Landet och tusen frågor
Det gick förstås bra. Lovis är ju en sovande bebis på dagarna. Sen har hon en vakenperiod på kvällarna då det börjar bra med en vaken, tyst och stilla tittande bebis som vänjer sig vid världens alla färger och ansikten och saker. Efter en stund, som varierar i längd, blir hon dock trött/uttråkad/irriterad/hungrig/whatever och börjar skrika. Om det är mat så är det ganska lätt att få tyst på henne (bara stoppa tutten i munnen, haha) men om det är något av det andra så är det relativt svårt att veta vad man ska göra. Det är ytterligare en sak som man inte alls är beredd på när man inte har haft en bebis, hur det känns när ens barn gråter och man inte får tyst på det. Alltså, nu menar jag inte att man ska få tyst på bebisen utan att man inte vet hur man ska trösta barnet eftersom det inte kan kommunicera vad felet är.
Hur som helst så gick dagen och kvällen och sen var det dags för hennes vakenperiod på kvällen som har utkristalliserat sig lite på senaste: kl 11 är det dags. Men denna kvällen blev det inte så, hon sov. Vi hade ju en tanke att hon skulle sova i vagnen och först gick det bra. Hon somnade av sig själv, utan att vara nära, i hårdliften. Det höll tyvärr bara i sig i en halvtimme. Det var en halvtimme som mamma och pappa fick ligga bredvid varandra i sängen ensamma för första gången sen hon kom till världen.
Sen var det mat och sen ville hon absolut inte sova själv. Så fort hon hade somnat la jag ner henne men då började hon gnälla. Om man då lyfte upp henne somnade hon direkt och så provade vi att lägga ner henne men då vaknade hon och så höll vi på så i kanske två timmar tills vi gav upp och la henne mellan oss i sängen. Då sov vi gott allihop i några timmar men efter nattamningen provade jag igen och då somnade hon i vagnen! Hurra. Så mamma och pappa fick sova ensamma ett par timmar i alla fall. Nu har vi dock bestämt att det är sova i sängen som gäller från och med nu, vi får väl se hur det går. Det är ju min sambo som blir mest lidande eftersom han inte kommer få sova så bra med skrik och gnäll och sen ska upp och jobba. Jag kan ju sova på dagen om det är riktigt jobbigt under natten.
Fler saker som man inte är beredd på innan man har haft en bebis: de läckande brösten (asirriterande och vakna i en blöt säng), rastlösheten (om man inte gör saker på flera dagar), frågorna som dyker upp hela tiden (när kan man börja med det och det, är det här normalt, kan man få fart på en bebis mage, etc i all oändlighet), tidsperspektiv som förskjuts (igår känns som flera veckor sen och flera veckor sen känns som igår, en dag kan vara en vecka lång eller gå hur fort som helst) och så vidare.
De säger att barn inte ska sova på mage. Men hon somnar bäst på mage, gärna på vårt bröst. Är man då en dålig förälder som låter henne somna på mage eller är det inte så farligt om man sen vänder henne till rygg och i så fall: hur länge ska man våga vänta så att det inte går för lång tid och.... ja, det är bland annat sånt här som man funderar på i all stillhet hemma.
Min BVC sköterska sa att det inte gör något att dom somnar på mage, speciellt inte om dom ligger på ens bröst. Då är ju du eller pappan uppmärksamma på hur hon andas och ATT hon andas. Och sen när hon somnat in så vänder ni henne till rygg. Vi hade samma "problem" om man nu kan kalla det så, med vår flicka och fick då det tipset.
Om du vill ventilera tankar och erfarenheter med andra så rekomenderar jag starkt www.alltforforaldrar.se Där kan man prata med massor av folk som är i samma situation som än själv. Det finns grupper för föräldrar som fick barn i tex februari 2010 osv. Ett tips om du som sagt vill prata av dig och få svar fort =)
vi lät arthur sova på mage jämt eftersom han sov bäst så
Jag var inne på familjeliv en del när Vilmer var liten. Massor med hysteriska människor, men också en del vettiga som gav tips och råd.
Jag känner igen typ allt du skriver. Hur man från bestämt sa att han skulle sova i egen säng, till hur man kom fram till att alla mådde bäst av att sova tillsammans.
Hur man nästan ville bryta ihop när ens bebis gråter och man inte vet vad man ska göra.
Och alla dessa frågor... Man hade ju hur många som helst.
Men du är så sund, klok och avslapnad så allt kommer gå så bra för er, det är jag övertygad om.
Ja, jag har kollat familjeliv och andra föräldrasajter ibland också. Som du säger är det massor med hysteriska människor men samtidigt lite skönt att läsa om alla knäppa människor och få känna sig lite normal haha. Och sen är det ju skönt bara att veta att man inte är ensam om att noja över allting.
Oh, det var en trevlig komplimang Linda, tackar. Sund och klok och avslappnad. Det känns som en bra sak (eller tre)!
och sen är det faktiskt ganska skönt att ha den här bloggen att ventilera i och få kommentarer från er som säger att sådär tänkte jag med eller så där gjorde vi. Så man kan få lite pepp, stöttning eller tips. Det är jätteskönt.
Tack för tipset, ME, om alltförföräldrar. Ska in och kika på forumet där!
