det är vår nu igen
Idag har varit en fin dag. Jag har varit en god mor och vi har bara haft roligt ihop. Det är så kul nu när lilleman kan krypa och vara med mer! Lovis vill att han ska vara med och leka och är väldigt mån om att han ska vara glad och ha roligt. Visserligen får han några smällar och tjuvnyp här och där men det får man väl räkna med antar jag. Han är rätt ståndaktig tror jag. De har duschat tillsammans någon gång och sådär, det tyckte de var superroligt båda två och mamman hade fullt fokus åt ett håll istället för att vara splittrad mellan duschande barn och ivägkrypande barn. Det ska vi verkligen göra om! Vi har en duschstol som står och väntar på Max nere i källaren så den får nog komma upp nu.
I helgen var vi en kompis och det var 5 barn med som stojade, stökade, grät, skrattade, lekte och hade allmänt roligt ihop. Kaos och kärlek! =)
Spontant åt vi middag där också. Himla trevligt det där med spontanmiddag tycker jag! Idag blev vi också bjuda in på spontangrill men det var inte läge riktigt idag. Dels hade vi lite att göra hemma och dels så var det inte så passande. Men grill! Bara att bli inbjuden att grilla ger ju hopp om att våren är på intåg!
Jaha, vad hade jag att säga idag? Ingenting.
Max hade för övrigt allt godkänt på 6 månaders kontrollen. Han har idag också börjat ställa sig upp mot saker så hej och hå, här går det fort minsann! Dags att ta fram lära-gå-vagnen antar jag...
the relief!
Idag blir alltså MAX 6 månader.
Han kan:
KRYPA. än så länge går det inte så fort och inte så långa sträckor men ändå
ÅLA. här går det fort dock, han glider fram som en amerikansk soldat på boot camp
ÄTA MAT. det går sådär och jag är så långsam. Hur gör alla andra människor lixom. Det var likadant med Lovis, vi glömmer bort vissa dagar att ge mat och han har än så länge bara fått typ grönsaksmos. Men nu är jag lite mer peppad att laga mat igen.
GREPPA saker. Och gärna stoppa ALLT, ALLT i munnen
RASERA ett torn av klossar. Det är kul
SKRATTA. typ varje gång han ser storasyster och numera kiknar han av skratt =)
SITTA. det är helt nytt, han har precis börjat sitta en kort stund utan stöd. Men han kan inte sätta sig själv ännu, det blir bara halvt uppe i liggande pose.
Inte vet jag vad han ska kunna vid det här laget, vi ska på läkarbesök på måndag på utvecklingskontroll 6 månader så då får vi se vad han "ska" kunna.
första vs andra barnet
Det är många saker som är annorlunda med barn nr 2. Man är ju mycket mer avslappnad vad gäller bajs, magknip, skrik, utveckling, vikt, färg och form. Man bara "jaha, nu har han visst vuxit 1 kg på en månad, det är säkert normalt", "jaha, nu skrek han visst en kväll igen men det går ju över om ett par månader", "jaha, har han blivit 5 veckor och kan börja titta på saker?" "jaha, börja med napp efter en vecka är väl okej", "jaha, skulle man vänta mer än en vecka med babysitter?" och så vidare i all oändlighet.
Med första barnet var man ju på allting hela tiden och funderade på saker och ting. Om saker var normala. Om man fick börja med det och det. Om man skulle amma var tredje timme. Om man skulle byta blöja varje gång man hörde en prutt. Om.... och så vidare i all oändlighet.
Apropå att tiden går så är det ju snart jul, det är typ bara en månad kvar! Vad ska man då önska sig till en tvåmånaders? och till en tvååring?
Nu skriver vi en liten önskelista så får vi se vad vi kommer på....
LOVIS:
allt med PIPPI Långstrump
sagor på skiva
pyjamasar storlek 86
BRIO-spis
leksaker till spis (typ kastruller, mat etc)
strumpor storlek 21
penslar och färg
pysselgrejer
påslakan och lakan
gardiner
pulka
bestick och tallrik
"tillbehör" till docka
MAX:
strumpor (typ 15?)
napp 0-6 månader silikon MAM
babygym
Ja, det var ungefär det jag kom på. Stackars barn.
utvecklingsfaser
Min stora tjej är nu alltså 20 månader. För bara typ 10 dagar sen var hon min "lilla mini" som alltid legat under kurvan och har små storlekar i allt och växer långsamt. Nu känns hon som en jätte jämfört med lillebror! Inte så konstigt kanske men ändå.
