sarposbaby

Jaha, så kom då dagen som jag skulle få lite ensamtid! Tisdagen var här och nu skulle det simmas! Men för att få hela bilden måste vi backa bandet lite...

I måndags bestämde vi att det var en bra vecka för att verkligen få henne att sova i egen säng då min sambo är mycket ledig och korta dagar i samband med påsken. Det betyder att han kan hjälpa till med nattpassen och dessutom inte behöver jobba så långa dagar och vara trött. Fast samtidigt inte så bra för vi ska till landet (mitt denna gång) i helgen. Men då får hon sova i vagninsatsen.
Hur som helst så började vi i måndags. Efter amningen på kvällen vid 23 gick jag med barnet till sängen. Det gick sådär. Nappen ramlade ut varje gång hon gav hals eller fäktade med armarna. Men efter ett tag somnade hon, då blev det mest gnäll när nappen ramlade ut och jag behövde inte ha min hand på henne. Hon vaknade till då och då så jag satt bredvid sängen och läste en bok. Plötsligt var klockan halv två! Vid två åt hon och sen somnade hon gott och jag la mig och somnade direkt. Vid fyra var det mat igen och hon somnade även denna gång enkelt. Men det var värre för modern, jag somnade inte alls. Vid halv sex gav jag upp och väntade bara på att hon skulle vakna. Efter den amningen puttade jag på fadern och sa "din tur!" och sen somnade jag.
Vid tio kom han in och undrade om jag inte skulle simma? Nej, jag vill sova, sa jag. Så han tog barnet och promenerade en timme. Vid halv tolv steg jag upp och sen åkte jag till Kungens Kurva för att gå på shoppingtur. Ensam! Jag hade förstås kunnat åkt och simma men eftersom jag strök den idén tidigare föll det mig aldrig in..Jag provade byxor och toppar, tittade på skor och amningslinnen. Kom inte hem med så mkt dock men det var så skönt att bara vara jag och tänka på ingenting. Sen tog vi en promenad på eftermiddagen i det härliga vårvädret hela familjen.
Pappan var jättenöjd med sin dag och jag med. Han fick egen tid med barnet och jag fick egen tid för mig själv.

På kvällen var det som vanligt på tisdagar dags för bad och sen fortsatte egen säng-projektet. Vid nattningen ammade jag varje halvtimme mellan elva och halv ett, sen sov vi till kvart över fyra! Då tyckte jag hon var så snorig så jag gick upp och provade näsfridan. Sen somnade vi om.

Idag har jag använt den igen. Hon hostar lite och har mkt snor i näsan - är det en förkylning på g? Hur vet man om de små liven är förkylda, de kan ju inte berätta något om hur de mår? Hon är inte varm iaf så det är ingen feber än så länge...

Jag tror jag har kommit över den första hjälp-jag-vet-inte-hur-man-gör-andan-i-halsen-fasen. Jag får inte panik om hon skriker utan försöker lösa det med vad som verkar logiskt för stunden. Jag vet att världen inte går under om hon gnäller lite. Vi har kommit in i en dygnsrytm så jag har lättare att läsa av hennes skrik och är därför mycket lugnare.
Det känns som att jag bara skriver om att hon är en gnällig bebis och så är det ju inte. För det mesta är hon nöjd och glad, ler mot oss och gör små gulliga ljud. Men det är ju när hon är ledsen som man behöver skriva av sig eller behöver tips och råd så det blir ju mest sånt här i bloggen. Det är nog också en fas så här i början. När hon gör små framsteg och blir större kommer det nog bli mer fokus på det positiva! =)

Så här ser i vilket fall en vanlig dag ut med vår Lovis:

