ett svart tomt hål
...när jag ser tillbaka på den här vintern så kan jag lixom inte minnas nånting typ. Allting har bara försvunnit i ett svart hål av sömnbrist, irritationsmoment, 2-årstrots och så vidare. Vad hände med att ha roligt och njuta av sin föräldraledighet egentligen?
Tror att det hade varit enklare om man inte varje dag var tvungen att gå och hämta kl 15. Att ha den stressen varje dag gör ju att man inte hinner med någonting typ. Och sover vi en stund så hinner man ju inte med någontingannat den dagen.
Jag har två jättefna barn som jag vill njuta lite av också, inte bara klaga på, men det är svårt när det är som tyngst. När jag återigen ska försöka få tvååringen att sluta slåss eller kasta saker, när jag återigen ska försöka få en missnöjd bebis glad igen, när jag återigen ska försöka laga mat samtidigt som tvååringen springer omkring och bebisen gnäller, när jag återigen ska försöka lägga tvååringen samtidigt som bebisen gallskriker. Alla dessa moment som är vardag är svåra att genomföra dessutom när man har sovit typ tre tim/natt sen oktober.... Vissa nätter blir det inte mer än 3 timmars sömn och då pratar vi ju inte sammanhängande sömn tyvärr. Andra nätter kanske jag lyckas komma upp i 6 timmars sömn.
Det är sjukt hur mkt man tänker på sömn när man inte får sova. Varje vaken minut typ. Det har verkligen lagt en filt över mig och fått min värld att bli lite suddig i kanten. Jag har haft huvudvärk, blött näsblod, gråtit, agerat förvirrat och allt möjligt som man säkert kan häröra till sömnbrist.
Det märkligaste är ändå att alla mina vänner fattar grejen och kommer med alla möjliga snälla förslag på hjälp och stöttning. Men fadern verkar inte riktigt förstå, han tycker jag överdriver ofta. Jag har slutat be om att få sova (sådär snällt som man beter sig i vanliga fall), jag bara lämnar de när tillfälle ges och går och lägger mig. Det är lättare så, haha. Nåja, ingen skugga på honom. Han kan ju faktiskt inte förstå, han är ju inte hemma med barnen som jag är. Men det kanske är det som är problemet, haha!
Vi har i alla fall inte långt kvar tillsammans hemma jag och barnen och jag vill som sagt njuta lite också! jag hoppas det vänder snart, att det blir lite mer sömn och lite mer mys.
Lilla barnet har kommit in i fasen när han inte NÅR saker och ting. Han rullar och ålar omkring på golvet men han NÅR ju ingenting. Så missnöjet är ständigt på lut om jag inte hjälper honom.
Han har börjat med smakisar. Jag har än så länge kokat potatis samt gett honom köpt gröt. Ska prova skrädmjölsgröt tänkte jag, vi får se hur det funkar. Ska försöka laga så mkt mat som möjligt även till honom men jag misstänker redan nu att det blir mycket mer köpemat för denna lilla knodd. Tiden, mina damer och herrar, tiden! den räcker inte till.
Han skrattar och skiner upp när han får syn på storasyster.
Han älskar hoppgungan.
Varje dag springer han omkring i sitt gåbord och han börjar få till det nu, hur man styr.
Han sitter i matstol när vi äter middag.
Allt det här har han ju typ gjort i en månad men jag har ju inte hunnit skriva nånting här.
Stora barnet pratar och pratar och pratar.
Hon kan sjunga olika sånger utan hjälp (alltså utan att man sjunger med), tex blinka lilla stjärna.
Hon leker med de andra barnen på förskolan, lixom lite mer tillsammans och inte bredvid.
Hon känner igen olika platser (typ när vi kommer med bilen till mormor Laila vet hon var hon är) och mormor.
Den mest använda frasen just nu är "jag kan inte" eller "jag vill inte".
Så, vi får väl se när dimman lättar nästa gång och jag hinner skriva en rad. Jag skulle gärna vilja skriva lite oftare!!
vardag
När lilla barnet precis hade kommit till världen så var jag lixom tvungen att hitta på någonting efter förskolan för att orka med att ha båda barnen. Helt enkelt köra slut på stora barnet och "fördriva" tiden fram till maten. Nu för tiden håller inte det eftersom hon är så trött efter förskolan och behöver lite lugn och ro. Jag får inte panik av tanken att vara hemma längre heller, stressen över det är helt borta. Jag skapade en massa onödig stress över det till slut och nu tycker jag det är skönt att gå hem direkt efter förskolan och bara pusta ut och vara tillsammans.
Så just nu ser vårt liv ungefär ut såhär:
Lovis vaknar och gör morgon med fadern och efter en stund (beroende på lilla barnet eller aktivitet för dagen) stapplar jag ut och klär på mig i all hast innan han går till jobbet. Sen klär jag på Max och ammar och sen är det påklädning av ytterkläderna och så går vi. Efter lämning går vi hem eller vidare till vad dagens aktivitet nu må vara. kl 15 är det dags att hämta och då går vi hem. Då sover oftast lillebror och vi får en liten stund tillsammans bara jag och Lovis innan han vaknar. Nu för tiden orkar hon inte vänta på maten så vi äter vid 17-17.30 och sen duschar hon om hon vill och hur länge hon har lust och sen sätter vi på pyjamas och borstar tänder och läser saga och äter välling och sen hopp i säng. Det är här vi inte har någon rutin för i vilken ordning vi gör allt. Jag tänker mig att det bör se ut ungefär såhär (vilket jag provade ikväll...) 18.30 välling i soffan med en saga, borsta tänder och sen hopp i säng ungefär 19 och lyssna på lugn musik och somna. Det gick ganska bra ikväll så det kanske är något vi får fortsätta med. Men jag tror att när hon får sin barnsäng så måste vi ändå göra om för då vill man ju avsluta i sängen lixom.
Nåja.
Idag har varit en bra dag. Idag har jag varit hos en kollega och ätit lunch, fikat och snackat skit. Det var två mammalediga kollegor där som också är tvåbarnsmammor (men med något äldre barn) och vi pratade om hur allting är och vad man själv orkar/inte orkar och så vidare. Ventilerade lite helt enkelt. Tiden gick så fort så plötsligt var det dags att åka och hämta barnet på förskolan.
När vi hade ätit mat och Lovis duschade så ringde farmor och erbjöd sina tjänster som barnvakt på lördag. Bara sådär! Och med övernattning också. Vilken dröm!
Och vi har inte blivit osams en enda gång idag så det har verkligen varit en bra dag. =)
and the chaos conutinues....
ja, hörrni. Det här med två barn inom två år är en mycket trixig historia. Särskilt om man har barnen mycket ensam.
Just nu är jag helt dränerad känner jag. Orkar ingenting. Jag vet inte om det beror på att det varit en tuff vecka med avliden katt, spiralinsättning, mycket saker att göra på dagarna och lite tid att sova; eller om det bara är tufft i största allmänhet. Eller om jag helt enkelt inte är skapt för detta?
Har märkt att jag just nu har stunder då jag är en sån där mamma som jag verkligen inte vill vara och skäller på mina barn. Det är typ det värsta jag vet. Skäll. Som att barnen fattar varför man skäller, inget konstruktivt kan nånsin komma ur det. Jag vill vara en förstående och förlåtande mamma som alltid har tid och alltid kan förklara för barnen på ett pedagogiskt sätt. Men hej, det kan ingen orka med så det förstår jag är orealistiskt. Dock hade det ju varit trevligt om man åtminstone kunde vara lite snäll och glad och pigg emellanåt.
Får försöka ta mig i kragen och orka lite mer nästa vecka. Denna veckan kan få vara en skitvecka så tar vi nya tag nästa gång!
dimman lättar?
Inte riktigt men samtidigt på ett sätt. Den här "första tiden" med bebis känns som att den är över och att vi har vant oss vid att lillebror är här. Men samtidigt så bjuder barnen på andra utmattningsmetoder som gör modern i fråga helt slut. Därav den något dåliga uppdateringen. Lovis var dessutom sjuk förra veckan vilket gjorde att jag sov uruselt och inte fick vila på dagen heller PLUS att vi då hamnade en vecka efter i julplaneringen = extra mycket att göra denna vecka. Det i sin tur har betytt lite dåligt med sömn även denna vecka.