Hon tycker det är jättekul med förskolan och jösses vad hon utvecklas snabbt nu! Hon pratar riktiga ord hela tiden, senast i raden är strumpor, lillebror (förstås), stjärna, klossar, min, spade osv. Hon kan säga vissa saker ihop men jag är inte säker på att det är så kallade två-ords-meningar eller om hon bara har lärt sig två ord som ett (exempel "sitta här").
Hon vill krama sin lillebror hela tiden och pussar och klappar på honom och när hon kommer hem från förskolan är det honom hon letar upp först. Det känns förstås jättebra men herregud, det kommer komma tjuvnyp och svartsjuka och alla möjliga känslor innan de är vuxna skulle jag tro =)
Lillebror är ju nu 12 dagar gammal och vi har haft skrikfest här i två nätter. Vi hoppas att det är övergående men man vet ju aldrig. Han har provat babysittern och det har gått hyfsat. Han är rätt mycket vaken men oftast sover han förstås på dagarna. Vi har varit på BVC och han vägde 4005 g. Herregud, det tog Lovis typ 6 veckor för att nå dit! Han har rätt mycket magknip tyvärr så vi får försöka hitta på någon bra lösning på det. Vi har inte provat babybjörnen ännu men det är på gång. Han vill absolut inte sova någon annanstans än PÅ mig på natten tyvärr men vi ska försöka få igång vaggan som en rutin för det är rätt varmt och jobbigt att aldrig kunna sova helt avslappnat. Men men, det får ta sin tid.
Att ha pappan hemma här just nu är ju fantastiskt. Vi tar varsitt barn och det funkar hur bra som helst. Om man bara hade haft det så här för jämnan. Inte att vara hemma på heltid båda två, det hade vi aldrig klarat av, men att ha båda tillgängliga på kvällarna. För det är ju då det mesta blir problematiskt. Om lillebror gillar babysitter och är nöjd så kommer det gå bra tror jag men det är ju kvällarna jag fasar mest för. Jag får bara försöka hålla lugnet och ringa hit min mamma ibland kanske om det är för jävligt haha.
bebisens första vecka
Vi har mest haft besök denna vecka så jösses vad vi har fikat och ätit sött. Storasyster har varit sockerstinn som en jag vet inte vad på kvällarna. Men det är över nu! Nu måste vi sluta med sånt och börja vandra vägen neråt på vågen igen.
Han har iaf fått ett namn nu: MAX
lillebror är här!
Såhär gick det alltså till:
Torsdagen den 13 oktober var jag hos barnmorskan som sa att hon trodde jag skulle föda inom kort, hon såg på mig att jag var redo. Hurra, tänkte jag och planerade för nedkomst samma natt. Sambon frågade på kvällen ”vad ska du göra imorgon?” som han brukar och jag svarade ”FÖDA BARN”. Kände mig helt enkelt helt redo.
Natten började med att jag gav Lovis välling vid midnatt. Hade hunnit sova ungefär en timme, kanske lite mindre till och med. Magen krampade lite och bebisen sparkade som en besatt. Jag satt och kände efter om det var så det började förra gången innan vattnet gick, samtidigt som jag försökte natta om Lovisen. Hon somnade vid typ ett och jag smög ut och la mig. Försökte sova men låg och väntade på vattenavgång och jajemän, kl 01.24 sa det PLASK! Jag rusade (nåja, jag var ju höggravid så rusa kanske är att överdriva lite men tog mig snabbt) ut till toaletten och hann nästan hela vägen. Ringde förlossningen och vi kom överens om att vi skulle komma in för ”vattenkontroll” kl 07. Jag fick bestämma tiden så jag ville ta en tid innan köerna på Essingen. Tänkte också att om mor kom och körde oss så kunde Lovis vakna där vid sex och följa med dit och sen åka med henne hem och äta frukost och gå till förskolan. Ringde mamma (som för övrigt var på ett hotell i Örebro på grund av jobb). Hon var dötrött och jag sa att hon kunde ta det lugnt för vi hade ju inte tid förrän sju men hon sa ”struntprat, jag åker på en gång”.
När alla samtal var ringda gick jag in och puttade på barnafadern och deklarerade att det var på gång men att jag skulle lägga mig ner i viloläge så länge som möjligt. Han kunde förstås inte somna om men gick ut till soffan så jag fick vila i fred. Jag hade inga värkar så till en början gick det rätt bra men vid tre-tiden började det komma lite smärta i samband med sammandragningarna. Jag ringde BB Stockholm och kollade om vi fortfarande skulle åka till kontrollen eller om vi skulle ta oss direkt till förlossningen. Hon sa att vi skulle komma till kontrollen om inte värkarna blev starkare, längre och kom var 5e minut. Ringde min mor som var ca 30 minuter bort. Hon skulle in till stan och lämna hyrbilen först och sen ta en taxi hem till oss men sa att om det blir bråttom skulle jag ringa. Vid halv fem började det göra mer ont men jag tänkte ”håll ut, bara en halvtimme sen är mamma här”. Försökte fördriva tiden som gick ganska långsamt med att facebooka på mobilen, vilket var helt värdelöst för där hände ju ingenting kl 3-5 en torsdagnatt.
