vi är äntligen hemma
och vi har äntligen ett fungerande internet.
Denna höst försvann in i ett töcken av icke-kök och jag känner mig lite snuvad faktiskt. Både på min egen tid och även av min mammalediga tid. Visst borde jag kanske ha försökt göra något lite mer vettigt kan jag känna i efterhand men nu blev det inte så. Till exempel kunde jag och Lovis försökt hitta någonstans att kräla omkring på marken. Min dotter har suttit på marken en gång i hela sitt liv (eller nja, i somras låg hon ju och rullade på altaner av olika slag) och krypit. Det känns som att vi har missat nåt väsentligt där men men, vi får ta igen det nu istället.
För att utvecklas måste hon ju få nya utmaningar lixom. Det senaste är ju att hon står upp mot allt och nu har hon även lärt sig att sätta sig ner igen. En annan sak är att hon väldigt tydligt visar att hon vill att jag ska leka med henne men hon är också bra på att leka själv och då får man inte vara med.
Hon har börjat få svårt att somna på kvällen. Läste i den utmärkta boken "växa och upptäcka världen" att det kan vara början på en ny utvecklingsfas. Lovis hade ju sin kris vid 26 veckor och jag är lite orolig att vi går mot en ny sådan tid. Det var inte roligt alls så jag hoppas inte att det blir så igen.
Tänderna låter vänta på sig. De kommer väl allihop på en gång sen så vi får en enda lång utdragen tandsprickning. Men den dagen den sorgen.
Denna höst försvann in i ett töcken av icke-kök och jag känner mig lite snuvad faktiskt. Både på min egen tid och även av min mammalediga tid. Visst borde jag kanske ha försökt göra något lite mer vettigt kan jag känna i efterhand men nu blev det inte så. Till exempel kunde jag och Lovis försökt hitta någonstans att kräla omkring på marken. Min dotter har suttit på marken en gång i hela sitt liv (eller nja, i somras låg hon ju och rullade på altaner av olika slag) och krypit. Det känns som att vi har missat nåt väsentligt där men men, vi får ta igen det nu istället.
För att utvecklas måste hon ju få nya utmaningar lixom. Det senaste är ju att hon står upp mot allt och nu har hon även lärt sig att sätta sig ner igen. En annan sak är att hon väldigt tydligt visar att hon vill att jag ska leka med henne men hon är också bra på att leka själv och då får man inte vara med.
Hon har börjat få svårt att somna på kvällen. Läste i den utmärkta boken "växa och upptäcka världen" att det kan vara början på en ny utvecklingsfas. Lovis hade ju sin kris vid 26 veckor och jag är lite orolig att vi går mot en ny sådan tid. Det var inte roligt alls så jag hoppas inte att det blir så igen.
Tänderna låter vänta på sig. De kommer väl allihop på en gång sen så vi får en enda lång utdragen tandsprickning. Men den dagen den sorgen.
Kommentarer
Trackback