Men nu är det jul vare sig vi vill det eller inte och jag tänkte ägna mig åt att försöka sova mest. Och leka med mina barn. Och bli en kul och snäll mamma igen, inte en som lite trött försöker halvhjärtat.
Imorgon är det hemmadag iaf, ska städa och fixa. Man kan inte tro att vi ska ha gäster om 2 dar med tanke på hur här ser ut... och ska försöka vila lite för sen är det ju uppesittarkväll med julskinkskokning, revbensspjällstillagning, julvörtsbakning osv... då blir det inte mycket sömn heller!
Haha, hela inlägget handlar om sömn. Ni förstår min mentala status just nu va?
Men nu är det jul vare sig vi vill det eller inte och jag tänkte ägna mig åt att försöka sova mest. Och leka med mina barn. Och bli en kul och snäll mamma igen, inte en som lite trött försöker halvhjärtat.
Imorgon är det hemmadag iaf, ska städa och fixa. Man kan inte tro att vi ska ha gäster om 2 dar med tanke på hur här ser ut... och ska försöka vila lite för sen är det ju uppesittarkväll med julskinkskokning, revbensspjällstillagning, julvörtsbakning osv... då blir det inte mycket sömn heller!
Haha, hela inlägget handlar om sömn. Ni förstår min mentala status just nu va?
rutiner?
i den här familjen har vi inga rutiner än så länge. Det kanske beror på att de nya tiderna på förskolan som Lovis numer har att rätta sig efter började i måndags. Det vill säga, det är nu man får känna på hur det kommer att vara framöver. Man har alltid två tider att passa varje dag, kl 9 och kl 15.
Hittills går det bra. Det enda jag har märkt är att stora barnet vägrar sova på kvällarna. Det spelar ingen roll om vi sitter där inne eller sitter ute och går in då och då. Hon börjar grina så fort jag säger ordet "sova". Det känns ju som en väldigt dålig trend.
Själv har jag blivit beroende av en bytarsajt på Facebook, blir typ sur om inte barnen sover så jag kan hänga där på kvällarna. Haha, helt sjukt. Har hittills bytt till mig lite nya kläder till lilla barnet och ett par skor till mig. Har bytt bort tre böcker mot te och ska eventuellt hämta en kaffebryggare i nästa vecka. Ni hör ju! haha, jag blandar högt och lågt.
Hittills går det bra. Det enda jag har märkt är att stora barnet vägrar sova på kvällarna. Det spelar ingen roll om vi sitter där inne eller sitter ute och går in då och då. Hon börjar grina så fort jag säger ordet "sova". Det känns ju som en väldigt dålig trend.
Själv har jag blivit beroende av en bytarsajt på Facebook, blir typ sur om inte barnen sover så jag kan hänga där på kvällarna. Haha, helt sjukt. Har hittills bytt till mig lite nya kläder till lilla barnet och ett par skor till mig. Har bytt bort tre böcker mot te och ska eventuellt hämta en kaffebryggare i nästa vecka. Ni hör ju! haha, jag blandar högt och lågt.
Strategier
Ja, det här med två-barns-livet behöver strategier känner jag. Rutiner känns som A och O för att jag ska orka/hinna med. Inte så mycket för barnen kanske som för min egen skull. Kan tänka mig att om min stora tjej inte gått på förskola hade det varit ännu viktigare! Tänker på min kusin som hade två små hemma samtidigt, det kan inte ha varit lätt. Men nu är de större och de klarade det galant.
Mina funderingar för att orka med vardagen ser ut såhär i alla fall för tillfället:
Strategi 1: låta stora barnet vara på förskolan alla timmar hon får tills vidare. När hon blir lite större och det är vår och lättare att göra saker så kanske vi kan vara hemma tillsammans lite mer.
Strategi 2: ha hemkörd mat från mathem.se för att slippa handla så mycket. Svårt att handla med två barn som ska uppför trappen.
Strategi 3: laga maten på dagen när bebis sover. När det är mathems-mat vecka extra viktigt då det ofta är mat som vi inte har lagat förut. När det är vanlig vecka laga så enkel mat som möjligt om vi ska fixa det på kvällen.
Strategi 4: ge bebis magdroppar för att försöka lindra magbesvären. Även använda Windi pysventil.
Strategi 5: Tänka framåt och sätta upp delmål, typ snart är det 14 november, då är han en månad. Den 30 november är det 1,5 månad, vid lucia 2 månader, osv. Det kommer gå fortare än kvickt ändå... =(
Strategi 6: använda förmiddagarna bättre än för tillfället. Just nu sover vi ikapp oss lite och det funkar eftersom fadern fortfarande lämnar på förskolan i 2 veckor till. Men sen när vi ska lämna vid nio så måste vi använda oss av den dagtid vi har för att hinna med saker. Inte alltid uflykter alltså, det behövs ju även fixas hemma.
Strategi 7: gå ALL-IN i bebislivet för att inte glömma bort allt de mysiga!
Apropå magbesvären så har vi nu börjat med Minifom. Det märks en enorm skillnad faktiskt. Jag var väldigt skeptisk eftersom vi provade det med Lovis och det blev värre för henne. Men hon hade inte alls lika mycket besvär som den lille mannen så det kanske har med det att göra, jag vet inte. Hur som helst så har vi numer en mycket mer harmonisk liten gosse hemma. Visst gapar han nu med men oftast när han är hungrig eller trött så det är inte några maratonskrik här inte. Lille Max har fått mycket mindre spänd mage så vi är supertacksamma för detta. Vi får se om det håller i sig. Vi har även provat Windi pysventil, vilken grej! Det har vi dock inte behövt använda sen vi provat dropparna men vi behåller de lika fullt om det skulle behövas.
Igår kväll hade vi en riktigt bra kväll, jag och barnen. Allting funkade klockrent från hämtning till nattning av stora barnet. Lilla barnet sov så snällt så jag fick läsa saga och natta och gosa i fred med stora. Mer sånt tack!
Mina funderingar för att orka med vardagen ser ut såhär i alla fall för tillfället:
Strategi 1: låta stora barnet vara på förskolan alla timmar hon får tills vidare. När hon blir lite större och det är vår och lättare att göra saker så kanske vi kan vara hemma tillsammans lite mer.
Strategi 2: ha hemkörd mat från mathem.se för att slippa handla så mycket. Svårt att handla med två barn som ska uppför trappen.
Strategi 3: laga maten på dagen när bebis sover. När det är mathems-mat vecka extra viktigt då det ofta är mat som vi inte har lagat förut. När det är vanlig vecka laga så enkel mat som möjligt om vi ska fixa det på kvällen.
Strategi 4: ge bebis magdroppar för att försöka lindra magbesvären. Även använda Windi pysventil.
Strategi 5: Tänka framåt och sätta upp delmål, typ snart är det 14 november, då är han en månad. Den 30 november är det 1,5 månad, vid lucia 2 månader, osv. Det kommer gå fortare än kvickt ändå... =(
Strategi 6: använda förmiddagarna bättre än för tillfället. Just nu sover vi ikapp oss lite och det funkar eftersom fadern fortfarande lämnar på förskolan i 2 veckor till. Men sen när vi ska lämna vid nio så måste vi använda oss av den dagtid vi har för att hinna med saker. Inte alltid uflykter alltså, det behövs ju även fixas hemma.
Strategi 7: gå ALL-IN i bebislivet för att inte glömma bort allt de mysiga!
Apropå magbesvären så har vi nu börjat med Minifom. Det märks en enorm skillnad faktiskt. Jag var väldigt skeptisk eftersom vi provade det med Lovis och det blev värre för henne. Men hon hade inte alls lika mycket besvär som den lille mannen så det kanske har med det att göra, jag vet inte. Hur som helst så har vi numer en mycket mer harmonisk liten gosse hemma. Visst gapar han nu med men oftast när han är hungrig eller trött så det är inte några maratonskrik här inte. Lille Max har fått mycket mindre spänd mage så vi är supertacksamma för detta. Vi får se om det håller i sig. Vi har även provat Windi pysventil, vilken grej! Det har vi dock inte behövt använda sen vi provat dropparna men vi behåller de lika fullt om det skulle behövas.
Igår kväll hade vi en riktigt bra kväll, jag och barnen. Allting funkade klockrent från hämtning till nattning av stora barnet. Lilla barnet sov så snällt så jag fick läsa saga och natta och gosa i fred med stora. Mer sånt tack!
