sarposbaby

Senaste tiden har varit helt sjuk. Jobbet har slukat mig med hull och hår. Krafterna finns kanske inte till hundra procent från början även om min graviditet är "lätt" men det blir ju inte bättre att jobbet suger ur all energi och ork ur mig. Det är en ohållbar situation just nu på min arbetsplats och jag räcker inte till någonstans känner jag. Jag räcker inte till på min vanliga tjänst och ingenting jag har arbetat med denna hösten har jag kunnat göra till 100%, det har inte funnits tid eller möjlighet. Sen har jag också ett ansvar i vår miljögrupp, där räcker jag inte heller till. Hur ska man kunna arbeta på två stolar samtidigt och ha dåligt samvete för båda hela tiden? Det orkar man till slut inte.

Igår var jag verkligen gravid, kände jag. Mitt hår var fettigt, min hy i olag efter för mycket stress och dålig kosthållning som döljd av detta, min ork och kraft var slut, mitt psyke var kört i botten och det värsta av allt: jag började gråta på jobbet. Alltså, det är ju bara för pinsamt. Men det bara brast totalt, allting kändes hopplöst.

Idag har jag vädrat ut en hel del och det känns bättre men det är fortfarande inte OK. Vad hände egentligen med att "njuta" av den här tiden? Jag har ju inte ens tid att känna efter att jag är gravid. Jag har inte tid att hålla koll på veckor och utveckling och hur mycket sparkar den och hur mycket känner jag och allt sånt där. Jag har inte läst en rad på flera veckor, jag har absolut inte hunnit prata något med min kille om något alls. Han får ju inte heller en chans att ta del av allting som händer i min kropp och förbereda sig och vara en del av detta när inte ens jag har tid med det. Nä fy, jag skulle bara vilja vara ledig och få tid för mig själv.