Inspiration = noll
Lovis har i alla fall börjat ställa sig upp mot saker. Senast idag gjorde hon en rejäl vurpa och landade på näsan. Det är ju svårt att passa sitt barn hela tiden och det går ju inte att skydda de mot allt, världen är hård och kantig, men det är ju inte så kul att se de ramla stup i kvarten. Jag tror dock att hon mest blir rädd, det gör oftast inte så ont.
Så när vi någon gång i en framtid far far away kommer att få flytta hem igen så måste vi ju barnsäkra vårt hem. Det blir intressant. Några tips från er som vet? =)
ta bort allt som är direkt livsfarligt låt allt det andra vara kvar annars lär dom sej aldrig, bättre att säga nej 3hundratusenmiljoner gånger och att dom sen lär sej än att aldrig kunna åka hem till folk som inte barnsäkrat
Håller med den andra Linda :-)
Jag håller också med Linda, vi tog inte bort nånting i princip och du vet ju hur våra cd-skivor stod. Henry plockade där några gånger, men tröttnade faktiskt. Vi satte dörrstopp på en dörr där han ramlade en gång, och plastkanter på vår vassa stereohylla, men de ramlade ändå av ganska snabbt. Vår spis var från början barnsäkrad genom att man kunde låsa plattorna från att bli varma och det var väldigt bra eftersom Henry gärna vred på dem. Nu har vi en äldre spis utan barnlås vilket resulterar i att han måste lära sig att inte vrida på vredena över huvud taget...
