sarposbaby

Tisdagar är min kille hemma, det är hans lediga dag i veckan. I början när bebisen var alldeles ny så var det faktiskt en dröm att ha honom hemma en hel dag. Det är ju inte direkt så att det är någon skillnad på helg och vardag så om det var tisdag eller lördag kvittade ju för min del. Huvudsaken var att vi plötsligt var två en hel dag och hjälptes åt med att städa, diska, laga mat och bära bebis. Nu gjorde vi ju tyvärr inte allt det där, det enda som vi faktiskt gjorde var att laga mat och bära bebis. Städning och diskning är tyvärr inte en del av vårat liv längre. Det står typ överallt på såna där föräldrasajter och mamma communitys att "lite damm i hörnen är inte viktigt när man har sin guldklimp" och annat larv. Jag är ledsen men JO, det spelar roll! Man blir galen på dammråttorna som virvlar runt ens fötter varje gång man ska in i ett nytt rum och varje gång bebis tappar nappen på golvet svär man för att man måste koka den IGEN (vilket man måste ändå men det hjälper ju inte att sju kilo katthår har fastnat överallt på den...)
Jag har försökt att dammsuga (vilket för övrigt gjorde så att barnet somnade så det kanske är ett vettigt knep att ta till: slå två flugor i en smäll lixom med sovande barn och städat hem) men det går så lång tid mellan gångerna att det känns meningslöst och disken... disken! orkar jag inte ens tänka på.
Nu kanske jämställdhetsivrare går i taket för att det låter som att jag sköter markservicen här hemma och bara
för att jag har bebis så har det gått i stå men så är det inte. Vi har alltid delat på det mesta av hushållsgörat, allt från tvätt, disk, städning och så vidare. Det enda som egentligen vägt över till någon sida är matlagningen som min sambo skött med den äran. Det som har förändrats är att från att vara två personer som bor i ihop och jobbar heltid och kommer hem på kvällarna, noterar dammråttor och inte orkar bry sig har vi nu blivit en person som gör det och en person som är hemma hela tiden och ser detta stök HELA tiden och inte orkar bry sig.

Men, hur som helst. Tisdagar.
Nu när bebisen är lite större har tisdagen fått en annan innebörd. Det har blivit min alldeles egna dag! Dagen i veckan då det är OK för mig att hitta på nåt bara för mig själv. Det är fantastiskt! Förra veckan åkte jag till Kungens Kurva och shoppade. Denna vecka tog jag ett långt bad, läste en bok på förmiddagen när pappan och barnet var på promenad och på eftermiddagen promenerade jag till Liljeholmen och fikade med A. Underbart! Vi pratade och pratade om bebisar, förlossningar, jobbet och framtiden. I två timmar! =) Sen skyndade jag hem men det var för att min kille sa på telefonen att bebisen gnällde och mest troligt ville ha mat (hade ju varit borta 2½ timmar) men när jag kom hem så sov hon. Snopet!
Nu var min sambo så mycket ledig och jobbade korta dagar i påsk så det kanske känns hur bra som helst att inte umgås hela familjen denna tisdag, nästa tisdag kanske jag egentligen inte alls vill göra annat än att vara hela familjen och mysa eftersom min kille jobbar i helgen. MEN! Jag har redan bokat upp mig. På kvällsaktivitet till och med! Det blir spännande.