Duktiga mamman
En av de sakerna vi i alla fall diskuterade var "duktig mamma"-syndromet. Ni vet, såna där som ska vara så jäkla duktiga på allt. Typ "jag födde på en kvart och tog ingen bedövning" som om det vore nåt man kan styra över (ja, jag vet att jag gjorde visserligen det men jag är extremt ödmjuk inför det faktum att naturen valde att jag skulle få en sån förlossning med tanke på att det verkligen kan gå hur som helst). Eller "jag lagar all min bebis mat och det är BARA ekologiska grönsaker" eller "min bebis har minsann bara svindyra ekologiska kläder" alternativt "min bebis har bara hemstickade/hemsydda kläder" eller "jag skulle aldrig låta mitt barn sitta framför TV'n innan han/hon är två år" eller "jag ammade i ett år, skulle aldrig ge mitt barn ersättning" eller "jag leker med mitt barn för att jag tycker det är så ROLIGT" (eller hur, varje dag, varje timma, varje minut så tycker jag det är så ROLIGT. My ass, säger jag) eller "min man är MINSANN hemma halva tiden för vi är så jämställda".
Jag fattar faktiskt inte varför man som mamma ska jämföra sig med andra mammor och varför man ska vara så duktig hela tiden. Alla gör ju så gott de kan och de allra flesta är bäst för just sitt barn, dvs det går inte att jämföra. Om min bebis hade haft kolik 24tim om dygnet och sovit en kvart i taget så hade jag haft en helt annan situation än den jag hade nu, hur ska man jämföra det? Är kolik-mamman bättre eller sämre? En del i det här är också att skryta om sina barn, typ "hon kröp när hon var fyra månader" eller "hon gick när hon var nio månader". som om det bevisar just hur duktiga mammorna är. Vad finner man för njutning av att trycka ner andra mammor och låta påskina att de är lite sämre? Fy sjutton säger jag. Vad sägs om lite ödmjukhet inför uppgiften?
Jag vill bara säga att alla de där sakerna jag skriver som duktig-mamma-tankar är självklart bra på alla sätt och vis. Heja heja om du gör allt det där men du behöver inte tro att du är bättre än oss andra. Mitt barn har somnat framför TV'n, hon har ätit ersättning (och hur skulle man göra om man inte kan amma annars? för nej, jag är ledsen, det är ingenting som man "kan om man vill". alla kan faktiskt inte), burkmat är räddningen när vi är ute och far, hon har nya kläder från LINDEX och GEKÅS tänka sig (fy bubblan), jag tycker det är skittråkigt att leka ibland så hon får leka själv. Det betyder inte att jag är en dålig mamma till mitt barn, det betyder bara att jag är mänsklig. Och min dotter kommer bli fullt normal ändå.
hej, jag håller med. Ville dock förtydliga att de mammorna som var med i fredags inte har duktig-mamma-syndromet. Men det var då vi diskuterade detta.
// Tvåbarnsmorsan
nej, det har de verkligen inte. Kunde man uppfatta det så? Det var ju inte meningen.
kolik mammor är varken bättre lr sämre just påg av koliken...därimot känns det illa att ha kolik bebis och mammor som inte har kolikbebisar tror sej veta att deras inte är det för att dom gör något annourlunda...något bättre.
jag har ett barn som är skitsnabb med allt ett riktigt geni och ett barn som är seg som kola och har inte bråttomt att lära sej nått nytt.
jag tar helt o hållet bort min del i det hela .den snabba är som han är för det är hans person och den långsamma likaså.
arthur åt nästan bara hemmalagad mat rora åt burk till lunch o middag i 6 månader just därför att hon ville. det tackar o bockar jag för att jag slapp laga massa jobbig mat till henne. skööööönt
ja just ja, jag ägnar större delen av dagarna till aktiviteter o lek åt barnen...jag tycker faktist inte det är jätte skoj. men där känner jag mej "duktig" att jag faktist ids göra en sak som JAG tror är viktigt för mina barn.
måste väll vara bra att känna sej duktig som mamma ibland oxå...men jag känner mej inte bättre än andra mammor
ALLA mammor e bra =)
Ja, det tycker jag verkligen att man får göra! Alltså tycka att man är bra som mamma, och ge sig själv en klapp på axeln ibland för att man gjort nåt för sina barn som man tycker är bra.
Självklart ska man försöka vara så bra man kan för sina barn och det tror jag de flesta är också. Jag håller med dig, det är inte jätteskoj att hitta på saker som är kul för barnen (man är ju trots allt vuxen, haha) och såklart ska man kunna ge sig själv beröm för att man gör sånt man inte trodde man skulle klara eller sånt som man vet är bra.
Skillnaden blir ju när man måste tala om det för alla andra. HELA TIDEN. Och se ner på de som inte gör som en själv. Jag menar, vi tycker ju faktiskt olika saker är olika viktiga. Jag tycker tex att genus är jätteviktigt och försöker tänka mkt på det, att hon ska få vara den hon är (ok nu är hon liten än så länge men det gäller att börja i tid!) utan att vara ett kön. Men det tycker ju inte alla. En del tycker det är jätteviktigt med maten. Eller med kläderna, leksakerna eller vad som helst. Men det betyder fortfarande inte att man är bättre än någon annan. Det är det beteendet jag stör mig på.
jAG håller helt med...
ska nog försöka tänka på det själv ibland
hur jag själv pratar med andra mammor om mina barn o sånt
