Det här med maten..
Jag har typ helt glömt bort och tänka på vad jag äter och vad man inte bör äta och sånt. Det kanske är lite dumt. Jag måste ju börja tänka mer på min vikt känner jag om jag inte ska bli som en koloss när det är några månader kvar. Jag försöker i alla fall promenera så mkt som möjligt och hittills har det varit OK. Men nu börjar graderna krypa neråt så vi får väl se hur mycket man vill promenera då. Som tur är vill min vän simma med mig på en regelbunden basis så det är bra.
Men jag kanske också ska tänka lite på maten. Det får bli mitt nästa huvudmål - att fokusera på bra, nyttig mat. Jag har i alla fall ett gotteri-stopp varannan vecka. Så två gånger i månaden får jag äta nåt gott, typ glass, godis eller chips (eller typ ALLT, haha). Läsk är det svårare med för jag vill gärna ta det om jag tex äter ute för att "lyxa till det", lite trist att alltid dricka ramlösa lixom. Men men.
Och det enda jag typ undviker är ost, skinkor och alkohol. Allting annat man inte skulle äta kommer jag inte ihåg. Fisk äter jag tyvärr för sällan, det måste vi få till igen. Vi var riktigt duktiga på det ett tag. En fisk och en kyckling och en vegetarisk rätt i veckan (minst). Men nu har det mest blivit det jag är sugen på... och inte alltid så nyttigt som sagt... *oops*
en annan vagn...
Jag har börjat få mage nu i alla fall, det är kul!
vanlig kontroll
Det var inte min vanliga BM idag, hon hade semester, så jag fick träffa en ung tjej. Hon var trevlig så det var inga problem.
Det är så sjukt att man kan höra att bebisen rör sig och jag känner fortfarande ingenting. Nu vill jag snart känna dig lilla hjärtat! Fast magen har ju kommit de senaste dagarna iallafall, plötsligt igår var den ganska stor tyckte jag. Och sambon sa när han kom hem igår "men, du har ju bebismage!" =)
Så imorgon ska jag anmäla mig till BB Stockholms föräldrakurser. Måste man gå båda två på de? Det är väl kanske lämpligt och han vill säkert hänga med för att inte missa nåt, haha.
*oh dear*
ibland kan det slå mig med full kraft. I februari kommer en bebis... det är ju ....overkligt.
Barnvagn
Hur som helst, gick på Babyland och kollade utbudet av vagnar. Och ja, man kan ju säga att det finns en hel del...
Vi tog hjälp av en tjej som jobbade där och hon kom fram till att vi vill ha en Brio Happy. Det kom vi förstås fram till också, hon baserade förstås sitt beslut på vad vi sa.
Men nu måste vi bestämma om vi ska köpa en ny eller försöka hitta begagnat. Om man ska vara ekonomisk ska man förstås köpa begagnat men då gäller det att man verkligen hittar en som man gillar rent färgmässigt, prismässigt och så ska den gärna finnas rätt nära.
Eftersom ALLTING annat kommer att vara begagnat är jag ändå lite sugen på att köpa en ny vagn, det är ju trist om allting ska vara någon annans lixom... Alla kläder, babyskydd, babygym, säng, sängkläder, skötbord, bärselar etc kommer ju vara begagnat. Ok, kanske inte alla kläder men många. Det tackar vi självklart för och är mycket glada att vi kan få ta dessa saker!
Dessutom har vi lagt undan pengar varje månad just för att kunna köpa saker så vi har ju tänkt i de banorna ändå. Men det vore ju dumt att inte kolla Blocket i alla fall, om den rätta vagnen dyker upp. Fast det är 12 veckors leveranstid så man måste ju bestämma sig innan dess för om man ska köpa ny eller inte.
Så här ser den ut:
Ultraljud
Helt sjukt var ju också att den rörde på sig precis hela tiden men jag kände INGENTING. Och det var väldigt svårt att koppla att det man såg på skärmen också var i min mage. Men det var trevligt att få se att hjärtat slog och den rörde på sig.
Profilbild
typ helbildUträkning utgår från dagens datum: Lör 12 sep 2009.
Din graviditet startade Mån 11 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 25 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 125 av 280. (44,6%).
Du är i vecka 18.
Du har gått 17 fulla veckor och 5 fulla dagar (v17+5).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 14 feb 2010
Du har 155 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vecka arton således,
Barnet
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar.
Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium.
Vikt 220 gram.
Mamma
Du kan ha ökat mellan ungefär tre och sex kilo vid det här laget. Det är helt normalt och du kommer att gå upp ännu mer. Det kan kännas konstigt om du är van vid en konstant vikt men viktökning är ett tecken på att allt är som det ska.