Kl 05 kom mor och då slappnade jag av lite. Men sen kände jag att nä, nu måste vi nog åka så jag ringde BB igen och hon hörde nog på mig att jag var redo så hon sa att vi var välkomna till förlossningen direkt. Så sambon och mamman plockade upp barnet och våra grejer men jag tyckte där jag låg inne på rummet att det tog alldeles för lång tid och började känna att jag ”försvann” in i värkarna vilket inte kändes bra. Så jag tog mig ut och sa vi måste åka NU och då blev det fart. Vi kom ner till bilen och stuvade in barn, väska och oss själva och körde upp på Essingen där det var jättemycket trafik. Oh no, bara vi inte fastnar i kö tänkte vi nog allihop men vi kom fram vid ca 06.30. Vi tog oss upp lite mödosamt och fick komma in på rum 006, rummet bredvid där vi fick Lovis.
En barnmorska kom in och hälsade, Camilla hette hon. Jag stod på alla 4 och försökte finna tröst i sacco-säcken som förra gången med Lovis men fick inte riktigt till det. BM undersökte mig och jag var öppen 5 cm. ”VA, inte mer!” sa jag besviket och hon skrattade åt mig och tyckte att jag var redo att föda närsomhelst. Jag har sett lite för mycket förlossnings-tv tror jag där man öppnar sig typ 1 cm/timmen. Hon gick ut för att skriva in oss och sambon frågade om det var OK om han gick på toa. Visst sa jag men när alla precis hade försvunnit iväg kände jag att det tryckte på neråt och skrek att nu kommer barnet, du måste ringa på någon!!
BM och undersköterskan Isabella kom in och insåg att det här nog var på gång. Den här gången var jag med hela tiden mentalt och kände att det började utvidgas där nere och att det nog var dags snart. BM frågade om sambon ville ta emot barnet och jag tänkte att nehedu, det gör du inte alls. Som tur var kände han likadant. Efter att känt huvudet trycka på neråt så sa det flopp och så åkte barnet in igen! Snopet! BM sa också det att jaha, den vill inte riktigt komma ut. Det brände och sved som satan men till slut sa BM att när jag säger till får du sluta trycka på och bara andas och det kände jag ju igen från Lovis förlossning så jag tog i av bara sjutton och vips var huvudet ute utan att hon behövde trycka mot. Så skönt! Sen gled barnet ut ur mig och jag var så glad att det var över. Sambon och uskan sa i kör ”prick kl 07”. BM sa att allting såg fint ut och att jag kunde pusta en stund och att barnet mådde bra. Efter en stund frågade jag vad det var och hon bad mig hasa bakåt och flyttade fram barnet. Jag skymtade en pung och sa att det är en pojke! Eller? Och visst var det en liten pojk som låg där och pep.
Vid kvart över sju så krystade jag ut moderkakan och BM sa ”ni har inte ens varit här en timme och nu är allting klart” och skrattade. Morgonskiftet gick på och in kom vår barnmorska från Lovis förlossning! Hon sa ”er glömmer jag ALDRIG” och ”det var du som stod på alla 4 i korridoren när ni kom tillbaka” och berättade att när hon pratar med andra par om att lita på kroppen så brukar hon alltid berätta om oss. Haha, kul!
Gossebarnet vägde 3820g och var 50 cm, huvudomfång 37,5 och temp 36,5. Vi fick brickan och jag var vrålhungrig. Sen låg vi där en stund. Jag duschade – så skönt! Vi fick bo på BB-hotellet denna gång och det var en bit bort. Men det fanns TV på rummet, hurra! Så vi åt upp allt godis, kollade TV och drack läsk och barnet åt och sov.
den eviga maktkampen
Oundviklig maktkamp 1: trapphuset. Det här är ett kapitel för sig. Vi bor 3 trappor upp utan hiss, det blir 6 små trappor inalles. Varje trappsteg av dessa trappor ska det bråkas om. Jag kan inte bära, höggravid som jag är, och uppenbarligen fungerar inte barnets ben som de ska just i dessa trappor...