Pappa går upp vid halv sju och duschar och kommer sedan och hämtar Lovis som får vara uppe med honom i ca en timme innan han går till jobbet. Ibland är hon vaken och ibland sover hon. Mamman sover under denna timme som en stock.
När pappa gått till jobbet kommer Lovis in till mamma i sängen igen och oftast blir det mat. Sen sover vi sött och hur länge beror lite grann på vad som står på agendan för dagen. Har vi någon tid bokat så blir det en kort sovstund och när Lovis vaknar ligger vi och pratar lite i sängen, hon tittar på väggen och fönstret. Mamman passar då på att sköta sin morgonhygien. Efter lite prat och skratt så går vi till skötbordet och klär på dagens outfit. Sen är det dags för frukost för stor och liten, då somnar barnet igen.
Har vi nåt bokat klär vi på oss och stuvar in barnet i vagn eller bilstol. Hon sover oftast väldigt bra i både vagn och bil så då brukar det gå ca tre timmar mellan amningarna. Är vi hemma är det ungefär varannan timme.
Från ca 18-tiden är det mat varannan timme som gäller. Pappan kommer hem vid åtta-halv nio på kvällen och då möts han oftast av en lite stressad mor som försöker laga nån slags mat (japp, jag har fått ta över den biten nu...) samtidigt som liten tjej antingen hänger i bärsele eller sitter i babysitter. Ibland är det ledsamt men det var mer i början, nu börjar jag få in rutinen på det där också och behöver kanske inte laga så svår mat eller ha den exakt klar när fadern kommer. Det är nu nappen kommer in i bilden, det går inte att somna om man inte har nappen och så måste man protestera lite. Att somna är inte kul.
Så håller vi på så med mat, napp och protester till ca elva-tolv när föräldrarna går och lägger sig. Hon somnar ordentligt vid halv ett och sen är det varannan timme eller var tredje timme amning resten av natten.

Däremellan sitter hon i babysitter, ligger i babygymet eller i mammas famn.

Alltså kan man dra slutsatsen att det är mest mat och sova som gäller för tillfället.

Nu har hon funnits hos oss så länge och så kort samtidigt. Men man märker ju att tiden går på att hon utvecklas även om det är väldigt små saker så här i början. Hon är mer vaken, hon skrattar och hon har börjat gurgla lite. Hon har dessutom växt. Vi var på BVC igår och hon väger numer 4300g och är 56 lång. Hennes första kläder är sedan länge för små och hon har växt ur storlek 50 också. Så nu är vi inne på strl. 56! =)

Vi har även bokat dopdatum! Helst hade vi velat ha dopet i juni men det var fullbokat utom en helg och just den helgen jobbar fadern i fråga och det kanske inte är så lämpligt att döpa barnet utan sina föräldrar... Så det blev senare på sommaren. Visst, en del har säkert semester då och kanske inte är hemma men det får man ta. Det kommer inbjudningar så småningom så håll utkik i era brevlådor!

Det som också är jobbigt med att tiden går är att de där sakerna man hade tänkt ta tag i lixom aldrig sker. Exempelvis det här med att sova i egen säng. Vi (jag) borde kanske vara lite mer handlingskraftig där, särskilt eftersom vi bevisligen vet att det går efter den kvällen då hon somnade av sig själv. Det här med att inhandla saker som vi inte hann innan (ex febertermometer, mjölkersättning, etc) har ju också bara försvunnit någonstans på vägen. Som tur var fick vi en förpackning ersättning av min kusin så vi har EN i alla fall hemma, måste ta tag i det där.
För det som också har "glömts" bort är att min egentid har aldrig blivit av. Så nu har jag bestämt att nästa tisdag när fadern är hemma ska jag gå och simma! Det ska bli så jäkla skönt, dels att simma men också att åka iväg och bara vara jag och göra nåt annat än att bära eller mata bebis. Jag har pumpat ut ungefär en hel iskubsplatta så det ska förhoppningsvis räcka men annars har vi ju som sagt ersättningen i värsta fall. Jag siktar på att vara borta kanske två timmar, eventuellt om allt går bra (som det självklart kommer att göra) kanske jag tar en sväng i affärer också och köper de där jeansen jag tänkt köpa. Det vore ju en dröm. Det är spännande att se hur JAG klarar det, om jag måste ringa hem och kolla hur det går stup i kvarten och vara så där som jag absolut inte vill vara eller om jag är alldeles kolugn. Vi får väl se. Rapport kommer ju såklart att komma =)

Många människor (alla) frågar mig om vi får sova på nätterna. Det är inga problem alls, hon vaknar typ två gånger per natt och äter. Ibland äter hon varannan timme på natten men inte varje natt. Vi sover rätt hyggligt. Hon har sin lite gnälliga period på kvällen men det är ju vanligt att bebisarna är gnälligare då för att de vill äta mer för att de ska klara natten utan att äta. Men jag antar att det kommer bli värre med sömnen - eller så blir det inte det. Man vet ju inte, hon kanske alltid kommer sova bra.

