den eviga maktkampen
Oundviklig maktkamp 1: trapphuset. Det här är ett kapitel för sig. Vi bor 3 trappor upp utan hiss, det blir 6 små trappor inalles. Varje trappsteg av dessa trappor ska det bråkas om. Jag kan inte bära, höggravid som jag är, och uppenbarligen fungerar inte barnets ben som de ska just i dessa trappor...
Oundviklig maktkamp 2: matlagning. Hur gör alla människor när de lagar mat med ett barn som vägrar allt? Kom inte dragandes med sambos och sånt som hjälper till, det är inte ett alternativ i vår familj. Jag (som är ungefär noll intresserad av matlagning) ackompanjeras vid middagslagandet av högljudd klagosång. Varje dag. Det gör matlagningen ungefär noll procent roligare.
Oundviklig maktkamp 3: sängdax. Vår tös har senaste halvåret fått till en bra nattningsrutin. Mat, dusch, borsta tänder, läsa saga, godnattpuss och kram och sen hopp i säng. Och somnat själv. Men de senaste 2 veckorna är detta som bortblåst. Jag får absolut inte gå ut ur rummet och jag måste hyssja och sjunga vaggvisor tills hon somnar. Ibland måste jag även klappa henne på ryggen.
Men det är mycket roligt som händer också!
Hon pratar ju lixom riktiga ord. Det märks att hon vill göra sig förstådd och hon härmar typ allt vi säger även om det inte blir rätt alla gånger. Hon kramas och pussas gärna. Hon älskar att leka med vatten och det är nåt hon kan hålla på med hur länge som helst tror jag. Hon springer och klättrar på precis allt och blir stolt när hon klarar av något svårt.
Saker som jag gör....
Trapphus: Jag sätter mig ner. Om Olivia vill bli buren och jag inte kan eller orkar av alla dess anledningar så sätter jag mig ner. Grannar kollar konstigt och ungen får psykbryt i någon minut, men sen går hon. Skönt att sitta en minut och vila för mamma.
Matlagning: Kräsen som hon är Olivia med maten så vet jag mina begränsningar. Men nu har hon fastnat för morot tex, då får hon 1 morot när hon ätit klart. För ett tag sen var det majs, då fick hon majs EFTER maten. På helgerna blir det inte "mys" om hon inte äter det som lagas ( lagar oftast det som går hem på helgerna, då mamma oxå vil mysa).
Läggdags: Om hon nu tycker om att bada och leka i vatten, kan hon inte göra det lite extra länge så hon blir tröttare? eller kolla med förskolan hur mycket/ lite hon sover på dagen? Kan ju vara att hon är övertrött på kvällen så det är svårt att komma till ro och somna eller att hon sovit "mycket" på dagen.
TACK Sara för att du skriver om sånt som är jobbigt med att vara förälder också! För visst är det mest glada stunder när man räknar samman, och visst älskar man sina barn mest av allt så klart. Men jag är så TRÖTT på folk som bloggar om sina barn endast utifrån att de är jordens underverk och att det aldrig någonsin är något som är det minsta jobbigt.
Så tack för att du beskriver flera sidor av föräldraskapet, det är ju en komplex historia det här med att ha barn. :-)
Sen till själva tips-hörnan. Jag tror tyvärr att mycket av det har att göra med att stå ut över den jobbiga perioden. Som du säger så är det antagligen att hon har mycket att ta itu med samtidigt (trots, förskola, bebis osv) och då gör man det ofta genom att testa föräldrarna. Och i ert fall är det ju nu du som är mest med henne, vilket betyder att det är dig hon testar...
Alla kriser leder till utveckling och går de inte igenom kriserna nu blir det ofta problem senare då de inte tagit alla steg i sin utvecklingsstege. Det brukar jag försöka tänka på. Men det är ändå sjukt påfrestande när de ska hålla på och testa en på olika sätt. Håll ut, det blir bättre!
Kram!
det där med när ungarna vill att man ska bära när man inte kan. jag har då vänt på det o sagt att tex arthur ska bära mej. när han säger att det är för tungt så stampar jag lite....sen strax efter gnäller han på ganska given signal igen att jag ska bära och då "försöker" jag lyfta men "orkar" inte...ja då fattar han och går själv.
sen tror jag att det kan vara så att du upplever alla konflikterna extra mycket eftersom du har så mycket med dej själv just nu. jag vet..jag har ju varit där... det blir lättare att vara pedagogisk och ha tålamod när inte magen och allt det där står en upp i halsen.
Åh vad ni är snälla som peppar mig!
Jag försöker verkligen vara tålmodig och det går rätt bra men samtidigt så är det ju så jobbigt att det ska krävas tjafs VARJE GÅNG.
Vad gäller maten så är Lovis inte ett dugg kräsen och det går jättebra att äta och allt det där, det är bara under själva tillagningen som tålamodet brister. Och jag vet inte hur jag ska göra där. Vi har haft henne i stolen för att det är lättast att hålla koll på henne då men det är ju inte så kul att sitta där. Så har jag provat att stänga köksdörren och hämta leksaker som hon kan leka med men problemet är att hon inte tycker samma sak är rolig särskilt länge så det tröttnar hon på.
Det som har funkat bäst är att ge henne tomat eller gurka vilket ju också är bra för då äter hon grönsaker i alla fall :-)
Nåja, det är som du säger Ida. Det är en fas och det går över och det gäller bara att se tiden an. Snart är hon 20 och flyttar hemifrån och då kommer man inte minnas dessa trista stunder....
Men Sara, det är ju då du ska BJUDA IN ditt barn i matlagningen! För då blir allt rosenskimrande och supergulligt och det gör ingenting att det blir kladd, stök och extra jobb för ni kommer bara skratta åt det och ha det såååååå mysigt. ;-)
ge henne frysta ärtor . det älskar mina ungar iaf att sitta o tugga på medans jag lagar mat.
sen sätter jag på tvn åt dom så sitter dom som hypnotiserade
hahahahaha, Ida. jag skulle vilja att de som tror att det går att bjuda in mitt barn till matlagningens underbara värld kom hem till mig och provade...
Linda, hon hatar tyvärr ärtor. Men gurka och tomat går bra så vi får alltid se till att ha det i kylen helt enkelt.
Hon har ingen uppfattning om TV'n och har inte tålamod att sitta still och glo på den så det funkar inte heller. =(
