sarposbaby

Nu är jag inne på det här igen, det här med förlossningen. Jag har ju inte tänkt särskilt mkt på det och försökt att förtränga det hela lite grann men nu när man har varit på den här föräldrautbildningen är det ju omöjligt att inte tänka på det eftersom det är det vi har pratat om - vad händer vid förlossningen. Det känns i alla fall bättre nu måste jag säga när man har fått reda på lite mer, tidigare var det så diffust och hemskt att tänka på.
Jag har ju även börjat läsa en bok "att föda" av Gudrun Ascabal, som min BM gett mig. Det är en faktabok med lite praktiska tips och råd från en erfaren barnmorska. Det är rätt intressant och lite hemskt och fånigt och löjligt samt lite kul, allt på en gång. Det står saker som "man ska aldrig säga emot en födande kvinna - hon har alltid rätt även om det låter löjligt det hon säger". Det har jag upplyst min sambo om, haha.
Igår pratade vi lite om hur det kommer att vara och så. Han har ju en tendens att vara ironisk min kille, och vad man skulle kunna kalla "skojfrisk" (han är sin fars son...haha). Och när vi pratar om förlossningen, vilket iofs är typ aldrig, så skojar han alltid till det och retas och sådär. Så igår sa jag att han måste faktiskt vara snäll mot mig, annars får han en smäll. =)

När man läser om det eller nu under utbildningen, så tas mannens roll under förlossningen upp. På nåt sätt låter allting så fånigt. Många män känner sig (tydligen) hjälplösa eftersom de inte kan göra något egentligen åt själva födandet, det ligger ju helt på kvinnan. Och så kommer hurtfriska uppmaningar om att det finns mycket saker mannen kan göra, exempelvis "stötta kvinnan, badda pannan, ge henne vatten" etc. Det känns så självklart på nåt sätt, måste man verkligen skriva upp det? Eller är det så att män i största allmänhet behöver få en uppgift att fokusera på?

Jag har funderat på det här med väskan också lite mer. Det är ju trots allt bara sex veckor kvar nu. SEX VECKOR! Eller 49 dagar om man tittar på familjelivs uträkning. Helt sjukt.
Och igår ställde jag frågan högt "vilken väska tror du kan passa?" och då svarade min kille "jag tycker du börjar i fel ända, det är väl ändå mängden saker som ska packas som avgör vilken väska vi packar".
Bara där kan man se hur olika vi tänker... =)

Jag skrev ett långt inlägg igår men när jag skulle publicera det så försvann det på grund av inaktivitet *suck*

Julen var trevlig i vilket fall men det gick väldigt fort. Allting går väldigt fort nu för tiden, det känns lite jobbigt. Vi var hur som helst hemma hos oss på dagen och åt jullunch tillsammans med min mor, mormor och kusiner (med familj) och sen var vi hos min sambos mamma på kvällen. Mycket trevligt! Men fasiken vad man äter mycket på jul, det är ju så gott allting. Åtminstone första dagen. Tredje dagen är det väl sådär men det går fortfarande ner. Som tur var hade vi inte jättemkt rester så det mesta har gått åt och ikväll tänkte jag försöka göra en paj på den grönkålen som är kvar. Min kille är skeptisk men jag tror nog att det blir bra. Om inte annat så kommer vi ändå att göra oss av med den, bättre då att försöka äta upp den.

Jag har dessutom haft bil i typ en vecka så det här med motion har ju hamnat lite på undantag i samband med stort matintag. Det känns....sådär. Men nu är det dags att ta tag i det här! Idag promenerade jag till tåget för att ta mig till arbetet. Det var kallt men skönt att röra på sig! Och så tänkte jag att jag ska försöka komma iväg och simma lite när jag är ledig.

Dagen innan julafton hade vi bil som sagt och då passade vi på att åka och handla en vagn! En brun BRIO kombi blev det. Med hårdlift. Det känns som det enda rätta med tanke på att vi bor tre trappor upp utan hiss. En ligg/sittvagn hade nog gjort det lite svårare. Men hur som helst var 2009 års modeller nedsatta i pris och vi hamnade runt 5000 kr istället för 7200 så det känns ok. Vi har dessutom myggnät och regnskydd så det enda vi behöver köpa är en skötväska och det kan man ju egentligen ha vilken väska som helst till. Det fanns bara två färger kvar eftersom det var utgående modeller, brun och grön och då kände vi att brun är enklare att matcha med andra färger än grön. Dessutom har vi en härlig åkpåse i brun manchester, haha.

