sarposbaby

Min kusin fick just sitt andra barn, en liten tjej. Och när man lixom har följt hela vägen från plusset till foglossning och ont och allting och sen sett att de ska åka in till BB på fejjan, läst förlossningsberättelsen och till sist sett bilderna på den nya personen så känns det.... så sjukt läskigt och vardagligt på samma gång. Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar men det känns skrämmande och samtidigt överkomligt.

Har dessutom läst min kompis blogg från när hon var gravid för ett par år sen. Kul och nostalgiskt! Hon hade väl ungefär samma graviditet som jag men hon blev iofs sjukskriven sen på slutet. Det hoppas jag att jag slipper.

Men på nåt sätt blev det lite mer verkligt nu när jag tittat på kusinbarnet. Hon kom ut till slut och lever och äter och mår bra. Det kanske är en bebis i magen trots allt?