Oundviklig maktkamp 2: matlagning. Hur gör alla människor när de lagar mat med ett barn som vägrar allt? Kom inte dragandes med sambos och sånt som hjälper till, det är inte ett alternativ i vår familj. Jag (som är ungefär noll intresserad av matlagning) ackompanjeras vid middagslagandet av högljudd klagosång. Varje dag. Det gör matlagningen ungefär noll procent roligare.
Oundviklig maktkamp 3: sängdax. Vår tös har senaste halvåret fått till en bra nattningsrutin. Mat, dusch, borsta tänder, läsa saga, godnattpuss och kram och sen hopp i säng. Och somnat själv. Men de senaste 2 veckorna är detta som bortblåst. Jag får absolut inte gå ut ur rummet och jag måste hyssja och sjunga vaggvisor tills hon somnar. Ibland måste jag även klappa henne på ryggen.
Men det är mycket roligt som händer också!
Hon pratar ju lixom riktiga ord. Det märks att hon vill göra sig förstådd och hon härmar typ allt vi säger även om det inte blir rätt alla gånger. Hon kramas och pussas gärna. Hon älskar att leka med vatten och det är nåt hon kan hålla på med hur länge som helst tror jag. Hon springer och klättrar på precis allt och blir stolt när hon klarar av något svårt.
hösten är snart här
Vi har haft en fantastisk semester och jag har inte datat särskilt mkt under denna tiden. Vi var på familjetripp i Östergötland/Sörmland och sov på tre olika ställen. Det var helt fantastiskt mysigt och härligt. Lovis var på sitt allra bästa humör under hela resan och mamma och pappa njöt av att vara lediga tillsammans. Super!
I förra helgen var det dags för tjejhelg på Västkusten. En tur till Gekås resulterade i en massa praktiska saker inför förskolestarten bland annat.
För nu är det dags! Nästa onsdag börjar min lilla stora tjej förskolan! Vi var på informationsmöte i förrgår där chefen för vårt förskoleområde pratade om regler och lagar och sånt. Vad som gäller i förskolevärlden och hur de tänker lite grann i vårt område. Alla förskolor i det här området har tex egen kock, vilket inte är så vanligt eller? Det är ju alltid så mkt skriverier om såna saker och att det är så dålig mat men det är ju inte min erfarenhet alls av förskolor. De ställen jag jobbat på själv har alla haft egen kock.
Efter att hon hade pratat så fick vi träffa pedagogerna och gå runt lite på förskolan. Det kändes jättebra. En annan sak som är bra är att det är flera barn från min mammagrupp och vår öppna förskola som ska börja där. Det känns ju roligt att man faktiskt "känner" lite folk från början. Inte för att det spelar någon större roll, det hade ju gått bra ändå såklart.
Igår var pappa och Lovis på inskolningssamtal så pedagogerna och Lovis fick bekanta sig lite. De pratade om olika saker och Lovis sprang omkring och klättrade på allt. =)
Idag har jag varit på Huddinge Sjukhus och fått en immuniseringsspruta. Jag är RH-negativ och barnet är RH-positivt så för att undvika att jag bildar antikroppar mot barnet eller vid en eventuell ny graviditet så tar man numera en spruta. Det är ett projekt i Stockholms Stad.
Jag hatar sprutor men det gick bra.
Gravid vecka 29
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor. Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu. Barnet har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Vikt 1 400 gram.
Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.
Pappa/partner
Har du och din partner börjat boa än? Boande innebär att hemmet och rutinerna iordningställs och ses över inför den nya familjemedlemmens ankomst. Ni kanske köper barnvagn, skötbord, vagga och spjälsäng. Tänk på att vissa barnvagnsmodeller måste beställas i god tid. Var ska skötbordet stå? Vilken barnvagn har fått bäst i test? Måste vi ha en ny barnvagn? Vagga kanske ni inte behöver och spjälsängen kan ni kanske vänta med. Bilbarnstol är ett måste om barnet ska färdas i bil.
Boandet innebär kanske också att ni organiserar hemmet på andra sätt. Lagar trasiga möbler. Flyttar, bygger ut eller renoverar? Städar i källaren? Målar om och tapetserar? Eller kanske syr gardiner och vårdar kläder. Allt för att skapa ett välkomnande hem. Gör en lista på vad ni vill ska göras - men ställ inte alltför höga krav på er själva.
Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 29 är det dags att besöka barnmorskan igen. Om du tycker besöken varit glesa hittills kommer de att ske oftare nu. Har du fött barn utan komplikationer förut räcker det om du kommer lite mer sällan framöver jämfört med förstföderskor. Även den här gången kontrollerar barnmorskan hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäter hon avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen. Barnmorskan kontrollerar också ditt blodtryck och ibland tar hon ett extra urinprov, blodvärde och/eller blodsocker. Din partner är såklart alltid välkommen att följa med. Säkert får ni lyssna på barnets hjärta genom en ultraljudsförstärkare.