Igår var hon lite gnällig men tog nappen och småsomnade nästan och var vaken omvartannat. När vi skulle sova så hade vi inga lakan i sängen (tvättstuga bokat idag) så vi var tvungna att bädda. Då la vi lilltjejen i hennes säng med nappen i munnen. Lite gnäll då och då, vi stoppade in nappen och bäddade sängen och plötsligt hände det! Hon somnade helt enkelt. För sig själv, med napp, i sin egen säng. Hurra, jublade vi och gick och lade oss. Då hände nåt som jag inte räknat med - JAG kunde inte sova. Var tvungen att lyssna om hon andades, om hon släppte nappen, om hon var orolig, om hon... och så vidare i all oändlighet kändes det som. Men till slut somnade jag ändå och vi sov ända till klockan tre. Och i morse så tog pappan första morgonpassat så jag hade faktiskt en toppennatt.

Idag är det tisdag och det är bebisens baddag. Hon gillar det verkligen.

Idag läser jag boken "uppdrag:mamma" och känner igen mig i en del saker. Ganska intressant.

Jajemän, vår lilla sötnos ler och "skrattar" mot oss. Fantastiskt. Hon är defintivt vaken mycket nu (om man jämför) och kan ligga och titta på världen längre stunder. Hon är nöjd och glad när hon är vaken för det mesta men har såklart sina gnälliga stunder också. Jag försöker att fånga det på bild och när jag lyckas ska ni få se bevis! =)

Jag har bestämt mig för att sluta med Minifom för att se om det gör någon skillnad. Den första kvällen vi provade det var hon ju lugn så jag trodde att det var en "omvälvande" skillnad men sen tycker jag nog inte att det har varit så mkt skillnad mot tidigare. Hon grimaserar vid magknip fortfarande så det har inte hänt mkt på den fronten, vilket är det största användningsområdet för Minifom, så jag känner att det är onödigt att använda preparat om det inte gör nån större nytta.

I helgen var vi på 30 års kalas. Det var fyra bebisar där samt två i magen. Man är väl i den åldern, som sagt... Det var hur som helst himla trevligt tycker jag och Lovis skötte sig alldeles utmärkt. Hon gnällde knappt något alls och det är ju skönt. Jag tycker annars att det är det jobbigaste med att gå bort om det börjar närma sig kvällstid, att hon har sin jobbiga period då. Om hon får en såndär hysterisk kväll med bara skrik så är ju inte det så kul när man är bortbjuden lixom. Hittills har det inte hänt så jag vet faktiskt inte hur jag skulle hantera det.

För att återvända till en tidigare diskussion...det där med att andra håller mitt barn tycker jag inte alls är så farligt. Jag står fast vid min ståndpunkt att det är bra om hon blir van vid andra människor och jag tycker bara det är roligt när andra är så förtjusta i henne att de vill ha henne hos sig. Dessutom är det skönt att få lite avlastning, haha. Men däremot kan jag tycka att det är jobbigt när barnet gnäller/skriker i någon annans famn. Inte för barnets eller min egen skull, utan för personen som håller i henne. Jag vill inte att folk ska tycka att jag har världens skrikbebis. Det är lite svårt att veta också var personen i fråga har sin gräns men jag kanske ska "vänta ut" de tills de säger att jag ska ta tillbaka bebisen. Som sagt, det är lite svårt det där.

Är man världens mest missunnsamma sambo om man tycker att det är lite tråkigt att ens partner går ut och roar sig när han har sin lediga helg? Dessutom med något som man själv gärna hade varit delaktig i. DIF spelar kvartsfinal i hockey idag och jag hade så gärna varit där och tittat på. Min sambo ska gå och jag kan inte låta bli att vara lite bitter. Det känns hemskt och jag känner mig som en såndär tjej som inte låter sin kille göra nånting men ändå... jag kan inte låta bli att känna mig lite sur över det.
Så ikväll är vi ensamma hemma. Det går nog bra, vi är ju ensamma hela dagen så ingen större skillnad. Vi får väl se när pappan kommer hem och i vilket skick... haha. Han fyller ju dessutom år imorgon så det blir nog party hela natten. Blir intressant imorgon också när han kommer vara bakis.