Det här med att visa upp en fasad...
Hittade ett så bra inlägg om duktighet: http://helenasmat.blogspot.com/2011/09/om-duktighet.html
Nu handlar det om matblogg men ändå, temat är detsamma som det jag ska skriva nu:
Fick en kommentar av Ida i förra inlägget om att det var skönt att jag skrev om något negativt med mammalivet. Jag känner precis så! Det är alltid gulligull och rosenrött och fantastiskt i alla bloggar. Man undrar ju om bebisarna aldrig skriker, bajsar äckligt bajs, får tuppjuck och om mamma aldrig får sår på bröstvårtorna, alltid är utvilad och fräsch och att mamma och pappa alltid är sams och så sjukt kära och hyser så mycket KÄRLEK till familjen HELA TIDEN.
Visst fattar jag att det inte är så kul att skriva om tråkiga saker eller bråk plus att det är ju ganska privat och alla vill inte lämna ut sig själv och sin sammanboende och sina barn. Men hej, jag tror de kan ta att man får ett utbrott ibland. Jag tror också att hela den här rosenröda-vackert-skimrande-leva-på-molnen-livet som många beskriver inte gör oss en tjänst direkt, snarare tvärtom.
Det är fantastiskt roligt och spännande att vara en del av hela resan med barn men det ÄR faktiskt påfrestande och jobbigt många gånger också. Jag tycker inte att man ska gå in för att vara negativ såklart men det vore roligt med en mer nyanserad bild av föräldralivet. Jag blir faktiskt provocerad av det här och det kanske är dåligt av mig men så är det i alla fall. Jag ska verkligen tänka på det nu i framtiden också när jag får två barn att skriva om.
Jag blev inte gravid på "första försöket" eller av misstag. Vi fick vänta länge på vår tös så det handlar inte om att jag är idiot som inte fattar barns värde eller att jag inte älskar min dotter. Att längta efter barn gör faktiskt inte att föräldralivet är bättre på något sätt när barnet väl är kommet, det är samma skrik och blöjbyten och sömnbrist och så vidare för alla. Det är lite förmätet kan jag känna ibland att många uttrycker sig som att de älskar sina barn mer bara för att de "längtat mer" än den som blev gravid utan att planera det. Det är kanske inte så vanligt men det händer och det tycker jag är lite synd.
Varför ska vi hela tiden jämföra oss med varandra som bättre och sämre? Det bidrar också ofta till mammaidealet - att man ska bara laga egen ekologisk mat, aldrig tvätta med köpta tvättlappar, aldrig bråka med sina barn, alltid vara glad och rosig och orka med allting, att ha dåligt samvete när man använder barnvakt, att vara en mamma med egna intressen samtidigt som man offrar allt för barnen, att baka storbak och långkok, att vara så jäkla DUKTIG hela tiden. Vi måste sluta vara duktiga hörrni och bara vara!
Nåja. Bara ett litet utbrott såhär vid lunchtid en fredag. =)
Får se om jag skriver nåt positivt eller negativt nästa gång, haha.
nitton månader
Det är en spännande värld där ute när man är 19 månader. Allting ska stoppas i munnen, klättras på, pillas i, hälla ur, titta på, smaka på och testa på.
Det är en ansträngande men rolig tid för föräldrarna. Helt klart för den gravida mamman kan det ibland bli lite väl mycket testande, det måste jag säga. Men samtidigt är det så roligt att vara en del av hennes värld just nu! Hon svarar på allt, skriker
när hon inte får som hon vill, kramas glatt, pratar massor av nonsens.
Att börja förskolan har ju gått bra måste jag säga. Hon trivs nog bättre och bättre dag för dag. Varje morgon när pappa lämnar är hon ledsen (tills pappa har gått runt hörnet, han har stannat och tjuvlyssnat...) och varje dag när mamma hämtar kastar hon i från sig det hon har i handen och börjar frenetiskt vinka hejdå. vi hinner knappt prata med pedagogerna om hur dagen har varit för hon säger hej då på en gång, haha. Jag har tänkt att jag ska fråga saker men det blir lixom aldrig av. Tex tänkte jag fråga om projekt och dokumentationen och om de har läst/lyssnat mycket på Pippi Långstrump eftersom Lovis pratar om Pippi hela tiden nu. Hon kom hem en dag och drog i håret som två tofsar och deklarerade "PIPPI"!
Tänkte också fråga lite praktiska frågor om det här med nästa barn. Hur gör man när man ska vara hemma med sitt barn en dag helt oplanerat tex, kan man ringa samma dag eller måste man meddela sånt i förväg? Om tex alla har sovit dåligt en natt och jag bara inte orkar släpa iväg till förskolan utan vi måste få sova, kan man bara ringa och säga att nä, vi kommer inte idag.
Om vi lämnat Lovis på morgonen och åker in och föder, är det OK att det bara lixom dyker upp någon? SKa vi ge namnen på de som eventuellt kan komma så att de åtminstone vet det?
Igår var jag övertygad om att bebis ville ut, hade extrema sammandragningar hela tiden och det lixom "tryckte på" neråt . Men nej, ingen leverans än.
Det är en ansträngande men rolig tid för föräldrarna. Helt klart för den gravida mamman kan det ibland bli lite väl mycket testande, det måste jag säga. Men samtidigt är det så roligt att vara en del av hennes värld just nu! Hon svarar på allt, skriker
när hon inte får som hon vill, kramas glatt, pratar massor av nonsens.
Att börja förskolan har ju gått bra måste jag säga. Hon trivs nog bättre och bättre dag för dag. Varje morgon när pappa lämnar är hon ledsen (tills pappa har gått runt hörnet, han har stannat och tjuvlyssnat...) och varje dag när mamma hämtar kastar hon i från sig det hon har i handen och börjar frenetiskt vinka hejdå. vi hinner knappt prata med pedagogerna om hur dagen har varit för hon säger hej då på en gång, haha. Jag har tänkt att jag ska fråga saker men det blir lixom aldrig av. Tex tänkte jag fråga om projekt och dokumentationen och om de har läst/lyssnat mycket på Pippi Långstrump eftersom Lovis pratar om Pippi hela tiden nu. Hon kom hem en dag och drog i håret som två tofsar och deklarerade "PIPPI"!
Tänkte också fråga lite praktiska frågor om det här med nästa barn. Hur gör man när man ska vara hemma med sitt barn en dag helt oplanerat tex, kan man ringa samma dag eller måste man meddela sånt i förväg? Om tex alla har sovit dåligt en natt och jag bara inte orkar släpa iväg till förskolan utan vi måste få sova, kan man bara ringa och säga att nä, vi kommer inte idag.
Om vi lämnat Lovis på morgonen och åker in och föder, är det OK att det bara lixom dyker upp någon? SKa vi ge namnen på de som eventuellt kan komma så att de åtminstone vet det?
Igår var jag övertygad om att bebis ville ut, hade extrema sammandragningar hela tiden och det lixom "tryckte på" neråt . Men nej, ingen leverans än.
förskolefamilj
Jaha, då var barnet inskolat då. Det har gått bra tycker vi nog på det store hele. Pappan skolade in och då var hon glad och nöjd men åt ingenting annat än mackor till lunch. Då var det 30 barn som skolades in så jag tror inte hon riktigt fattade att det inte var typ ÖF men när fadern skulle lämna barnet första gången blev det gråt och hon var jätteledsen. Det har tyvärr fortsatt sedan dess men det är väl så ett tag i början. Nu har hon iaf börjat sova och äta ordentligt och hon verkar rätt nöjd när vi hämtar.
Personalen är ärliga och säger att det inte har varit en bra dag när det inte har varit det, det gör ju att man litar på att de talar sant när de säger att det varit en bra dag. Nåja, jag är inte särskilt orolig. Hon kommer komma in i det till slut. Bara det inte blir knas när syskonet kommer och den får vara hemma men inte hon...
I helgen hämtade vi syskonvagnen som vi fått låna av vänner. Den måste trixas med hjulen men är annars i gott skick. Har också hämtat hem vagga till bebis. Har tjingat en tripptrapp-stol av en kollega. Det rör på sig! :-)
Men i helgen hände också det här:
jag och Lovis sov ute på en väns landställe. Vi sov i ett eget hus och jag nattade henne, satte på babyvakten och gick in i stora huset och kollade TV. När jag gick och la mig så låg inte barnet där jag lämnat henne, det vill säga i sängen, utan hon hade tagit sig ur den och lagt sig på soffan. Jaha, så den här vaggan kanske inte blir så långvarig.. måste nog skaffa "riktig" säng till Lovis snarast.