Om din blodgrupp är Rh-negativ har du säkert fått reda på om ditt barn är Rh-negativt eller positivt. Bär du på ett Rh-positivt barn blir du nu erbjuden en spruta med Anti-D för att förebygga immunisering. Bär du på ett Rh-negativt barn föreligger det ingen risk för immunisering och någon förebyggande behandling eller ytterligare provtagning under graviditeten behövs inte.
Jaha, hoppsan! Det var visst bara 11 veckor kvar nu. Jösses vad tiden går.
Jämställdhet i vardagen - ekonomi o dyl
RÄKNINGAR
Det har också blivit så att jag har haft allt ansvar för betalningar. Dessa betalningar har skett från mitt konto. Det blev ju ganska problematiskt när min inkomst minskade ganska dramatiskt i samband med barnafödandet.
IDAG har vi bestämt oss för att testa ett system som känns betydligt bättre på pappret än det tidigare (vi är än så länge bara i uppstartsfasen av detta). Det går i stora drag ut på att vi har ett gemensamt räkningskonto dit vi för över pengar för att betala räkningarna. Vi behåller våra lönekonton och för över den totala summan för månaden (alla kvartals- och årsräkningar är även beräknade per månad). Det betyder att den totala summan är konstant medans våra inkomster kommer att variera pga barn och annat. På det viset får den som tjänar mest betala mest och den som är föräldraledig får betala mindre del. Uträkningen på vem som ska betala vad är uträknad så att vi har lika mycket pengar kvar efter överföringen.
Det här känns mycket, mycket, mycket bättre.
INKOMST/ARBETE
Jag tjänar marginellt mer än min sambo (heltidslönen, mind you) men vi är båda lika underbetalda tycker vi!
Nu ska jag gå ner i tid i september till ca 80 % eller vad det blir och han jobba 100%. FATTA VAD RIKA VI KOMMER VARA DÅ! EN HEL MÅNAD! TJOHO! Sen är det bara på't igen, hit med usla mammapengen.
I framtiden (om vi båda är kvar på respektive jobb) så kommer jag gå ner i tid. Det betyder att jag får mindre pengar och då har vi sagt att vi ska lägga undan pensionspengar till mig som motsvarar avsättningen om jag jobbat heltid. En knepig sak med det är att min sambo i princip inte har några pensionspengar undanlagda. Det är inte direkt där hans fokus har legat de senaste åren. Så när vi är ute på andra sidan småbarnsåren så ska vi väl så smått ta tag i det där också...för båda två.
SPARANDE
Vi försöker spara även när vi har det knapert. Min uppväxt har präglats av snålhet och koll på pengar, vilket speglar av sig idag i mitt vuxna liv. Jag kan verkligen slösa pengar så jag är inte snål på det viset men jag vill alltid ha en buffert någonstans för oförutsedda utgifter. Min sambo har snällt fått rätta sig i in i det ledet, haha. Det är ännu viktigare nu när man bor i bostadsrätt och måste betala för allt som eventuellt går sönder.
För tillfället sparar jag i fonder, han på sparkonto och så sparar vi halva barnbidraget på Lovis konto. Även nästa barn får konto som vi ska lägga undan.
Jag får ångest när jag tar ut pengar från sparkontot! Måste ha pengar undanlagda. De som inte har det - vad
Förhoppningen är förstås att när inkomsterna blir lite mer stabila så kan man även öka sparandet.
SLUTSATS
Ja, det finns väl inte så mycket att kommentera här. Vi håller på att reda ut sörjan och jag tror vi är mer jämställda nu än vi var tidigare. Men men, det här är ju en punkt som tyvärr alltid är aktuell och inte är någon höjdpunkt i vårt samliv om man säger så...
Första tiden hemma...
Min dotter har varit sjuk nu i en vecka och det är inte roligt för någon. Hon är sjuk, vi är oroliga, hon sover inte, vi sover inte. Blä, vilken mardröm. Men nu är hon på bättringsvägen i alla fall.
Min bebis har blivit stor!
Vi firade genom att ha lite kompisar över på själva födelsedagen och sen var familjen här på lördagskvällen och åt middag. Jättekul att se Lovis bli så fascinerad av sina kusiner! Hon gick och gick som om hon aldrig gjort annat, allt för att hänga med kusin O. Gulliga unge!
Lovis 11 februari 2010
Lovis 26 januari 2011
Inte riktigt ett år emellan bilderna men jag har inte laddat upp februari än. =)
Min lilla tjej har blivit stor som sagt....