Ja, minnet är lite som en guldfisk just nu. Och så är jag lite tom i bollen ibland och kommer inte ihåg vad jag skulle säga. Jag blir seg som kola i hjärnan då och då och hänger defintivt inte med på vad som händer i världen. Och tiden går så fort fast samtidigt vet jag inte vad jag fyller min tid med. Dagarna flyter onekligen ihop och man vet inte vilken dag man gjorde det eller det.

Just det där med vad jag fyller min tid med är intressant. Jag promenerar lite då och då och sen sitter jag framför datorn rätt mkt och TVn. Och när sambon kommer hem på kvällen frågar han alltid "vad har ni gjort idag då?" och så säger jag att vi har promenerat. Och sen då? Ingenting mer. Och ändå växer diskberget i köket, dammråttorna dansar i hörnen och tvätten ligger kvar i IKEA-kassarna. Vad GÖR jag egentligen med min tid? Jag fattar inte.
Vår Lovis vill ju inte gärna ligga ensam och sova. Jag har varit lite slö och inte orkat ta tag i det där men jag ska försöka göra det igen nu. Tiden går ju som sagt och man ska kanske försöka ta tag i vissa saker innan det är en "rutin". Så hon hänger oftast på min arm eller sover på mig. Då är det svårt att diska exempelvis. Men jag skulle ju kunna använda bärsele lite mer än jag har gjort så jag kan få nåt gjort här hemma för jag blir GALEN när jag lever i ett loppbo.

Idag har jag träffat min kusin och Lovis sysslingar. Himla trevligt! Tog lite kort men jag har inte laddat upp de på datorn, är lite slö på det med. Så det blir mest text på denna blogg och inte så mkt bilder. Men jag ska försöka bli bättre på det.

så jäkla snygg bild, haha



Vi har mer eller mindre gett upp det där med att sova i egen säng just nu. ska försöka ta tag i det igen..

I torsdags träffade jag som sagt mina kusiner. Först träffade jag två av de i Huddinge Centrum och åt en fantastiskt god lunch på Folkets hus. Det blev en kycklingsallad för min del, den var faktiskt grym. Jag var lite nervös innan för jag hade ju inte varit ute och ätit på restaurang innan. Men det gick ju bra, lilltjejen sov mest. Vi pratade ikapp oss sen sist, och jämförde bebistid med varandra haha. Sen skjutsade jag en av kusinerna till deras bror och följde med upp för en amningspaus. Vi fikade. Himla trevligt! Så vi hade en riktigt lång och trevlig dag med umgänge.

I fredags var jag dock lite låg. Jag packade ner barnet i vagnen och gick på lång promenad. Det är trevligt att gå på promenader i det härliga vårvädret men samtidigt ger det inte så mkt stimulans till den ömma modern. Det gör att man tycker att det blir långa, tråkiga dagar och det i sin tur gör att man får dåligt samvete för att det inte "räcker" med världens sötaste baby. Men det handlar nog mycket om EGENTID också. Jag har gått iväg ensam en gång sen hon kom till världen, en timme på coop, och det var tre veckor sen typ. Det längtar jag efter!

Men igår, lördag, så hade vi en fantastiskt bra dag! Vi började med att åka till L som fick bebis 1 mars. Det var himla trevligt! I var också där och ville titta på underverket.
Vi pratade om bilar, lån, stugor och landställen och en massa annat skoj som inte bara handlade om bebisarna. Vi åt våfflor och drack kaffe. Jag blev kvar i fyra timmar nästan och sen åkte jag och tösen och hämtade fadern på jobbet (och passade på att visa upp oss...).
Vi började ju med minifom i fredags. Det ska verka efter en-två dagar och det verkar funka hur bra som helst på vår lilla tjej. Igår pep hon inte en enda gång, helt fantastiskt! Minifom gör så att de stora bubblorna i magen splittras till mindre bubblor och alltså blir det lättare för magen att hantera gaserna. Och jag är så glad att det funkar för det gör hennes liv lättare och det gör föräldrarna mycket gladare!