Pappa
En delaktig blivande pappa har en betydelsefull roll under graviditeten. Rent fysiskt är det kvinnan som är gravid och som är i centrum. Men graviditeten påverkar er båda. Ditt engagemang och stöd till henne gör det lättare. Ditt deltagande bör inte bara handla om att serva din partner. Du måste också ta fasta på dina behov och frågor. En god relation kännetecknas av att båda mår bra, tillsammans och som individer.
Ultraljud, som är frivilligt, görs på de flesta gravida vid graviditetsvecka 15 till 20. Ibland kan du få göra en undersökning tidigare eller senare beroende vad som behöver kontrolleras vid just din graviditet, men vanligtvis vid graviditetsvecka 17 till 19. Du har fått en inbjudan till en ultraljudsundersökning. Med ultraljud kan man fastställa tiden för förlossningen. Man kan också se hur mycket barnet har vuxit, om det är ett eller fler barn, var moderkakan sitter och om det finns allvarliga missbildningar. Du och din partner får möjlighet att se barnet på en bildskärm. Ni kanske ser armar, ben, ryggraden och hur hjärtat slår. Det är spännande och många tycker att barnet blir mer verkligt. Tänk om du väntar tvillingar!
tjockis
Jag har haft mammabyxor i två dagar. Det är skönt faktiskt, att magen kan svälla ut lite. Men det behövs kanske inte egentligen.
Igår rensade jag ut alla t-shirts och toppar och lite övrigt som jag inte kommer kunna ha de närmaste månaderna och organiserade garderoben i sovrummet med bara mammakläder som jag kommer att använda. Det kändes bra! Övriga kläder som byxor och tjocktröjor som finns i det tredje rummet kommer jag inte att rensa ut, de får ligga kvar. Det känns bara onödigt att rensa där eftersom alla mina mammakläder fick plats i sovrummet. Jag fick lite mer överblick också - mkt bra. Jag har typ två par byxor, ett par mjukisar som är trekvarts och sen ett par "fin"-byxor. Och ett par mammaleggings plus en mammakjol. Toppar har jag köpt typ tre-fyra stycken och sen har jag många som jag kan använda från min vanliga garderob. Så jag ska nog klara mig rätt långt i alla fall. Och mamma ska ge mig tre klänningar också så jag kan vara fin om det behövs.. =)
Otacksam?
Jag fick en kommentar till förra inlägget om att det var otacksamt. Jag vet ju inte vilken del denna person anser vara otacksam men självklart funderar jag på det eftersom jag har en funderarhjärna. Och kan förstås inte släppa det. Personen i fråga tycker kanske att jag är otacksam för att jag är gravid och inte orolig typ, även om jag inte alls har skrivit det men det är det enda jag kan tänka mig som är otacksamt. Alltså, att andemeningen är att jag ska vara tacksam för att jag är gravid.
Om det nu är så den personen menar blir jag lite ställd. Jag är fruktansvärt tacksam. Om man har läst lite längre ner så vet man att jag och min sambo har kört "blir det så blir det" i nåt år som jag skrev. Jag skriver också om att jag har haft funderingar på att gå igenom en undersökning för att se om det är något som inte stämmer. Det jag däremot inte skrev är att när man väl har börjat fundera på barn är det jävligt svårt att släppa den tanken. Även om man tänker officiellt att "blir det så blir det" så är det svårt att tänka just blir det så blir det när man är i sin privata sfär. Det är svårt att tänka något annat än vilka dagar det passar att ha sex, bli besviken när mensen kommer och så vidare. Vi har egentligen varit redo att bli föräldrar i flera år. Om det är någon som säger att jag är otacksam för att jag är gravid vet inte den personen vad den pratar om. Jag om någon har ju alltid sagt att man inte ska fråga människor i tid och otid "är det inte er tur snart" för man ska aldrig räkna med att alla kan få barn över huvud taget. Barn är en gåva, det är inget man ska räkna med.
Däremot har jag inte varit orolig, dvs gått och OROAT mig, varje minut och sekund av varje dag sen jag fick beskedet. Jag tror att jag har blockerat den delen men jag kan tänka mig att all min oro kommer efter ultraljudet för att det blir mer påtagligt då. Dessutom är det ju så att eftersom man har börjat fundera på om det är något fel på en och man sedan får ett besked att det funkade så är det inte så konstigt om man har svårt att tro på det.
Jag är aslycklig för att jag ska bli mamma, är det något som jag alltid har sagt är det att jag vill ha barn (och gärna MÅNGA barn) men det betyder inte att jag svävar på rosa moln varje sekund av varje minut av varje dag. Men jag är fruktansvärt tacksam för att vara gravid och bära min älsklings barn, att det ska finnas en bit av oss kvar när vi dör.
Oro för missfall?