Personalen är ärliga och säger att det inte har varit en bra dag när det inte har varit det, det gör ju att man litar på att de talar sant när de säger att det varit en bra dag. Nåja, jag är inte särskilt orolig. Hon kommer komma in i det till slut. Bara det inte blir knas när syskonet kommer och den får vara hemma men inte hon...
I helgen hämtade vi syskonvagnen som vi fått låna av vänner. Den måste trixas med hjulen men är annars i gott skick. Har också hämtat hem vagga till bebis. Har tjingat en tripptrapp-stol av en kollega. Det rör på sig! :-)
Men i helgen hände också det här:
jag och Lovis sov ute på en väns landställe. Vi sov i ett eget hus och jag nattade henne, satte på babyvakten och gick in i stora huset och kollade TV. När jag gick och la mig så låg inte barnet där jag lämnat henne, det vill säga i sängen, utan hon hade tagit sig ur den och lagt sig på soffan. Jaha, så den här vaggan kanske inte blir så långvarig.. måste nog skaffa "riktig" säng till Lovis snarast.
klädmärkning pågår...
Jaha, nu har vi införskaffat:
2 st regnställ
1 st vinteroverall
2 par stövlar
1 par höstskor
1 st fleecejacka (byxor har vi två stycken)
1 st bomullsmössa
1 par regnvantar
1 par vintervantar
1 par täckbyxor
Och så har fadern ifråga köpt märkpenna på PoP och nu sitter vi här och märker upp allting. Jag tror vi är kittade nu iaf! Det vi märker att vi behöverfår vi handla på vägen. Tex har vi skaljacka och byxa som hon använder nu men frågan är om de håller hela hösten. I värsta fall får vi ju bara köpa ett nytt par eller så får vi lösa det på nåt annat sätt.
På onsdag börjar det iaf så mån-tis blir sista dagarna på öppna förskolan. Vi pratar om vad vi ska ge för hej då-present. Tror det lutar åt lite finare chokladpraliner och en blomma, det känns lagomt.
Jag tycker det ska bli jättekul att hon börjar nu! Hon är ju verkligen redo för det känns det som. Hon behöver dessutom umgås med andra barn och lära sig att dela leksaker, vara en del av en grupp och utvecklas som individ. Jag hoppas bara att hon ska trivas.
Lillesyskon går in i vecka 33 nu. Jösses, snart är h*n här! Galet. Nu börjar jag få lite känslor av panik. Vad har vi gett oss in på? Hur ska vi klara av det här? Kan vi verkligen ta hand om ett barn? Kan jag verkligen föda fram ett barn? Ja, det är mycket som rör sig i min hjärna trots att jag bevisligen varit med om alla dessa saker en gång tidigare. Det är tyvärr så att det gör mig inte mer relaxed, snarare tvärtom...
2 st regnställ
1 st vinteroverall
2 par stövlar
1 par höstskor
1 st fleecejacka (byxor har vi två stycken)
1 st bomullsmössa
1 par regnvantar
1 par vintervantar
1 par täckbyxor
Och så har fadern ifråga köpt märkpenna på PoP och nu sitter vi här och märker upp allting. Jag tror vi är kittade nu iaf! Det vi märker att vi behöverfår vi handla på vägen. Tex har vi skaljacka och byxa som hon använder nu men frågan är om de håller hela hösten. I värsta fall får vi ju bara köpa ett nytt par eller så får vi lösa det på nåt annat sätt.
På onsdag börjar det iaf så mån-tis blir sista dagarna på öppna förskolan. Vi pratar om vad vi ska ge för hej då-present. Tror det lutar åt lite finare chokladpraliner och en blomma, det känns lagomt.
Jag tycker det ska bli jättekul att hon börjar nu! Hon är ju verkligen redo för det känns det som. Hon behöver dessutom umgås med andra barn och lära sig att dela leksaker, vara en del av en grupp och utvecklas som individ. Jag hoppas bara att hon ska trivas.
Lillesyskon går in i vecka 33 nu. Jösses, snart är h*n här! Galet. Nu börjar jag få lite känslor av panik. Vad har vi gett oss in på? Hur ska vi klara av det här? Kan vi verkligen ta hand om ett barn? Kan jag verkligen föda fram ett barn? Ja, det är mycket som rör sig i min hjärna trots att jag bevisligen varit med om alla dessa saker en gång tidigare. Det är tyvärr så att det gör mig inte mer relaxed, snarare tvärtom...
Snart dags att jobba...
Idag var sista dagen på Öppna förskolan för min del. Lovis kommer antagligen att gå dit med sin far även i fortsättningen men inte jag. Det kändes faktiskt lite sorgligt! Man har ju ändå lärt känna en del personer och hejar på flera stycken och sådär, även om man inte börjat träffas privat men ändå. Det är ju hela grejen med att gå dit som man kommer sakna.
Då kändes det också mkt mer verkligt att det faktiskt är snart som jag ska jobba. Det är bisarrt! Det ska bli skönt att göra annat och få tänka vuxna tankar och få vara mig själv lite grann. Men jag har nog inte riktigt tänkt på att jag bara kommer träffa henne ca två timmar per dag vilket kommer vara svårt kanske att vänja sig vid. Men men. Och sen är jag ju egentligen inte så sugen på att JOBBA lixom haha, men det kommer nog gå fort att komma in i det igen.
Det är ju ändå dags för förskola så småningom så att inte träffa sitt barn 100% av tiden är oundvikligt vare sig man vill eller inte. Och jag vill jobba, jag vill inte vara hemma med mina barn. Jag tror att barn mår bra av att vara på förskola och interagera med andra vuxna och andra barn, att lära sig att vara en del av gruppen och allt sånt.
Vi får väl återkomma i ärendet och se hur det känns efter att jobbet börjat. =)
Då kändes det också mkt mer verkligt att det faktiskt är snart som jag ska jobba. Det är bisarrt! Det ska bli skönt att göra annat och få tänka vuxna tankar och få vara mig själv lite grann. Men jag har nog inte riktigt tänkt på att jag bara kommer träffa henne ca två timmar per dag vilket kommer vara svårt kanske att vänja sig vid. Men men. Och sen är jag ju egentligen inte så sugen på att JOBBA lixom haha, men det kommer nog gå fort att komma in i det igen.
Det är ju ändå dags för förskola så småningom så att inte träffa sitt barn 100% av tiden är oundvikligt vare sig man vill eller inte. Och jag vill jobba, jag vill inte vara hemma med mina barn. Jag tror att barn mår bra av att vara på förskola och interagera med andra vuxna och andra barn, att lära sig att vara en del av gruppen och allt sånt.
Vi får väl återkomma i ärendet och se hur det känns efter att jobbet börjat. =)
Duktiga mamman
Vi var några mammor som fikade i fredags, tre förstagångsmammor och en tvåbarnsmorsa. Haha, observera ordvalet. Det blev så rent naturligt bara, om man har två barn blir man plötsligt morsa alltså. =D Nåväl, tillbaka till fikastunden. Vi hade så himla trevligt (som alltid) och diskuterade intressanta saker i allmänhet och föräldraskap i synnerhet. Om föräldraskap kan man säga mkt. Innan jag fick barn så hade jag så mkt åsikter och tankar och funderingar kring detta och vissa saker har jag ju ventilerat här på bloggen. För det mesta tycker jag ändå att jag hade "rätt" i mina tankar och att jag uppfyllt en hygglig bild av mig själv som mamma. Känner att jag var ganska förberedd på hur jag ville vara som mamma.
En av de sakerna vi i alla fall diskuterade var "duktig mamma"-syndromet. Ni vet, såna där som ska vara så jäkla duktiga på allt. Typ "jag födde på en kvart och tog ingen bedövning" som om det vore nåt man kan styra över (ja, jag vet att jag gjorde visserligen det men jag är extremt ödmjuk inför det faktum att naturen valde att jag skulle få en sån förlossning med tanke på att det verkligen kan gå hur som helst). Eller "jag lagar all min bebis mat och det är BARA ekologiska grönsaker" eller "min bebis har minsann bara svindyra ekologiska kläder" alternativt "min bebis har bara hemstickade/hemsydda kläder" eller "jag skulle aldrig låta mitt barn sitta framför TV'n innan han/hon är två år" eller "jag ammade i ett år, skulle aldrig ge mitt barn ersättning" eller "jag leker med mitt barn för att jag tycker det är så ROLIGT" (eller hur, varje dag, varje timma, varje minut så tycker jag det är så ROLIGT. My ass, säger jag) eller "min man är MINSANN hemma halva tiden för vi är så jämställda".
