Jämställdhet i vardagen - ekonomi o dyl
Ja hörrni. Vill bara börja med att säga att vi har ett helt jättelångt kapitel om vår ekonomi som jag inte orkar dra här men som går ut på att vi har haft en del problem. Dessa problem har lett till att vi har haft en klar uppdelning av vad som är ditt och mitt. En följd av detta har varit skulder mellan oss, ojämn belastning och en massa annat.
RÄKNINGAR
Det har också blivit så att jag har haft allt ansvar för betalningar. Dessa betalningar har skett från mitt konto. Det blev ju ganska problematiskt när min inkomst minskade ganska dramatiskt i samband med barnafödandet.
IDAG har vi bestämt oss för att testa ett system som känns betydligt bättre på pappret än det tidigare (vi är än så länge bara i uppstartsfasen av detta). Det går i stora drag ut på att vi har ett gemensamt räkningskonto dit vi för över pengar för att betala räkningarna. Vi behåller våra lönekonton och för över den totala summan för månaden (alla kvartals- och årsräkningar är även beräknade per månad). Det betyder att den totala summan är konstant medans våra inkomster kommer att variera pga barn och annat. På det viset får den som tjänar mest betala mest och den som är föräldraledig får betala mindre del. Uträkningen på vem som ska betala vad är uträknad så att vi har lika mycket pengar kvar efter överföringen.
Det här känns mycket, mycket, mycket bättre.
INKOMST/ARBETE
Jag tjänar marginellt mer än min sambo (heltidslönen, mind you) men vi är båda lika underbetalda tycker vi!
Nu ska jag gå ner i tid i september till ca 80 % eller vad det blir och han jobba 100%. FATTA VAD RIKA VI KOMMER VARA DÅ! EN HEL MÅNAD! TJOHO! Sen är det bara på't igen, hit med usla mammapengen.
I framtiden (om vi båda är kvar på respektive jobb) så kommer jag gå ner i tid. Det betyder att jag får mindre pengar och då har vi sagt att vi ska lägga undan pensionspengar till mig som motsvarar avsättningen om jag jobbat heltid. En knepig sak med det är att min sambo i princip inte har några pensionspengar undanlagda. Det är inte direkt där hans fokus har legat de senaste åren. Så när vi är ute på andra sidan småbarnsåren så ska vi väl så smått ta tag i det där också...för båda två.
SPARANDE
Vi försöker spara även när vi har det knapert. Min uppväxt har präglats av snålhet och koll på pengar, vilket speglar av sig idag i mitt vuxna liv. Jag kan verkligen slösa pengar så jag är inte snål på det viset men jag vill alltid ha en buffert någonstans för oförutsedda utgifter. Min sambo har snällt fått rätta sig i in i det ledet, haha. Det är ännu viktigare nu när man bor i bostadsrätt och måste betala för allt som eventuellt går sönder.
För tillfället sparar jag i fonder, han på sparkonto och så sparar vi halva barnbidraget på Lovis konto. Även nästa barn får konto som vi ska lägga undan.
Jag får ångest när jag tar ut pengar från sparkontot! Måste ha pengar undanlagda. De som inte har det - vad
Förhoppningen är förstås att när inkomsterna blir lite mer stabila så kan man även öka sparandet.
SLUTSATS
Ja, det finns väl inte så mycket att kommentera här. Vi håller på att reda ut sörjan och jag tror vi är mer jämställda nu än vi var tidigare. Men men, det här är ju en punkt som tyvärr alltid är aktuell och inte är någon höjdpunkt i vårt samliv om man säger så...
RÄKNINGAR
Det har också blivit så att jag har haft allt ansvar för betalningar. Dessa betalningar har skett från mitt konto. Det blev ju ganska problematiskt när min inkomst minskade ganska dramatiskt i samband med barnafödandet.
IDAG har vi bestämt oss för att testa ett system som känns betydligt bättre på pappret än det tidigare (vi är än så länge bara i uppstartsfasen av detta). Det går i stora drag ut på att vi har ett gemensamt räkningskonto dit vi för över pengar för att betala räkningarna. Vi behåller våra lönekonton och för över den totala summan för månaden (alla kvartals- och årsräkningar är även beräknade per månad). Det betyder att den totala summan är konstant medans våra inkomster kommer att variera pga barn och annat. På det viset får den som tjänar mest betala mest och den som är föräldraledig får betala mindre del. Uträkningen på vem som ska betala vad är uträknad så att vi har lika mycket pengar kvar efter överföringen.
Det här känns mycket, mycket, mycket bättre.
INKOMST/ARBETE
Jag tjänar marginellt mer än min sambo (heltidslönen, mind you) men vi är båda lika underbetalda tycker vi!
Nu ska jag gå ner i tid i september till ca 80 % eller vad det blir och han jobba 100%. FATTA VAD RIKA VI KOMMER VARA DÅ! EN HEL MÅNAD! TJOHO! Sen är det bara på't igen, hit med usla mammapengen.
I framtiden (om vi båda är kvar på respektive jobb) så kommer jag gå ner i tid. Det betyder att jag får mindre pengar och då har vi sagt att vi ska lägga undan pensionspengar till mig som motsvarar avsättningen om jag jobbat heltid. En knepig sak med det är att min sambo i princip inte har några pensionspengar undanlagda. Det är inte direkt där hans fokus har legat de senaste åren. Så när vi är ute på andra sidan småbarnsåren så ska vi väl så smått ta tag i det där också...för båda två.
SPARANDE
Vi försöker spara även när vi har det knapert. Min uppväxt har präglats av snålhet och koll på pengar, vilket speglar av sig idag i mitt vuxna liv. Jag kan verkligen slösa pengar så jag är inte snål på det viset men jag vill alltid ha en buffert någonstans för oförutsedda utgifter. Min sambo har snällt fått rätta sig i in i det ledet, haha. Det är ännu viktigare nu när man bor i bostadsrätt och måste betala för allt som eventuellt går sönder.
För tillfället sparar jag i fonder, han på sparkonto och så sparar vi halva barnbidraget på Lovis konto. Även nästa barn får konto som vi ska lägga undan.
Jag får ångest när jag tar ut pengar från sparkontot! Måste ha pengar undanlagda. De som inte har det - vad
Förhoppningen är förstås att när inkomsterna blir lite mer stabila så kan man även öka sparandet.
SLUTSATS
Ja, det finns väl inte så mycket att kommentera här. Vi håller på att reda ut sörjan och jag tror vi är mer jämställda nu än vi var tidigare. Men men, det här är ju en punkt som tyvärr alltid är aktuell och inte är någon höjdpunkt i vårt samliv om man säger så...
Kommentarer
Trackback
