Med en okänd människa. Du ser vad lite barn kan göra.... Hon hade hur som helst fått en 3,3 kg tjej och inga kläder i strl 56 passade, de var alldeles för stora. Jag hade velat lite innan om hur jag skulle göra med strl 50 men när jag pratade med henne bestämde jag mig. Är det så att de inte kommer till användning, jamen skit samma. Men min bebis ligger ju precis på kurvan och då lär det ju kanske inte bli en riktig klump som kommer ut. Om jag inte tokäter godis och socker de sista veckorna men det kommer jag inte att göra för jag och L, som är beräknad veckan efter mig, har kommit överens om att inte äta godis och läsk annat än på helgerna och inga chips och sånt är tillåtna och fikabröd är OK i måttliga mängder. Det blir nog bra!

Och hur mår jag nu då?
Jovars, det rullar på. Har haft en mystisk mage de senaste dagarna och var riktigt risig tisdag-onsdag. Nu är det bättre men allting är lite mer obekvämt än tidigare. BH:n "skaver" mot magen som står himla högt just nu. Det är svårt att hitta en bekväm ställning.
Jag hade lite ont i ryggen när jag vaknade i morse och igår kväll så kändes det i bäckenpartiet i omgångar. Antingen var det någon slags förvärk eller så var det bebis som började "borra" ner sig och fixera sig. Var hos BM i måndags och då var den inte fixerad men låg med huvudet neråt. SF mått 31-32 nånting, blodtryck normalt. Blodsocker 5.8.
Jag känner i kroppen på nåt sätt att det börjar bli färdigt nu, det börjar gå mot sitt slut. Det känns som att den förbereder sig på nåt sätt, det är lixom bara att hänga på. =)

Tidigare inlägg
RSS 2.0