Jag fattar faktiskt inte varför man som mamma ska jämföra sig med andra mammor och varför man ska vara så duktig hela tiden. Alla gör ju så gott de kan och de allra flesta är bäst för just sitt barn, dvs det går inte att jämföra. Om min bebis hade haft kolik 24tim om dygnet och sovit en kvart i taget så hade jag haft en helt annan situation än den jag hade nu, hur ska man jämföra det? Är kolik-mamman bättre eller sämre? En del i det här är också att skryta om sina barn, typ "hon kröp när hon var fyra månader" eller "hon gick när hon var nio månader". som om det bevisar just hur duktiga mammorna är. Vad finner man för njutning av att trycka ner andra mammor och låta påskina att de är lite sämre? Fy sjutton säger jag. Vad sägs om lite ödmjukhet inför uppgiften?
Jag vill bara säga att alla de där sakerna jag skriver som duktig-mamma-tankar är självklart bra på alla sätt och vis. Heja heja om du gör allt det där men du behöver inte tro att du är bättre än oss andra. Mitt barn har somnat framför TV'n, hon har ätit ersättning (och hur skulle man göra om man inte kan amma annars? för nej, jag är ledsen, det är ingenting som man "kan om man vill". alla kan faktiskt inte), burkmat är räddningen när vi är ute och far, hon har nya kläder från LINDEX och GEKÅS tänka sig (fy bubblan), jag tycker det är skittråkigt att leka ibland så hon får leka själv. Det betyder inte att jag är en dålig mamma till mitt barn, det betyder bara att jag är mänsklig. Och min dotter kommer bli fullt normal ändå.
En av de sakerna vi i alla fall diskuterade var "duktig mamma"-syndromet. Ni vet, såna där som ska vara så jäkla duktiga på allt. Typ "jag födde på en kvart och tog ingen bedövning" som om det vore nåt man kan styra över (ja, jag vet att jag gjorde visserligen det men jag är extremt ödmjuk inför det faktum att naturen valde att jag skulle få en sån förlossning med tanke på att det verkligen kan gå hur som helst). Eller "jag lagar all min bebis mat och det är BARA ekologiska grönsaker" eller "min bebis har minsann bara svindyra ekologiska kläder" alternativt "min bebis har bara hemstickade/hemsydda kläder" eller "jag skulle aldrig låta mitt barn sitta framför TV'n innan han/hon är två år" eller "jag ammade i ett år, skulle aldrig ge mitt barn ersättning" eller "jag leker med mitt barn för att jag tycker det är så ROLIGT" (eller hur, varje dag, varje timma, varje minut så tycker jag det är så ROLIGT. My ass, säger jag) eller "min man är MINSANN hemma halva tiden för vi är så jämställda".
Jag fattar faktiskt inte varför man som mamma ska jämföra sig med andra mammor och varför man ska vara så duktig hela tiden. Alla gör ju så gott de kan och de allra flesta är bäst för just sitt barn, dvs det går inte att jämföra. Om min bebis hade haft kolik 24tim om dygnet och sovit en kvart i taget så hade jag haft en helt annan situation än den jag hade nu, hur ska man jämföra det? Är kolik-mamman bättre eller sämre? En del i det här är också att skryta om sina barn, typ "hon kröp när hon var fyra månader" eller "hon gick när hon var nio månader". som om det bevisar just hur duktiga mammorna är. Vad finner man för njutning av att trycka ner andra mammor och låta påskina att de är lite sämre? Fy sjutton säger jag. Vad sägs om lite ödmjukhet inför uppgiften?
Jag vill bara säga att alla de där sakerna jag skriver som duktig-mamma-tankar är självklart bra på alla sätt och vis. Heja heja om du gör allt det där men du behöver inte tro att du är bättre än oss andra. Mitt barn har somnat framför TV'n, hon har ätit ersättning (och hur skulle man göra om man inte kan amma annars? för nej, jag är ledsen, det är ingenting som man "kan om man vill". alla kan faktiskt inte), burkmat är räddningen när vi är ute och far, hon har nya kläder från LINDEX och GEKÅS tänka sig (fy bubblan), jag tycker det är skittråkigt att leka ibland så hon får leka själv. Det betyder inte att jag är en dålig mamma till mitt barn, det betyder bara att jag är mänsklig. Och min dotter kommer bli fullt normal ändå.
Laddad
Jag var sjukt laddad med energi förra veckan efter en fantastisk föreläsning via jobbet. Kändes som att livet låg framför mig och det kändes så sjukt bra. Sen blev jag tyvärr sjuk så då ramlade jag ner lite från allt det där positiva men nu är det bara upp igen som gäller. Jag ska försöka att ta mig tillbaka dit men jag mår lite halvt upp och ner just nu så då är det svårt att fokusera på att tänka positivt.
Lovis är en liten gullunge just nu men har hittat ett nytt (irriterande) ljud som går ut på att gråta långt ner i halsen. För typ ingenting. Hundra gånger om dagen. Det ljudet borrar sig in i skallen på en och till slut blir man lite trött. Men som tur är så är hon världens sötaste också så det väger upp. Har en månad kvar nu som mammaledig och det känns lite konstigt.
Var på jobbet idag och det var intressant, hade möte med nya chefen. Det kändes jättebra faktiskt, vi hade ett givande samtal och det kommer ske mycket nytt det kommande året på min arbetsplats. Han är rätt man på rätt plats just nu och jag hoppas att det kan bli bättre förutsättningar. Bara själva samtalet var av en sort som jag inte haft på hundra år, ett riktigt jobbsamtal mellan chef och anställd. Det kan jag inte ens minnas att jag haft någon gång sen jag blev anställd.
Den här sista månaden ska jag och Lovis bara ha kul har jag bestämt mig för. Vi ska göra roliga utflykter till museer, lekland och parker. Vi ska bada på badhus och fika med kompisarna. Vi ska gå till öppna förskolan (Lovis ÄLSKAR det). Vi ska umgås med alla människor vi gillar. Det kommer bli grymt. Framförallt kommer den här tiden aldrig mer tillbaka så det är lika bra att passa på nu när vi är här. Det är sista gången det bara är hon och jag på detta sätt. Älskade unge, snart blir hon ett år!
Lovis är en liten gullunge just nu men har hittat ett nytt (irriterande) ljud som går ut på att gråta långt ner i halsen. För typ ingenting. Hundra gånger om dagen. Det ljudet borrar sig in i skallen på en och till slut blir man lite trött. Men som tur är så är hon världens sötaste också så det väger upp. Har en månad kvar nu som mammaledig och det känns lite konstigt.
Var på jobbet idag och det var intressant, hade möte med nya chefen. Det kändes jättebra faktiskt, vi hade ett givande samtal och det kommer ske mycket nytt det kommande året på min arbetsplats. Han är rätt man på rätt plats just nu och jag hoppas att det kan bli bättre förutsättningar. Bara själva samtalet var av en sort som jag inte haft på hundra år, ett riktigt jobbsamtal mellan chef och anställd. Det kan jag inte ens minnas att jag haft någon gång sen jag blev anställd.
Den här sista månaden ska jag och Lovis bara ha kul har jag bestämt mig för. Vi ska göra roliga utflykter till museer, lekland och parker. Vi ska bada på badhus och fika med kompisarna. Vi ska gå till öppna förskolan (Lovis ÄLSKAR det). Vi ska umgås med alla människor vi gillar. Det kommer bli grymt. Framförallt kommer den här tiden aldrig mer tillbaka så det är lika bra att passa på nu när vi är här. Det är sista gången det bara är hon och jag på detta sätt. Älskade unge, snart blir hon ett år!
date?
Idag ska mamman och pappan på date är det tänkt. Barnet ska till farmor och vara i stugan. Men mamman och pappan är lata och slöa och inte alls sugna på att göra något och vi kan inte heller komma överens om VAD vi ska göra på vår dejt. Bio? LOVE 2010? Öl? Sex? Sova? Restaurang?