Nytt år, nya tag
Nå, lovis kan vinka och ge saker och den senaste leken är att lägga i/på och ta ut igen, att utforska rummet och hur saker och ting kan hänga ihop. Hon kan stå i flera sekunder utan stöd men vågar inte riktigt gå själv ännu. Med vagn eller med hjälp av fingrar är det inga problem, då far hon fram som en furie.
julen kom och gick
Nåväl, alla kusinerna på pappas sida med tillhörande föräldrar och farmor var här och åt jullunch, det var mycket trevligt. Maten var fantastiskt god om jag får säga det själv. Vi gjorde egna sillar, köttbullar, revbensspjäll (som blev oerhört bra faktiskt, måste vara den nya ugnen!) och grönkål. Lax, röror och patéer blev det också och ägghalvor. Efter maten blev det klapputdelning och jag vet inte hur mycket klappar faster hade köpt. Det var ett överflöd som jag inte tror denna familjen är riktigt vana vid, haha. Men det var mycket fina gåvor som delades ut till alla familjerna.
Sen var det Kalle och då kom mormor och gammelmormor och de pratade på i ett förstås. Det kändes lite fånigt att sitta där fyra vuxna på rad och kolla Kalle (sambon sov iofs så han kollade inte direkt...) men ändå - är det jul så är det. Sen såg vi Karl-Bertil från början till slut vilket jag inte gjort nånsin tror jag och så såg vi även "tomten" som jag inte ens visste om sändes. Man lärde sig massor om vad som går på TV på julen när man inte spenderade kvällen med att öppna klappar i flera timmar. Diverse julkonserter med obehagliga "folkliga" människor som Sarah Dawn Finer och Ernst Kirschvadhannuheter. Men det var självklart trevligt att ha lite sällskap och mumsa julskum och choklad.
På juldagen åkte vi över till några vänner på julmiddag och åt upp våra rester, mycket bra. Så sjukt trevligt var det och vi spelade sällskapsspel (som jag har förstått att man gör på julen..) "den försvunna diamanten" och drack finöl. Barnen sov så sött tills vi skulle gå och lägga oss. När den ena till slut somnade gav den andra hals så det blev inte så mkt sömn tyvärr den natten men lite starkt kaffe dagen efter gjorde oss redo för mellandagsrean. Eller inte. Herregud, galet mkt folk. Elgiganten hade kravallstaket och vakter. Tydligen öppnade de redan kl 7. Vem f-n står på JULDAGEN kl SJU utanför Elgiganten när man knappt kan göra klipp längre?? Det måste vara de som inte firar jul helt enkelt, en lördag som alla andra.
Mellandagarna har varit så sköna! Vi har tagit det lugnt och varit hemma mycket jag och Lovis. Det har varit så mkt aktiviteter på senaste tiden så det var skönt att bara vara hemma. Men efter ett dygn inne så blir både modern och barnet rastlöst och klättrar på väggarna och irriterar varandra så vi gick hem till mormor en dag och badade i hennes badkar - så skönt!
Nyår firar vi hos farfar. Det ska bli så skönt att åka ut till landet ett par dagar och bara njuta av tystnaden och varandra!
Första tanden! och första sjukdomen...
Det är hemskt när ens barn kräks kaskader och ser ut som i en skräckfilm. Stackars barn! Hon har feber också, igår hade hon 37,7 och idag 38,4. Ringde sjukvårdsupplysningen och de tipsade om majsvälling och att vi inte ska ge den vanliga vällingen eller gröten eftersom det är mkt fullkorn i. Inte heller fiberrika frukter ska vi ge. De säger ju att man ska försöka få i barnet mat trots att de kräks för att de åtminstone ska ha en chans att få i sig näring men när de kaskadkräks är det ju inte så kul. Igår fick vi i henne gröt, banan och yogurt plus vitt bröd och vatten som hon behöll. Jag trodde alltså hon var bättre idag och tänkte att jag skulle prova med lite "riktig" mat som fisk men det kom upp direkt. Så vi får fortsätta med snäll mat ett tag kanske och hoppas att febern går ner.
Det är första gången Lovis är riktigt sjuk så jag blir lite nojjig. Hon har varit förkyld tidigare men det var inte så farligt, mest lite snor. Men kräkningar, det är ju något HELT annat.