Igår passade jag även på att hoppa in i ett bad, det har jag längtat efter hur mkt som helst. Avslaget är alltså borta, tjoho! Jag låg kvar i en timme och läste "en fuskmammas bekännelser", det var också EGENTID på ett sätt.

Så jag hade en helt underbar dag igår sammanfattningsvis! =)

Idag var det dags att gå till BVC igen. Det gick bra, hon växer och frodas! Idag vägde hon 3820g och var 54 lång och huvudomfång 36,5. Så det går framåt, hon är strax på medelkurvan. Min kompis som fick barn 1 mars fick en son på 4040g, det ska bli kul att träffa honom för han kommer ju vara större än henne! =)
BVC-tanten försökte också se att hon fokuserar blicken och hur hon rör sig motoriskt. Det tog en liten stund men hon fokuserade till slut på leksaken hon höll fram. Varför jag kallar henne för BVC-tanten är ju intressant för hon är ju ungefär i min ålder (och gravid tror jag men jag har inte vågat fråga!). Men på nåt sätt låter det bra i munnen, ungefär som flourtanten.

De första veckorna hemma drömde jag helt sjukt, bara katastrofdrömmar. Typ att det brann hemma och att vi inte hann få ut barnet, att jag höll henne i mina armar och "bonkade" in i allting som dörrar och väggar och sånt, att vi var ute och hon försvann i vagnen i en nerförsbacke och sånt. Jag undrar om det var någon slags överlevnadstrategi som satte in. Jag drömde inte onda drömmar varje natt men väldigt ofta. Det har dock gått över nu som tur är.

Idag har vi träffat mina kusiner! Jättekul faktiskt.

Nä, nu vill lilla tjejen ha mat. Jag får fortsätta sen.

Herregud, nu har hon funnits här i en månad. Känns ju helt sjukt, vart tog tiden vägen egentligen? Idag har vi satt på lite extra fina kläder och så har vi börjat med D-droppar. Vilket sätt att fira dagen va? =)

Hon är ju en väldigt snäll bebis ändå, det måste man säga. I förrgår var hon lite gnällig hela dagen, inte så mkt skrik utan mest lite gnäll och stånk och stön. Det var lite halvjobbigt faktiskt. Vi gick till Liljeholmens galleria och lämnade tillbaka en amnings-BH som jag köpte utan att prova (hur gör man det på ett vettigt sätt? Provar kläder när man släpar på en barnvagn? Om någon har tips får ni gärna höra av er...). Det var sol och superskönt men hon blev som sagt lite gnällig och jag ville inte springa omkring i gallerian med en skrikbebis så då gick vi hem igen. Men på kvällen släppte hon en riktigt bomb i blöjan så det kanske var det som var problemet. Det var en sån där som läckte lite överallt om man säger så. Jag lagade mat och fadern kom precis hem så det var rätt ögonblick (för mig i alla fall, hahaha).
 
Igår var pappan ledig och det var fortfarande sol! Så vi tog en lååång promenad till Vinterviken och gick på isen. Det var hur skönt som helst. Vi tog inte tjocka overallen för nu är det ju trots allt plusgrader i solen och då blir det lite varmt. Så nu har vi börjat med fleeceoverallen som vi ärvde från lillkusinen. Hon var på strålande humör på dagen igår, det var så roligt. Hon var vaken och gnällde ingenting! Hon tittar på ens händer och fingrar när man håller upp de framför henens ansikte och hon följer med blicken om man rör de från sida till sida. =) Hon gillar mönster också tror jag för det kan hon kolla på hur länge som helst. På kvällen var det dock lite skrik och gråt och tutte som gällde, bara tutte och ingenting annat. Kändes som att jag satt med henne vid bröstet konstant i flera timmar. Och det gjorde jag också för det var det enda som funkade för att hon skulle vara lugn.