Nej, det går inte att komma fram till något för vi har inte sovit så bra på sistonde och pappan är dessutom lite sjuk. Så vi får se vad det blir. Vi har ju trots allt lovat farmor lite tid med barnet så vi får lov att åka dit i alla fall så kanske vi kommer på nåt kul att göra bara vi två. Vi firar sju år tillsammans. Helt sjukt.
Förra året på vår årsdag "gav" jag fadern i fråga ett positivt graviditetstest ifrån min darrande hand och sa "grattis på sex-års-dagen, du ska bli pappa". Nåt sånt blir det iaf INTE i år.
Nej, det går inte att komma fram till något för vi har inte sovit så bra på sistonde och pappan är dessutom lite sjuk. Så vi får se vad det blir. Vi har ju trots allt lovat farmor lite tid med barnet så vi får lov att åka dit i alla fall så kanske vi kommer på nåt kul att göra bara vi två. Vi firar sju år tillsammans. Helt sjukt.
Förra året på vår årsdag "gav" jag fadern i fråga ett positivt graviditetstest ifrån min darrande hand och sa "grattis på sex-års-dagen, du ska bli pappa". Nåt sånt blir det iaf INTE i år.
fullt upp
Gud, nu har vi nåt inbokat varje dag känns det som. Det är skönt på ett sätt och lite jobbigt på ett annat. Men vi har bara en sak per dag i alla fall för man orkar inte åka från ställe till ställe samma dag. Denna vecka har vi bland annat lunchat med farmor, hälsat på sysslingarna, handlat saker till dopinbjudningarna, varit inne i stan och "shoppat", fått veta när stambytet ska ske, varit på föreningsfest, åkt på utflykt till Kaananbadet och varit på loppis.
Idag har vi även börjat gå igenom vårt källarförråd. Alla förråd ska vara tömda tills på söndag. Jag hade Lovis i ERGOn men det är lite jobbigt att böja sig framåt och klättra omkring i ett källarutrymme med en bebis på magen så det blev sådär. Vi får fortsätta på tisdag när pappan är ledig så får han klättra och jag peka... =)
Imorgon ska vi på första träffen med mammagruppen utanför BVC. Vi ska träffas på Öppna förskolan, det blir första gången. Spännande! Sen ska vi ta första vaccinet på onsdag och då ska vi även passa en liten bebis i någon timme när modern i fråga ska till doktorn. Det blir kul!
Hoppas att det blir fint väder för sen ska vi få trall till balkongen på torsdag och sen ska vi ha grillpremiär hos farmor i helgen.
Det enda som är trist är att jag ska dra ut min tand på fredag... Det ser jag inte alls fram emot.
Lovis sparkar "medvetet" på sakerna i babygymet och har börjat acceptera att ligga på mage då och då men inte ofta. Hon är vaken mycket men jag har inte lyckats sätta några dagrutiner eftersom vi gör en massa saker hela tiden. Egentligen borde jag boka in saker ungefär samma tid varje dag så vi kan försöka få till någon rutin på mat och sov. Hon sover numer fem timmar i sträck på natten (oftast i alla fall) men tyvärr är det mellan 22 och 3 ungefär och då är jag oftast vaken de första timmarna. Om jag lägger henne vid tolv och tar sista amningen då vaknar hon ändå runt 3 tyvärr.. Hon har numer strl 62 i kläder. Hon är sjukt intresserad av TVn. Vad annars? Jag vet inte riktigt om det är något nytt hon gör men det kommer väl grejer hela tiden =)
Idag har vi även börjat gå igenom vårt källarförråd. Alla förråd ska vara tömda tills på söndag. Jag hade Lovis i ERGOn men det är lite jobbigt att böja sig framåt och klättra omkring i ett källarutrymme med en bebis på magen så det blev sådär. Vi får fortsätta på tisdag när pappan är ledig så får han klättra och jag peka... =)
Imorgon ska vi på första träffen med mammagruppen utanför BVC. Vi ska träffas på Öppna förskolan, det blir första gången. Spännande! Sen ska vi ta första vaccinet på onsdag och då ska vi även passa en liten bebis i någon timme när modern i fråga ska till doktorn. Det blir kul!
Hoppas att det blir fint väder för sen ska vi få trall till balkongen på torsdag och sen ska vi ha grillpremiär hos farmor i helgen.
Det enda som är trist är att jag ska dra ut min tand på fredag... Det ser jag inte alls fram emot.
Lovis sparkar "medvetet" på sakerna i babygymet och har börjat acceptera att ligga på mage då och då men inte ofta. Hon är vaken mycket men jag har inte lyckats sätta några dagrutiner eftersom vi gör en massa saker hela tiden. Egentligen borde jag boka in saker ungefär samma tid varje dag så vi kan försöka få till någon rutin på mat och sov. Hon sover numer fem timmar i sträck på natten (oftast i alla fall) men tyvärr är det mellan 22 och 3 ungefär och då är jag oftast vaken de första timmarna. Om jag lägger henne vid tolv och tar sista amningen då vaknar hon ändå runt 3 tyvärr.. Hon har numer strl 62 i kläder. Hon är sjukt intresserad av TVn. Vad annars? Jag vet inte riktigt om det är något nytt hon gör men det kommer väl grejer hela tiden =)
blandad kompott
Idag var jag på återbesök på MVC, hon pratade om preventivmedel mest. Sen tog jag och Lovis en sväng på stan - där har jag inte varit sen februari. Jag kände mig verkligen mammaledig med min vagn.
Försökte hitta papper till dopinbjudningar men jag kunde inte bestämma mig så jag köpte inget. Typiskt mig. Jag måste ta tag i det där och bara köpa papper så att jag kan få iväg inbjudningarna innan sommaren. Det blev en ganska diger lista när vi pratade om vilka som ska få en inbjudan, bara min släkt är ju hur många som helst... och så vill man ju ha lite kompisar där också. Men jag tror ju inte att alla kommer. Dels blir det alltid manfall och sen är det ju på sommaren så det lär väl också ha effekt eftersom då är det semestrar och annat.
Jag har tittat på två förskolor denna vecka. Den ena var väldigt stor och kändes inte helt klockren även om läget är perfekt på en lugn gata och jättenära tunnelbanan. Den andra gillade jag bättre inuti, den är nystartad och har fina lokaler och gården kommer bli bra när den är klar. Just nu är det rätt mkt byggen där så det ser inte så kul ut men det är ju mer än ett år kvar. Den kändes i vilket fall bättre.
Jag var även hos tandläkaren igår, det var en mindre rolig historia. Jag har en infektion i tandköttet kring en visdomstand som växt lite snett. Den ska dras ut efter min penicillinkur. Min kille frågade om jag fick amma när jag äter penicillin och det tänkte jag inte ens på men tandläkaren frågade om jag ammade innan han skrev ut receptet så det borde väl vara OK får man hoppas. Det står att det "troligen" inte påverkar barnet - vad ska man tycka om sånt? Kanske borde köra lite ersättning nu när jag äter piller istället för mjölk?
För övrigt är jag så sjukt glad över vädret, nu ska jag börja sitta på uteserveringar och dricka kaffe när skrutt sover i vagnen. Härligt ska det bli!
En dag i verkliga livet
Idag har vi varit och vaccinerat vår katt, det ska man göra varje år för utekatter och mer sällan med innekatter. Nu är ju vår katt innekatt men eftersom han är ute fritt när vi är på landet så får han vaccin varje år. Dessutom passade jag på att göra en hälsokontroll på honom, han har ju inte fått så mkt uppmärksamhet på senaste tiden stackarn. Vetrinären sa direkt att han är för tjock vilket vi såklart vet om men när jag fick höra vikten blev jag ändå förvånad. Bjässen väger 8 KG!!! Åtta kilo. Herregud. Vetrinären klämde och kände på katten, tittade på tänderna och öron, ögon samt lyssnade på lungorna. Tydligen har han något problem med andningen som kan höra ihop med övervikten och kan leda till astma. Så nu är han satt på strikt diet, han får inge mer räkor och skinka från och med nu. Stackars katt. Först ett barn som snor all uppmärksamhet och sen plockas det enda roliga bort - maten! Men förhoppningsvis så blir han piggare och mår bättre av det. Vi får se.
