sarposbaby

Jag tror jag har kommit över den första hjälp-jag-vet-inte-hur-man-gör-andan-i-halsen-fasen. Jag får inte panik om hon skriker utan försöker lösa det med vad som verkar logiskt för stunden. Jag vet att världen inte går under om hon gnäller lite. Vi har kommit in i en dygnsrytm så jag har lättare att läsa av hennes skrik och är därför mycket lugnare.
Det känns som att jag bara skriver om att hon är en gnällig bebis och så är det ju inte. För det mesta är hon nöjd och glad, ler mot oss och gör små gulliga ljud. Men det är ju när hon är ledsen som man behöver skriva av sig eller behöver tips och råd så det blir ju mest sånt här i bloggen. Det är nog också en fas så här i början. När hon gör små framsteg och blir större kommer det nog bli mer fokus på det positiva! =)

Så här ser i vilket fall en vanlig dag ut med vår Lovis:

Pappa går upp vid halv sju och duschar och kommer sedan och hämtar Lovis som får vara uppe med honom i ca en timme innan han går till jobbet. Ibland är hon vaken och ibland sover hon. Mamman sover under denna timme som en stock.
När pappa gått till jobbet kommer Lovis in till mamma i sängen igen och oftast blir det mat. Sen sover vi sött och hur länge beror lite grann på vad som står på agendan för dagen. Har vi någon tid bokat så blir det en kort sovstund och när Lovis vaknar ligger vi och pratar lite i sängen, hon tittar på väggen och fönstret. Mamman passar då på att sköta sin morgonhygien. Efter lite prat och skratt så går vi till skötbordet och klär på dagens outfit. Sen är det dags för frukost för stor och liten, då somnar barnet igen.
Har vi nåt bokat klär vi på oss och stuvar in barnet i vagn eller bilstol. Hon sover oftast väldigt bra i både vagn och bil så då brukar det gå ca tre timmar mellan amningarna. Är vi hemma är det ungefär varannan timme.
Från ca 18-tiden är det mat varannan timme som gäller. Pappan kommer hem vid åtta-halv nio på kvällen och då möts han oftast av en lite stressad mor som försöker laga nån slags mat (japp, jag har fått ta över den biten nu...) samtidigt som liten tjej antingen hänger i bärsele eller sitter i babysitter. Ibland är det ledsamt men det var mer i början, nu börjar jag få in rutinen på det där också och behöver kanske inte laga så svår mat eller ha den exakt klar när fadern kommer. Det är nu nappen kommer in i bilden, det går inte att somna om man inte har nappen och så måste man protestera lite. Att somna är inte kul.
Så håller vi på så med mat, napp och protester till ca elva-tolv när föräldrarna går och lägger sig. Hon somnar ordentligt vid halv ett och sen är det varannan timme eller var tredje timme amning resten av natten.

Däremellan sitter hon i babysitter, ligger i babygymet eller i mammas famn.

Alltså kan man dra slutsatsen att det är mest mat och sova som gäller för tillfället.