Nåväl. Det blev även en resesäng och en bärbar matstol, alltså en sån man sätter fast i bordet. Vi lät kusinbarnet på 1, 3 år vara försökskanin på jul, haha, så den funkar alldeles utmärkt!! =)

Jag tror jag har börjat drabbas av sammandragningar. Ibland (oftast när jag går eller står upp) så lixom "krampar" magen till och blir hård som en boll och det blir lite problematiskt att gå. Man får vänta en stund så går det över. Det känns som att det borde vara sammandragningar men vad vet jag? Jag har ju aldrig varit gravid förut. Det har i alla fall börjat de senaste tre dagarna på det här sättet, att det blir lite svårt att röra sig samtidigt.

Förra veckan var vi på föräldrautbildning! Det har jag ju inte skrivit om. Jag kände mig helt lost där. Vi var väldigt tidiga så vi satt ner i entrén och väntade på att de skulle öppna dörren till Aulan där vi skulle vara. Efter ett tag började paren droppa in och alla hade gigantiska magar kändes det som. Dessutom strålade alla sådär gravidaktigt, om ni förstår vad jag menar. Många kom hand i hand och såg gravidlyckliga ut. Jag och P tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat, kände väl att vi inte riktigt var DÄR lixom.
När vi sedan gick in i salen så rullade ett bildspel på stora tavlan och det var en massa förlossningsbilder! Inte blod och slem och sånt (gudskelov!) men mammor som tog i olika ställningar iklädda den vackra vita rocken, mammor som överdoserade lustgas och hysteriskt leende pappor. Ångest, kände jag då.
Men när barnmorskan väl började prata var det helt OK, hon gick igenom vad som händer i kroppen rent fysiskt och psykiskt vid en förlossning och pratade om partners roll och så vidare.
Ikväll är andra gången, idag ska vi prata om eventuella komplikationer, smärtlindring och annat kul. Nästa gång ska vi prata om eftervård, första tiden efter förlossningen och amning.

Jag kanske måste börja fundera på det här och bli lite mer aktiv. Borde kanske läsa böcker och nätsidor men jag orkar inte riktigt. Magen är där, bebis sparkar och jag fattar ingenting men snart ska den ut. Det blir nog bra vilket som...

Nu går vi in i slutfasen inför julen. Härligt! Igår gjordes julköttbullarna och vi slog in paket, tände ljus och drack glögg. MYYYYYS!

Jag har kört bil i helgen, med mage i sladdrig snö. Det var intressant. Det jobbigaste är att komma in i bilen, haha. Ratten är ju ivägen!! Och det är jobbigt att skrapa rutor, man når ju ingen vart när magen tar plats.

I övrigt rullar det på.
Jag äter nog i stort sett fortfarande tre mål mat om dagen men när jag jobbar så måste jag ha mellis. Jag vet inte vad det beror på.
Jag kissar lite oftare än vanligt och det har blivit värre de senaste veckorna, nu måste jag kissa varannan timme kanske. Ofta gör jag "förberedande" kissningar om jag ska ut nånstans och man inte vet när man kommer till en toalett nästa gång, haha.
Jag mår fortfarande bra rent fysiskt, lite stel i ryggen. Jag har inte gjort mina övningar på länge och simmat har det inte blivit tal om, det är dumt. Jag ska försöka bli lite bättre på det nu när det är lite lugnare tider.
Jag är jäkligt trött på att det finns typ två ställningar att sova i, det är inte riktigt optimalt. Jag kan ligga på sidan. That´s it. Jag försöker ibland att halvligga på mage men inser ganska snabbt att nä, det var nog ingen bra idé. Och ligger jag på rygg får jag ont.
Jag har nog kanske blivit lite mer känslig psykiskt, men inte så mycket. Men om jag är lite trött eller sådär så kan jag nästan bli ledsen om saker går mig emot eller så. Jag gråter ju förstås när jag ser sorgliga filmer men det gör jag ju i vanliga fall också så det har nog inte skett någon förändring där.
Magen växer ju, jag tycker att jag är jättestor och alla andra tycker att jag har så liten mage för att vara i v 32. Jag har ju inget att jämföra med så jag vet inte. Men jag har lite svårt att vänja mig vid att den är där, tex när man ska tränga sig förbi någon i ett trångt utrymme.