Lilla tjejen hängde med och sov hela besöket. Idag har hon varit så glad och skrattat hela dagen. Nu gurglar hon och "pratar" nyanserat med olika tjut och intressanta ljud. Hon är ganska nöjd med att ligga på en filt på golvet och vara med där det händer. Till exempel om jag lagar mat i köket så ligger hon på golvet och lyssnar och pratar. I tisdags när fadern var hemma så lämnade vi henne en stund i soffan när vi dukade fram frukost och tydligen hade hon rullat när ingen av oss såg för vi lämnade henne på rygg och hon låg på mage när vi kom tillbaka! Nu vågar man alltså inte lämna henne på hög höjd i obevakat tillstånd. Hon har dock inte gjort det när vi sett så det kan ju ha varit en engångsföreteelse.
Nästa vecka har vi fullt upp. Vi ska till Öppna förskolan med min kusin och Lovis syssling på måndagen, titta på en förskola här i närheten på tisdagen, en annan förskola på onsdagen, återbesök på MVC för min del på torsdagen och sen mammagrupp på BVC på fredagen. Och sen åker vi mest troligt till landet (sambons) över Valborg. Om vi åker till landet så är det numer en tradition att åka till Vaxholm och äta glass på Valborg så vi får hoppas på fint väder. Inte så kul att äta mjukglass i ösregn, lixom.
Imorgon ska Lovis ha barnvakt. Min mor ska ha hand om henne. Förra gången (som jag inte skrivit om inser jag...) var jag ju utan man och barn på hockey. Det hade gått så himla bra här hemma, Lovis sov som en stock och åt inte förrän fadern kom hem och jag var borta i fem timmar och drack två öl! =) Imorgon så kommer dock mormor få mata barnet eftersom både jag och min sambo ska vara borta. Men hon tar flaska utan problem så det går nog men det blir ersättning för jag vet inte om jag orkar/kan pumpa. Min mor är förfärad över detta men det skiter jag i. Det är första gångeni så fall och det är inget fel på ersättning. Och därmed basta. Vad skulle man annars göra om inte amning funkar? bah.
Lilla tjejen hängde med och sov hela besöket. Idag har hon varit så glad och skrattat hela dagen. Nu gurglar hon och "pratar" nyanserat med olika tjut och intressanta ljud. Hon är ganska nöjd med att ligga på en filt på golvet och vara med där det händer. Till exempel om jag lagar mat i köket så ligger hon på golvet och lyssnar och pratar. I tisdags när fadern var hemma så lämnade vi henne en stund i soffan när vi dukade fram frukost och tydligen hade hon rullat när ingen av oss såg för vi lämnade henne på rygg och hon låg på mage när vi kom tillbaka! Nu vågar man alltså inte lämna henne på hög höjd i obevakat tillstånd. Hon har dock inte gjort det när vi sett så det kan ju ha varit en engångsföreteelse.
Nästa vecka har vi fullt upp. Vi ska till Öppna förskolan med min kusin och Lovis syssling på måndagen, titta på en förskola här i närheten på tisdagen, en annan förskola på onsdagen, återbesök på MVC för min del på torsdagen och sen mammagrupp på BVC på fredagen. Och sen åker vi mest troligt till landet (sambons) över Valborg. Om vi åker till landet så är det numer en tradition att åka till Vaxholm och äta glass på Valborg så vi får hoppas på fint väder. Inte så kul att äta mjukglass i ösregn, lixom.
Imorgon ska Lovis ha barnvakt. Min mor ska ha hand om henne. Förra gången (som jag inte skrivit om inser jag...) var jag ju utan man och barn på hockey. Det hade gått så himla bra här hemma, Lovis sov som en stock och åt inte förrän fadern kom hem och jag var borta i fem timmar och drack två öl! =) Imorgon så kommer dock mormor få mata barnet eftersom både jag och min sambo ska vara borta. Men hon tar flaska utan problem så det går nog men det blir ersättning för jag vet inte om jag orkar/kan pumpa. Min mor är förfärad över detta men det skiter jag i. Det är första gångeni så fall och det är inget fel på ersättning. Och därmed basta. Vad skulle man annars göra om inte amning funkar? bah.
Tisdag är den bästa dagen på hela veckan
Tisdagar är min kille hemma, det är hans lediga dag i veckan. I början när bebisen var alldeles ny så var det faktiskt en dröm att ha honom hemma en hel dag. Det är ju inte direkt så att det är någon skillnad på helg och vardag så om det var tisdag eller lördag kvittade ju för min del. Huvudsaken var att vi plötsligt var två en hel dag och hjälptes åt med att städa, diska, laga mat och bära bebis. Nu gjorde vi ju tyvärr inte allt det där, det enda som vi faktiskt gjorde var att laga mat och bära bebis. Städning och diskning är tyvärr inte en del av vårat liv längre. Det står typ överallt på såna där föräldrasajter och mamma communitys att "lite damm i hörnen är inte viktigt när man har sin guldklimp" och annat larv. Jag är ledsen men JO, det spelar roll! Man blir galen på dammråttorna som virvlar runt ens fötter varje gång man ska in i ett nytt rum och varje gång bebis tappar nappen på golvet svär man för att man måste koka den IGEN (vilket man måste ändå men det hjälper ju inte att sju kilo katthår har fastnat överallt på den...)
Jag har försökt att dammsuga (vilket för övrigt gjorde så att barnet somnade så det kanske är ett vettigt knep att ta till: slå två flugor i en smäll lixom med sovande barn och städat hem) men det går så lång tid mellan gångerna att det känns meningslöst och disken... disken! orkar jag inte ens tänka på.
Nu kanske jämställdhetsivrare går i taket för att det låter som att jag sköter markservicen här hemma och bara
för att jag har bebis så har det gått i stå men så är det inte. Vi har alltid delat på det mesta av hushållsgörat, allt från tvätt, disk, städning och så vidare. Det enda som egentligen vägt över till någon sida är matlagningen som min sambo skött med den äran. Det som har förändrats är att från att vara två personer som bor i ihop och jobbar heltid och kommer hem på kvällarna, noterar dammråttor och inte orkar bry sig har vi nu blivit en person som gör det och en person som är hemma hela tiden och ser detta stök HELA tiden och inte orkar bry sig.
Men, hur som helst. Tisdagar.
Nu när bebisen är lite större har tisdagen fått en annan innebörd. Det har blivit min alldeles egna dag! Dagen i veckan då det är OK för mig att hitta på nåt bara för mig själv. Det är fantastiskt! Förra veckan åkte jag till Kungens Kurva och shoppade. Denna vecka tog jag ett långt bad, läste en bok på förmiddagen när pappan och barnet var på promenad och på eftermiddagen promenerade jag till Liljeholmen och fikade med A. Underbart! Vi pratade och pratade om bebisar, förlossningar, jobbet och framtiden. I två timmar! =) Sen skyndade jag hem men det var för att min kille sa på telefonen att bebisen gnällde och mest troligt ville ha mat (hade ju varit borta 2½ timmar) men när jag kom hem så sov hon. Snopet!
Nu var min sambo så mycket ledig och jobbade korta dagar i påsk så det kanske känns hur bra som helst att inte umgås hela familjen denna tisdag, nästa tisdag kanske jag egentligen inte alls vill göra annat än att vara hela familjen och mysa eftersom min kille jobbar i helgen. MEN! Jag har redan bokat upp mig. På kvällsaktivitet till och med! Det blir spännande.
Jag har försökt att dammsuga (vilket för övrigt gjorde så att barnet somnade så det kanske är ett vettigt knep att ta till: slå två flugor i en smäll lixom med sovande barn och städat hem) men det går så lång tid mellan gångerna att det känns meningslöst och disken... disken! orkar jag inte ens tänka på.
Nu kanske jämställdhetsivrare går i taket för att det låter som att jag sköter markservicen här hemma och bara
för att jag har bebis så har det gått i stå men så är det inte. Vi har alltid delat på det mesta av hushållsgörat, allt från tvätt, disk, städning och så vidare. Det enda som egentligen vägt över till någon sida är matlagningen som min sambo skött med den äran. Det som har förändrats är att från att vara två personer som bor i ihop och jobbar heltid och kommer hem på kvällarna, noterar dammråttor och inte orkar bry sig har vi nu blivit en person som gör det och en person som är hemma hela tiden och ser detta stök HELA tiden och inte orkar bry sig.
Men, hur som helst. Tisdagar.