Sova-hela-natten-dramat
Efter hennes värsta fas hittills vid sex-sju månader (26-veckors-krisen) då hon vaknade varannan timme eller oftare och bara grät och ammade så lugnade det ner sig lite igen som tur var. Men efter det har jag verkligen inte sovit bra och efter det gick lixom luften ur på nåt sätt, nu är sömn något extremt centralt. Det är förstås vinter och mörkare och man är tröttare överlag men ändå. SÖMN, ge mig lite tack. Det är vad jag önskar mig i julklapp.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske inte hjälper med att gå upp och amma hela nätterna och ett tag försökte jag utan tutte men det gick inte alls, Lovis somnade aldrig om utan tutten på nätterna. Nu har hon dock mer eller mindre vant sig av med det själv och jag tänkte att 30 nov blir min sista dag som jag ska amma för det fanns knappt något kvar i (de numera lite mindre) hudtrasorna. Det blev dock ett par nätter till men i lördags var jag ute och drack alkohol och då ville jag inte amma och vet ni vad som hände? Hon sov! Hela natten! Från 1 till 7! och sen på söndag natten sov hon från 1 till 6.44! Tyvärr hände det inte i natt. =(
Det vi har gjort annorlunda är att hon går och lägger sig en timme tidigare än vanligt och att hon får mer välling på kvällarna. Vi har även ändrat lite på våra nattningsrutiner. Som det ser ut nu så tar vi ett bad/en dusch och sen leker jag och hon i hennes rum med en svag lampa tänd och läser en bok eller två. Jag tänkte inhandla en CD-spelare och någon typ av godnattsång-skiva eller slappna av-skiva som vi kan ha på i bakgrunden. Efter en liten stund blir hon så trött och gnuggar sig i ögonen och då får hon sova på momangen, även om det är tidigt.
Jag har läst en bok "somna utan gråt" och i den fick jag en massa tips. Det är en steg-för-steg-metod som går ut på att få barnen att somna utan att de ska behöva skrika sig till sömns med 5 minuters metoden. Jag har inte gjort steg-för-steg-metoden ännu utan hittills har jag anammat lite allmänna tips och hoppas att det ska ge resultat. I boken skriver författaren bland annat att om barnen äter på natten så lär sig deras små kroppar att kaloriintaget är jämnt över hela dygnet så man ska försöka styra bort detta.
En sak som vi vet om sedan tidigare är ju det här med napp, om hur man ska få henne att sova hela natten med en napp. Det är ju väldigt svårt eftersom de somnar med napp = trygghet och när de vaknar och nappen ramlat ut = otryggt. Men det har blivit bättre de senaste dagarna också, Lovis kan somna om av sig själv lite bättre nu för tiden.
Vi har ersättning hemma som vi har provat med, det är ju egentligen samma sak som amning om man tänker på kaloriintaget men man behöver ju inte lyfta upp barnet så det är ju bra att lära barnet att man ska somna om I sängen. Hon äter mindre än vid amning dock och hon sover nog lite bättre av det också.
Jaja, vi får väl utvärdera efter någon vecka till med dessa nya rutiner.
uppfostran
Idag på babysimmet pratade vi föräldrar lite grann om uppfostran för våra små. Det började med att vi pratade om att de går, kryper, tar tag i saker och vill utforska allting. Det vi faktiskt alla var överens om var att även om de är så små att de kanske inte förstår så säger vi ifrån när de gör något som vi inte tycker är bra. Alltså, drar Lovis tex mig i håret säger jag "det gör ont på mamma" eller om hon jagar katten säger jag att han kan bli arg. En del föräldrar tycker ju att man ska vänta tills de är typ ett-två år eller kör med den här parollen "de gör ingenting medvetet förrän de är tre". Eh, det är ju verkligen inte sant. Små barn manipulerar sina föräldrar från start, annars skulle inte de överleva. Självklart spelar de på våra känslor även om de inte förstår vidden av det utan det är naturliga instinkter till nästan 100%.
Men det jag tänker är att om man börjar öva på att säga ifrån så lär sig barnet att när mamma/pappa låter så där är hon/han inte glad och jag och fadern får dessutom in rutinen på att säga nej. Det är skitjobbigt ibland och jag förstår människor som inte alls orkar. Självklart ligger ju det värsta framför oss, det kommer komma tusen fighter som kommer vara tusen gånger värre än det vi utsätts för idag. Och jag ska ju inte inbilla mig att jag kommer orka ta fighten varje gång, man får välja sina strider som det så fint heter.
Jag läste någonstans att 80-talisterna fick någon slags disciplinerad frihet-under-ansvar-uppfostran medan 90-talisterna är så curlade att de knappt kan ta ett beslut eller göra någon syssla själv. Pendeln svängde sen igen under 2000-talet till att bli mer hård, att man ska vara en bestämd förälder med hårdare regler osv och att många människor använde sig av olika typer av skam-bestraffningar (typ skämshörn, skämsstol, utvisning, osv). Det stämmer ganska bra in på min omgivning tycker jag. Jag antar att program som nanny har hjälpt till med den utvecklingen.
