graviditet
Jag fick ett gäng gravidtidningar av en kompis som jag har legat och läst på kvällarna. Det man verkligen slås av är formuleringarna i dessa tidningar. Allting är mysigt, härligt och spännande. Snacka om att bygga upp rosaskimrande förväntningar för de som är gravida och slukar sånt där.
Det står också intressanta saker som "din partner kan vara uppfylld av bebisen och att handla prylar långt innan du är redo" (till pappan) och "passa på att njuta av det härliga som händer i din kropp" (till kvnnan) och "bästa tipsen inför förlossningen" (till både kvinna och man) där man får bra tips som att läsa på, njuta och stötta varandra under proceduren.
Jag blir alldeles matt. Jag blir till och med illa berörd. Jag blir definitivt inte berörd på ett bra sätt i alla fall och min kille tror jag inte ens vill ta i tidningarna med tång...
För att vara ärlig:
Jag tycker inte att det är "mysigt" att vara gravid, det känns som vanligt. Det kanske kommer i takt med sparkar och att mage växer (men jag tror att jag mest kommer tycka illa om att vara otymplig...)
Jag ser ingen rosaskimrande förlossning framför mig (snarare tvärtom).
Jag har otroligt svårt att göra mig en bild av "den första härliga tiden med mitt underverk" (jag förväntar mig kolik, tandagnisslan och tårar)
Jag tror att när jag står med min bebis i famnen kommer jag vara livrädd för allting
Relationen med min barnmorska har inte varit "mitt stora stöd när det händer saker i kroppen som man inte förstår" (fast vi har ju bara träffats tre gånger...)
Jag tycker inte det är särskilt spännande heller, mest bara konstaterande (men det kan ju vara för att det inte händer något...)
MEN
Jag tycker att det är kul att planera och sortera mina babysaker (det kan jag göra ofta)
Jag tycker det är lite annorlunda att känna sparkar (inte alls som jag trodde!)
Jag är glad för min bebis och att den hittills visat sig från sin bästa sida
Jag är otroligt tacksam för att den ville fastna i min mage från första början
Jag mår bra och är verkligen tacksam för det (hoppas det fortsätter)
Så summan av kardemumman är att jag är glad och tacksam men orkar inte riktigt bli uppfylld av "den bästa tiden i mitt liv" som jag ska ta vara på. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vara på om jag ska vara ärlig, att jag mår bra? Att jag sover och äter som vanligt? Att jag inte har ont?
Nåväl, sista månaden av det här kanske jag ligger och förbannar min naivitet vad gäller det här men så känns det just nu i alla fall... =)
Det står också intressanta saker som "din partner kan vara uppfylld av bebisen och att handla prylar långt innan du är redo" (till pappan) och "passa på att njuta av det härliga som händer i din kropp" (till kvnnan) och "bästa tipsen inför förlossningen" (till både kvinna och man) där man får bra tips som att läsa på, njuta och stötta varandra under proceduren.
Jag blir alldeles matt. Jag blir till och med illa berörd. Jag blir definitivt inte berörd på ett bra sätt i alla fall och min kille tror jag inte ens vill ta i tidningarna med tång...
För att vara ärlig:
Jag tycker inte att det är "mysigt" att vara gravid, det känns som vanligt. Det kanske kommer i takt med sparkar och att mage växer (men jag tror att jag mest kommer tycka illa om att vara otymplig...)
Jag ser ingen rosaskimrande förlossning framför mig (snarare tvärtom).
Jag har otroligt svårt att göra mig en bild av "den första härliga tiden med mitt underverk" (jag förväntar mig kolik, tandagnisslan och tårar)
Jag tror att när jag står med min bebis i famnen kommer jag vara livrädd för allting
Relationen med min barnmorska har inte varit "mitt stora stöd när det händer saker i kroppen som man inte förstår" (fast vi har ju bara träffats tre gånger...)
Jag tycker inte det är särskilt spännande heller, mest bara konstaterande (men det kan ju vara för att det inte händer något...)
MEN
Jag tycker att det är kul att planera och sortera mina babysaker (det kan jag göra ofta)
Jag tycker det är lite annorlunda att känna sparkar (inte alls som jag trodde!)
Jag är glad för min bebis och att den hittills visat sig från sin bästa sida
Jag är otroligt tacksam för att den ville fastna i min mage från första början
Jag mår bra och är verkligen tacksam för det (hoppas det fortsätter)
Så summan av kardemumman är att jag är glad och tacksam men orkar inte riktigt bli uppfylld av "den bästa tiden i mitt liv" som jag ska ta vara på. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vara på om jag ska vara ärlig, att jag mår bra? Att jag sover och äter som vanligt? Att jag inte har ont?
Nåväl, sista månaden av det här kanske jag ligger och förbannar min naivitet vad gäller det här men så känns det just nu i alla fall... =)
Kommentarer
Postat av: linda
äsch du kommer märka att det finns en hel mall man ska passa in i när man blir förälder
och då även redan när man e gravid.
man ska tydligen älska det...allt annat e tabu
sen ska man älska att vara mammaledig och allt med bebisen förväntas man njuta av...
om man inte passar in i mallen e det någor fel på en man är sjuk i hucvet o en kass morsa.
välkommen till föräldrarvärlden =)
Postat av: Sara
Ja, jag har börjat förstå det...
Jag bryr mig för det mesta inte (än så länge) men ibland kan jag tycka att jag är lite dålig på att vara "GRAVID OCH LYCKLIG". Men å andra sidan, huvudsaken är ju att jag mår bra!
Trackback