Funderade på det där med kolik (som alla föräldrar gör, tror jag i alla fall...) men det tror jag inte att vår skrutta har. Hon skriker inte oavbrutet i flera timmar och hon sover ju typ hela tiden på dagen. Hon älskar att åka vagn och bil och hon verkar för det mesta nöjd och glad. Det enda som är problemet är ju kvällen men det är ju vanligt att bebisar skriker lite på kvällstid har jag förstått och jag tror att det beror på magknip helt enkelt för hon har mycket gaser. Det finns nåt som heter Windi, som är någon slags pysventil som man använder rektalt. Det låter obehagligt men ska tydligen vara bra mot gaser. Än så länge kör jag bara magmassage och det verkar ändå funka hyfsat.

I helgen vägde jag mig också och ytterligare ca två kilo neråt! Nu har jag alltså nått min inskrivningsvikt och lite under det. Det är sjukt det här med ens kroppsuppfattning. Innan graviditet och bebis så kände jag mig tjock och ful. Nu när jag har samma vikt som innan tycker jag att jag är smal! Haha, tänk så det kan bli.

I helgen var vi ute hos sambons pappa (även kallat "landet" eftersom det var deras landställe när de var små men pappan har sedermera flyttat ut permanent. Att det kallas landet är lite problematiskt eftersom vi även har ett "landet" i min släkt så det blir lite ihopblandat ibland...). Min kille var ledig i helgen men inte på fredagen. Jag hade förstås kunnat hämta honom på jobbet och åkt ut efter det men jag kände att en natt borta var mer än tillräckligt såhär första gången. Man visste ju inte alls hur det skulle gå.

Det gick förstås bra. Lovis är ju en sovande bebis på dagarna. Sen har hon en vakenperiod på kvällarna då det börjar bra med en vaken, tyst och stilla tittande bebis som vänjer sig vid världens alla färger och ansikten och saker. Efter en stund, som varierar i längd, blir hon dock trött/uttråkad/irriterad/hungrig/whatever och börjar skrika. Om det är mat så är det ganska lätt att få tyst på henne (bara stoppa tutten i munnen, haha) men om det är något av det andra så är det relativt svårt att veta vad man ska göra. Det är ytterligare en sak som man inte alls är beredd på när man inte har haft en bebis, hur det känns när ens barn gråter och man inte får tyst på det. Alltså, nu menar jag inte att man ska få tyst på bebisen utan att man inte vet hur man ska trösta barnet eftersom det inte kan kommunicera vad felet är.
Hur som helst så gick dagen och kvällen och sen var det dags för hennes vakenperiod på kvällen som har utkristalliserat sig lite på senaste: kl 11 är det dags. Men denna kvällen blev det inte så, hon sov. Vi hade ju en tanke att hon skulle sova i vagnen och först gick det bra. Hon somnade av sig själv, utan att vara nära, i hårdliften. Det höll tyvärr bara i sig i en halvtimme. Det var en halvtimme som mamma och pappa fick ligga bredvid varandra i sängen ensamma för första gången sen hon kom till världen.
Sen var det mat och sen ville hon absolut inte sova själv. Så fort hon hade somnat la jag ner henne men då började hon gnälla. Om man då lyfte upp henne somnade hon direkt och så provade vi att lägga ner henne men då vaknade hon och så höll vi på så i kanske två timmar tills vi gav upp och la henne mellan oss i sängen. Då sov vi gott allihop i några timmar men efter nattamningen provade jag igen och då somnade hon i vagnen! Hurra. Så mamma och pappa fick sova ensamma ett par timmar i alla fall. Nu har vi dock bestämt att det är sova i sängen som gäller från och med nu, vi får väl se hur det går. Det är ju min sambo som blir mest lidande eftersom han inte kommer få sova så bra med skrik och gnäll och sen ska upp och jobba. Jag kan ju sova på dagen om det är riktigt jobbigt under natten.

Fler saker som man inte är beredd på innan man har haft en bebis: de läckande brösten (asirriterande och vakna i en blöt säng), rastlösheten (om man inte gör saker på flera dagar), frågorna som dyker upp hela tiden (när kan man börja med det och det, är det här normalt, kan man få fart på en bebis mage, etc i all oändlighet), tidsperspektiv som förskjuts (igår känns som flera veckor sen och flera veckor sen känns som igår, en dag kan vara en vecka lång eller gå hur fort som helst) och så vidare.