Nu när bebisen är lite större har tisdagen fått en annan innebörd. Det har blivit min alldeles egna dag! Dagen i veckan då det är OK för mig att hitta på nåt bara för mig själv. Det är fantastiskt! Förra veckan åkte jag till Kungens Kurva och shoppade. Denna vecka tog jag ett långt bad, läste en bok på förmiddagen när pappan och barnet var på promenad och på eftermiddagen promenerade jag till Liljeholmen och fikade med A. Underbart! Vi pratade och pratade om bebisar, förlossningar, jobbet och framtiden. I två timmar! =) Sen skyndade jag hem men det var för att min kille sa på telefonen att bebisen gnällde och mest troligt ville ha mat (hade ju varit borta 2½ timmar) men när jag kom hem så sov hon. Snopet!
Nu var min sambo så mycket ledig och jobbade korta dagar i påsk så det kanske känns hur bra som helst att inte umgås hela familjen denna tisdag, nästa tisdag kanske jag egentligen inte alls vill göra annat än att vara hela familjen och mysa eftersom min kille jobbar i helgen. MEN! Jag har redan bokat upp mig. På kvällsaktivitet till och med! Det blir spännande.
glömska
Ja, minnet är lite som en guldfisk just nu. Och så är jag lite tom i bollen ibland och kommer inte ihåg vad jag skulle säga. Jag blir seg som kola i hjärnan då och då och hänger defintivt inte med på vad som händer i världen. Och tiden går så fort fast samtidigt vet jag inte vad jag fyller min tid med. Dagarna flyter onekligen ihop och man vet inte vilken dag man gjorde det eller det.
Just det där med vad jag fyller min tid med är intressant. Jag promenerar lite då och då och sen sitter jag framför datorn rätt mkt och TVn. Och när sambon kommer hem på kvällen frågar han alltid "vad har ni gjort idag då?" och så säger jag att vi har promenerat. Och sen då? Ingenting mer. Och ändå växer diskberget i köket, dammråttorna dansar i hörnen och tvätten ligger kvar i IKEA-kassarna. Vad GÖR jag egentligen med min tid? Jag fattar inte.
Vår Lovis vill ju inte gärna ligga ensam och sova. Jag har varit lite slö och inte orkat ta tag i det där men jag ska försöka göra det igen nu. Tiden går ju som sagt och man ska kanske försöka ta tag i vissa saker innan det är en "rutin". Så hon hänger oftast på min arm eller sover på mig. Då är det svårt att diska exempelvis. Men jag skulle ju kunna använda bärsele lite mer än jag har gjort så jag kan få nåt gjort här hemma för jag blir GALEN när jag lever i ett loppbo.
Idag har jag träffat min kusin och Lovis sysslingar. Himla trevligt! Tog lite kort men jag har inte laddat upp de på datorn, är lite slö på det med. Så det blir mest text på denna blogg och inte så mkt bilder. Men jag ska försöka bli bättre på det.
Just det där med vad jag fyller min tid med är intressant. Jag promenerar lite då och då och sen sitter jag framför datorn rätt mkt och TVn. Och när sambon kommer hem på kvällen frågar han alltid "vad har ni gjort idag då?" och så säger jag att vi har promenerat. Och sen då? Ingenting mer. Och ändå växer diskberget i köket, dammråttorna dansar i hörnen och tvätten ligger kvar i IKEA-kassarna. Vad GÖR jag egentligen med min tid? Jag fattar inte.
Vår Lovis vill ju inte gärna ligga ensam och sova. Jag har varit lite slö och inte orkat ta tag i det där men jag ska försöka göra det igen nu. Tiden går ju som sagt och man ska kanske försöka ta tag i vissa saker innan det är en "rutin". Så hon hänger oftast på min arm eller sover på mig. Då är det svårt att diska exempelvis. Men jag skulle ju kunna använda bärsele lite mer än jag har gjort så jag kan få nåt gjort här hemma för jag blir GALEN när jag lever i ett loppbo.
Idag har jag träffat min kusin och Lovis sysslingar. Himla trevligt! Tog lite kort men jag har inte laddat upp de på datorn, är lite slö på det med. Så det blir mest text på denna blogg och inte så mkt bilder. Men jag ska försöka bli bättre på det.
En bra helg
I torsdags träffade jag som sagt mina kusiner. Först träffade jag två av de i Huddinge Centrum och åt en fantastiskt god lunch på Folkets hus. Det blev en kycklingsallad för min del, den var faktiskt grym. Jag var lite nervös innan för jag hade ju inte varit ute och ätit på restaurang innan. Men det gick ju bra, lilltjejen sov mest. Vi pratade ikapp oss sen sist, och jämförde bebistid med varandra haha. Sen skjutsade jag en av kusinerna till deras bror och följde med upp för en amningspaus. Vi fikade. Himla trevligt! Så vi hade en riktigt lång och trevlig dag med umgänge.
I fredags var jag dock lite låg. Jag packade ner barnet i vagnen och gick på lång promenad. Det är trevligt att gå på promenader i det härliga vårvädret men samtidigt ger det inte så mkt stimulans till den ömma modern. Det gör att man tycker att det blir långa, tråkiga dagar och det i sin tur gör att man får dåligt samvete för att det inte "räcker" med världens sötaste baby. Men det handlar nog mycket om EGENTID också. Jag har gått iväg ensam en gång sen hon kom till världen, en timme på coop, och det var tre veckor sen typ. Det längtar jag efter!
Men igår, lördag, så hade vi en fantastiskt bra dag! Vi började med att åka till L som fick bebis 1 mars. Det var himla trevligt! I var också där och ville titta på underverket.
Vi pratade om bilar, lån, stugor och landställen och en massa annat skoj som inte bara handlade om bebisarna. Vi åt våfflor och drack kaffe. Jag blev kvar i fyra timmar nästan och sen åkte jag och tösen och hämtade fadern på jobbet (och passade på att visa upp oss...).
Vi började ju med minifom i fredags. Det ska verka efter en-två dagar och det verkar funka hur bra som helst på vår lilla tjej. Igår pep hon inte en enda gång, helt fantastiskt! Minifom gör så att de stora bubblorna i magen splittras till mindre bubblor och alltså blir det lättare för magen att hantera gaserna. Och jag är så glad att det funkar för det gör hennes liv lättare och det gör föräldrarna mycket gladare!
Igår passade jag även på att hoppa in i ett bad, det har jag längtat efter hur mkt som helst. Avslaget är alltså borta, tjoho! Jag låg kvar i en timme och läste "en fuskmammas bekännelser", det var också EGENTID på ett sätt.
Så jag hade en helt underbar dag igår sammanfattningsvis! =)
I fredags var jag dock lite låg. Jag packade ner barnet i vagnen och gick på lång promenad. Det är trevligt att gå på promenader i det härliga vårvädret men samtidigt ger det inte så mkt stimulans till den ömma modern. Det gör att man tycker att det blir långa, tråkiga dagar och det i sin tur gör att man får dåligt samvete för att det inte "räcker" med världens sötaste baby. Men det handlar nog mycket om EGENTID också. Jag har gått iväg ensam en gång sen hon kom till världen, en timme på coop, och det var tre veckor sen typ. Det längtar jag efter!
Men igår, lördag, så hade vi en fantastiskt bra dag! Vi började med att åka till L som fick bebis 1 mars. Det var himla trevligt! I var också där och ville titta på underverket.
Vi pratade om bilar, lån, stugor och landställen och en massa annat skoj som inte bara handlade om bebisarna. Vi åt våfflor och drack kaffe. Jag blev kvar i fyra timmar nästan och sen åkte jag och tösen och hämtade fadern på jobbet (och passade på att visa upp oss...).
Vi började ju med minifom i fredags. Det ska verka efter en-två dagar och det verkar funka hur bra som helst på vår lilla tjej. Igår pep hon inte en enda gång, helt fantastiskt! Minifom gör så att de stora bubblorna i magen splittras till mindre bubblor och alltså blir det lättare för magen att hantera gaserna. Och jag är så glad att det funkar för det gör hennes liv lättare och det gör föräldrarna mycket gladare!
Igår passade jag även på att hoppa in i ett bad, det har jag längtat efter hur mkt som helst. Avslaget är alltså borta, tjoho! Jag låg kvar i en timme och läste "en fuskmammas bekännelser", det var också EGENTID på ett sätt.
Så jag hade en helt underbar dag igår sammanfattningsvis! =)
