visst gör det ont när knoppar brister...
Om hon börjar äta mat redan nu känns det så definitivt på nåt sätt, hon blir så stor på något vis. Jag är inte alls redo för det. Samtidigt tycker jag att det är roligt och jag är spänd på hur hon ska reagera så jag tycker inte att det är bara negativt. Det blir ju också krångligare med mathållningen, när man ammar har man ju maten med sig hela tiden och den är billig och jämnt tempererad och behöver ingen tillagning. Med matportioner blir det ju åtminstone lite mer pyssel även om det är väldigt små mängder så här i början.
Äh, jag hade egentligen velat vänta till efter midsommar men å andra sidan: två veckor hit eller dit är väl skit samma men då hade jag hunnit förbereda mig mycket mer mentalt.
vågat att ha fårfällen bakom när hon äter morot
Ja, de växer fort. Men det bra är att man hela tiden hittar nya saker att tycka om, förundras över och njuta av! OCH man har kvar alla de där små stunderna varmt om hjärtat, man minns första maten, första tanden, första krypandet, första stegen och kan liksom plocka fram det lite när som helst. :-)
Men visst kan jag titta på min treåriga långstång och känna att det var ju igår han lärde sig rulla från rygg till mage!
Äh, det är så typiskt mig det där. Men nu när vi har hållt på i fyra dagar är det jätteroligt! Och jag kan inte låta bli att planera vad som är nästa smak att introducera.. =)
Dom växer så fort, jag kan inte heller fatta att nästa månad får Pontus också börja smaka på saker, det är ju helt galet! Hon är toksöt när hon smakar på skeden!