Jobbar två dagar sen är det ledigt ons-sön. Onsdag blir hotellfrukost, sen hämta hyrbil och kanske göra den sista shoppingen. Hämta hockeybiljetter och sedan hem och julstöka! Inget går upp mot dofterna av julmat under tillagning och den första skivan nygjord julskinka! MUMS!

http://www.familjeliv.se/Forum-4-51/m49321803-4.html

Sånt här gör mig alldeles matt. Denna mamma som suttit hemma och irriterat sig på att pappan INTE GÖR SOM HON och sen måste skriva ett surt inlägg på Familjeliv för att få medhåll och hon hoppas på kommentarer som "du gör rätt, vilken bra mamma du är och vilken dålig pappa han är"... Jag blir så glad att typ alla kommentarer säger precis tvärtom, att pappan måste få lära sig vara förälder utan att mamman lägger sig i hela tiden.

Jag får uppriktigt bryt på människor som tror att de ska kunna "lära" sina sambos hur det är att vara mamma/pappa. Det är ju något man måste lära sig själv, såklart. Om jag gör ett misstag med att packa skötväskan en gång så gör man antagligen inte det igen men det hjälper ju inte att packa väskan ÅT någon, man måste ju fatta det själv.
Barn kommer inte med en instruktionsbok (fast det hade varit rätt skönt!), den som är hemma först med barnet kommer ju att ligga si och så många månader före. Det är ju därför det också är så viktigt med att båda föräldrarna är hemma, för att få den där tiden att lära känna sitt barn. Det är så självklart.

MÅNGA MÅNGA MÅNGA mammor gör så här, det är nästan det läskigaste. Och vad fan, vi kan inte skydda våra barn mot precis allt. Det går inte. Världen är tuff och hård och kantig och för eller senare kommer barnet i kontakt med andra människor och det sociala spelet.

Jag hoppas att jag aldrig blir en sån mamma som inte kan lämna bort mina barn för det verkar helt hemskt. Både för barnet och för en själv.

För övrigt läste jag någonstans att de senaste 5 åren har antalet pappor som tagit ut pappadagar ökat med ett gäng procent som jag inte kommer ihåg just nu. Det händer saker, om än långsamt.

Senaste tiden har varit helt sjuk. Jobbet har slukat mig med hull och hår. Krafterna finns kanske inte till hundra procent från början även om min graviditet är "lätt" men det blir ju inte bättre att jobbet suger ur all energi och ork ur mig. Det är en ohållbar situation just nu på min arbetsplats och jag räcker inte till någonstans känner jag. Jag räcker inte till på min vanliga tjänst och ingenting jag har arbetat med denna hösten har jag kunnat göra till 100%, det har inte funnits tid eller möjlighet. Sen har jag också ett ansvar i vår miljögrupp, där räcker jag inte heller till. Hur ska man kunna arbeta på två stolar samtidigt och ha dåligt samvete för båda hela tiden? Det orkar man till slut inte.

Igår var jag verkligen gravid, kände jag. Mitt hår var fettigt, min hy i olag efter för mycket stress och dålig kosthållning som döljd av detta, min ork och kraft var slut, mitt psyke var kört i botten och det värsta av allt: jag började gråta på jobbet. Alltså, det är ju bara för pinsamt. Men det bara brast totalt, allting kändes hopplöst.

Idag har jag vädrat ut en hel del och det känns bättre men det är fortfarande inte OK. Vad hände egentligen med att "njuta" av den här tiden? Jag har ju inte ens tid att känna efter att jag är gravid. Jag har inte tid att hålla koll på veckor och utveckling och hur mycket sparkar den och hur mycket känner jag och allt sånt där. Jag har inte läst en rad på flera veckor, jag har absolut inte hunnit prata något med min kille om något alls. Han får ju inte heller en chans att ta del av allting som händer i min kropp och förbereda sig och vara en del av detta när inte ens jag har tid med det. Nä fy, jag skulle bara vilja vara ledig och få tid för mig själv.

Såhär i jultider kan man väl få önska sig saker? Det tycker jag.
Detta står på inköpslistan för baby och för förberedelser inför babys ankomst:

• Bärbar matstol som man sätter fast på bordet
• Resesäng
• Presentkort babyland
• Muffinsplåt
• Bra fryslådor för mat - ska laga massa färdig mat i januari så jag inte behöver tänka på det första tiden med bebis och kaoset som följer
• CD-ställ för skivor. Måste vara avlånga och inte på höjden, dvs liggande - måste stuva undan saker
• Flätade korgar att ha kläder i (typ storlek 30x30x30)
• Presentkort på IKEA - måste stuva undan saker

Sen önskar jag mig en gravidmassage eller kroppsbehandling. Skulle vilja bli av med lite vätska igen, haha.