För min egen del så tror jag inte ett dugg på skäms-taktiken. Man botar kanske beteendet för stunden men inte problemet - om jag gör så här så räcker det med att jag säger förlåt så går det över. Inte att man ska förstå VARFÖR man ska be om förlåtelse. Eller om jag sitter här en stund så vet jag att jag har gjort fel men jag kanske inte förstår varför jag har gjort fel, bara att mamma och pappa är besvikna. Det måste ju vara HEMSKT för barnet. Tänk er själva att om ni har gjort fel på jobbet tex så får ni bära en skamstrut hela dagen så att du ska LÄRA DIG EN LÄXA. Nä fy, det ger jag inte mkt för. Snacka om att skuldbelägga barnet.
För min egen del så hoppas jag att jag kan vara starkare än så och också att jag inte kommer tro att barnet är en liten minivuxen, för det är de inte. Man kan inte utgå ifrån att barn som har tusen miljarder myror i kroppen, livlig fantasi och en lust att utvecklas och utforska världen ska sitta still i soffan som tända ljus och vara fina att se på. Man får ju utgå ifrån barnets situation och inte sin egen.
Men det är ju bara min lilla filosofi. Alla tycker helt klart inte som jag. Och man får göra precis som man själv tycker är bäst. Det är tur att vi är olika.
första advent
Jag har haft lite jobbigt ett tag, varit rastlös och orkeslös, lite nere och apatisk och trött på det mesta. Men nu är jag tillbaka i fin form igen! Nu är det snart jul, jag tinar ikapp med att snön faller. Jag ÄLSKAR jul.
Just nu är det världens bästa tid att vara hemma med barn. Jag har mkt mer tålamod med Lovis, jag tycker det är kul att leka i hennes rum, vi gosar och busar mer nu också. Lovis har blivit en stor tjej, ingen liten bebis längre. Det är superkul! Jag kommer tycka det är så trist att gå till jobbet i lagom tid tills att hon kommer vara kul att hänga med.
Nu ska vi bara köpa vinterskor och en pulka så ska vi kasta oss ut i det vita undret! Jättekul! Hoppas bara Lovis också tycker det, haha.
vattis, gullis, snuttis
Självklart pratar jag också med lite "gullig" röst med Lovis ibland, men det är typ om hon är ledsen och jag ska trösta henne lite eller något sånt eller bara om vi busar. Det verkar dock vara så att folk pratar med sina barn på det här viset HELA TIDEN.
Snart är det julis, det ska bli kulis! =)
Då kommer man nog vara så här glad;
Novemberrusket är här
I vagnen har vi numer fårfällen och en fleecefilt. Har även satt på en sommarfootsack från en annan vagn för att skydda lite för vindar. Lovis har inte provat sin vinteroverall ännu för när det var minusgrader gick vi inte utanför dörren. Istället har hon sin skaloverall och under den sätter vi kofta om det inte är jättekallt och när graderna kryper neråt får hon ha fleecebyxor och fleecetröja. Hittills har det funkat bra men jag tror att det är dags att investera i en riktig gosig åkpåse. Vi har en åkpåse men det är inga hål i den så det går inte att spänna fast henne om hon ska ha den. Det får bli till nästa vagn, när hon är större och förhoppningsvis inte ålar omkring lika mkt.
I helgen som gick hade vi pappan hemma hela tiden, det var hans lediga helg. Då passade vi på att göra i ordning här hemma och försöka få fint. Det gick faktiskt superbra måste jag säga!
Lovis har nu fått sitt eget rum!! Hittills har nätterna gått över förväntan måste jag säga. Det var någon natt som hon vaknade 3-4 gånger men oftast vaknar hon en gång och sen på morgonen igen vid sju typ. Och jag och fadern sover så sjukt bra nu, tror att vi blev lite störda av henne "omedvetet" när hon rörde sig, bökade, snarkade till och sådär. Nu när vi inte hör hennes små läten så sover vi mycket bättre. Och säkert hon också. Vi använder oss av babyvakten så när hon vaknar och låter så hör vi henne och kan gå till henne.
NU ska vi bara inreda. Än så länge har vi en leksakslåda med alla hårda leksaker och en kuddhörna där mjukisdjuren också bor. =)
Så passande att det kommer en julafton snart! Då kan man önska sig saker till hennes rum, exempelvis ett golvpussel (mjukt), förvaring, stora kuddar och sånt.