De säger att barn inte ska sova på mage. Men hon somnar bäst på mage, gärna på vårt bröst. Är man då en dålig förälder som låter henne somna på mage eller är det inte så farligt om man sen vänder henne till rygg och i så fall: hur länge ska man våga vänta så att det inte går för lång tid och.... ja, det är bland annat sånt här som man funderar på i all stillhet hemma.

det finns ju inte så mkt att skriva om just nu, haha. Jag tror att jag har börjat vänja mig vid att ha henne hos mig hela tiden. En sak som man förstår på ett logiskt plan innan man får en bebis är att man inte får så mkt egentid och att bebisen kommer behöva en 24 tim om dygnet men när bebisen väl är här fattar man att man inte hade förstått något alls. Som till exempel den enkla saken att parkera om bilen (städdag på gatan). Det är inte helt enkelt när man har en bebis och ingen annan kan passa henne. Man måste helt enkelt ta med sig barnet. Och eftersom det är minusgrader måste man sätta på barnet kläder. Och stuva in i bilstol och spänna fast den. Sen kan man parkera om bilen. Något som skulle ta två minuter i vanliga fall tar minst tio nu. Bara en sån sak.

Idag har vi haft mormor och långväga kusin här. Kusinen kom från Umeå igår och stannar hela helgen. Igår frågade jag min mor om de kanske kunde tänka sig att hjälpa mig med tvätten. Inte att tvätta åt mig men att passa barnet medan jag var i tvättstugan (ytterligare en sak som kräver extra planering med bebis) och det ville kusinen gärna! Så de kom vid halv elva och stannade till två då vi gick till parken och mötte upp min syster. Det var intressant att umgås med en sex-åring som vill ha uppmärksamhet och stimulans hela tiden samtidigt som man har en liten bebis. Inte för att det var jobbigt eller så men intressant. En liten försmak på hur det skulle vara att bli tvåbarnsmor antar jag...

I helgen ska vi åka premiärturen till landet och sova borta! Det blir intressant. Allting som man ändå börjar få rutin på nu blir plötsligt lite annorlunda. Vi tänkte att hon får sova i vagn-insatsen. Och eftersom hon då ska sova själv och inte i samma säng som oss tänkte vi att vi kör vidare på det här hemma sen. Det är bra om hon lär sig att somna själv i sin säng redan tidigt och inte vänjer sig vid att somna nära jämt. Men det är ju trots allt en bebis, allting kan man ju inte lära henne nu. Hon har ju bara sina livsnödvändiga saker att fokusera på: mat, sömn och kärlek. Det kan man ge henne i massor men uppfostran får kanske vänta lite på sig.. =)

idag hade vi en tid att passa, kl 11 var det dags att vara hos BVC för första gången. Förra gången var hon ju här hemma hos oss. Det gick bra, vi kom upp i tid (trots att lilla tjejen tyckte att hon skulle vara vaken mellan 5 och 6 i morse). vi åt frukost och sen provade vi SL eftersom det snöade massor med blötsnö. Åkte buss, det var intressant att gå på och inte betala =)
Hur som helst har vår tös gått upp till 3450g och växt till 52cm. Herregud, det är 5 cm på 3 veckor! Men hon sa att oftast så är det svårt att mäta nyfödda så det är inte helt säkert att de faktiskt är så långa/korta som de blir mätta vid födseln. Så hon behöver inte äta var tredje timme längre! tjoho, här ska sovas! Men man ska ändå hålla lite koll på att hon äter ordentligt så att det inte går för lång tid emellan och man glömmer bort.
Frågade också om napp och hon sa att det var OK om man vill introducera det. Jag är lite kluven där, skulle helst inte vilja det men å andra sidan är det rätt påfrestande att vara en mänsklig napp... och det underlättar ju för fadern också. Vi provade igår kväll, hon tyckte det var konstigt och blev lite sur för att det inte kom någon mat, haha. Provade igen i morse när det var ledsamt, det gick bättre. Hon somnade med den till och med en kort stund.