Idag hamnade jag och en vän i en diskussion om uppsägningar och varsel. Hon berättade att de har det på jobbet just nu och jag tänkte dela med mig oom hur det var på mitt jobb i våras när vi gick igenom det där, om oron och tankarna och sådär. Det som borde ha hänt är att en vän berättar för en annan vän och får 100% stöd och oroa dig inte och allt det där. Det som dessvärre hände var att det blev en diskussion om hur LAS funkar. Min vän verkade inte särskilt oroad av sin situation och någonstans på vägen blev det till en allmän diskussion i mitt huvud medan hon såklart diskuterade sin situation. Man kan kort säga att jag gjorde henne oroad, vilket ju var onödigt av mig och särskilt med tanke på att jag alldeles nyss gått igenom detta och vet hur jobbigt det är. Men då sa hon något i stil med, angående att jag spädde på hennes oro, att "det är som att jag skulle spä på din oro för missfall". Ok, point taken, tänkte jag fast jag blev lite paff.
Hur som helst, när jag gick hem sen funderade jag på det där. Och jag vet inte om jag efterkonstruerar nu eller om jag till och med hittar på men jag tror aldrig jag har varit särskilt orolig. Det är nog fel ord för min graviditet, jag oroar mig inte särskilt just nu heller.
Jag tror att jag mest har varit i chocktillstånd. Eftersom jag inte har fattat ännu att det faktiskt är på riktigt har jag lixom lyckats tränga undan det där. Jag har inte velat prata om det, jag har inte kunnat prata om det är nog rätt ord när jag tänker efter, därför att jag inte har trott på det. Jag har (fortfarande, ska väl tilläggas) inte helt fullt ut accepterat den här situationen ännu. Folk säger saker som "åh va roligt", "det är så härligt när man får veta" och "var det inte häftigt när ni fick höra hjärtat"och lixom förväntar sig att man ska vara så förbannat lycklig hela tiden. Missförstå mig rätt nu, jag är jätteglad såklart men eftersom jag inte riktigt har greppat det här är jag lixom inte genuint lycklig ut i minsta fingerspets. Och därför tror jag att jag inte heller har varit särskilt oroad. Jag har på nåt sätt kallt räknat med att det inte är något där. Det låter ju helt sjukt när jag skriver det men det är ju så.
Jag lyssnade på hjärtat och fick ju dåndimpen av BM's hummande men inte för att barnet hade dött utan för att vad i helvete säger jag nu som har slösat med hennes tid?? VAD PINSAMT, det är ingenting där!! och sen när jag fattade att det var något där var det som en lättnadens suck. Men jag drog lixom inte parallelen att det som slår där lever inuti mig.
Äh, jag svamlar nu. På något plan är man såklart orolig för att något ska hända. Men jag har inte medvetet gått och oroat mig som min kompis som är gravid nu, som är orolig hela tiden.
Men som sagt, jag har svårt att greppa det här. Jag tror inte jag kommer fatta det förrän ungen är ute och ligger röd och kladdig och skriker, om ens då, haha
"men det syns ju ingenting"
NÄ, jag vet, okej? Det syns ingenting! Jag är mycket medveten om detta. Det är lite irriterande att det inte syns och det är också tråkigt plus att det spär på hela den här overklighetskänslan som varit min bästa kompis sen den 13 juni. Hur ska jag och andra fatta att jag bär ett barn inom mig OM DET INTE SYNS???
Nu får bebisen ta och ge sig själv till känna tycker jag. Antingen genom att puta ut lite eller kanske genom att sparka lite så vi vet att den finns där inne. Det har många som har barn sagt också, att det är så häftigt när man känner det första gången och det är så mysigt att skapa sig en relation till bebisen och passa på att njuta nu när du mår så bra och bla bla bla. Vad ska jag njuta av egentligen? Att jag mår precis som vanligt?
Som ni märker börjar jag bli lite otålig.
sjukdom
Nåväl, det verkar vara något med siffran 7... i vecka 7 var jag sjuk och nu i v 17 också. Det blir spännande att se va vecka 27 och 37 har att erbjuda.
Måste bara säga att det känns som att jag typ gått ner i vikt de senaste dagarna, eller åtminstone inte är så svullen. Det kanske inte är så bra men å andra sidan har jag ju ganska mycket reserver som bebisen kan leva av än så länge så det ska nog ordna sig. Min kusin har ju bara gått upp 5 kg totalt eller vad det var med sin nya graviditet så... det hade ju varit drömmen, tror dock inte det kommer funka för mig. Vi får väl se. Jag hade ju tänkt komma igång med höstens träning denna vecka men det får vänta till nästa vecka helt enkelt.
Snart är det höst och jag längtar! Ja, ni hörde rätt. Jag tycker det ska bli så härligt med klar luft, vackra färger och höst helt enkelt. Det har jag nog aldrig sagt i hela mitt liv...
