Duktiga mamman
Vi var några mammor som fikade i fredags, tre förstagångsmammor och en tvåbarnsmorsa. Haha, observera ordvalet. Det blev så rent naturligt bara, om man har två barn blir man plötsligt morsa alltså. =D Nåväl, tillbaka till fikastunden. Vi hade så himla trevligt (som alltid) och diskuterade intressanta saker i allmänhet och föräldraskap i synnerhet. Om föräldraskap kan man säga mkt. Innan jag fick barn så hade jag så mkt åsikter och tankar och funderingar kring detta och vissa saker har jag ju ventilerat här på bloggen. För det mesta tycker jag ändå att jag hade "rätt" i mina tankar och att jag uppfyllt en hygglig bild av mig själv som mamma. Känner att jag var ganska förberedd på hur jag ville vara som mamma.
En av de sakerna vi i alla fall diskuterade var "duktig mamma"-syndromet. Ni vet, såna där som ska vara så jäkla duktiga på allt. Typ "jag födde på en kvart och tog ingen bedövning" som om det vore nåt man kan styra över (ja, jag vet att jag gjorde visserligen det men jag är extremt ödmjuk inför det faktum att naturen valde att jag skulle få en sån förlossning med tanke på att det verkligen kan gå hur som helst). Eller "jag lagar all min bebis mat och det är BARA ekologiska grönsaker" eller "min bebis har minsann bara svindyra ekologiska kläder" alternativt "min bebis har bara hemstickade/hemsydda kläder" eller "jag skulle aldrig låta mitt barn sitta framför TV'n innan han/hon är två år" eller "jag ammade i ett år, skulle aldrig ge mitt barn ersättning" eller "jag leker med mitt barn för att jag tycker det är så ROLIGT" (eller hur, varje dag, varje timma, varje minut så tycker jag det är så ROLIGT. My ass, säger jag) eller "min man är MINSANN hemma halva tiden för vi är så jämställda".
Jag fattar faktiskt inte varför man som mamma ska jämföra sig med andra mammor och varför man ska vara så duktig hela tiden. Alla gör ju så gott de kan och de allra flesta är bäst för just sitt barn, dvs det går inte att jämföra. Om min bebis hade haft kolik 24tim om dygnet och sovit en kvart i taget så hade jag haft en helt annan situation än den jag hade nu, hur ska man jämföra det? Är kolik-mamman bättre eller sämre? En del i det här är också att skryta om sina barn, typ "hon kröp när hon var fyra månader" eller "hon gick när hon var nio månader". som om det bevisar just hur duktiga mammorna är. Vad finner man för njutning av att trycka ner andra mammor och låta påskina att de är lite sämre? Fy sjutton säger jag. Vad sägs om lite ödmjukhet inför uppgiften?
Jag vill bara säga att alla de där sakerna jag skriver som duktig-mamma-tankar är självklart bra på alla sätt och vis. Heja heja om du gör allt det där men du behöver inte tro att du är bättre än oss andra. Mitt barn har somnat framför TV'n, hon har ätit ersättning (och hur skulle man göra om man inte kan amma annars? för nej, jag är ledsen, det är ingenting som man "kan om man vill". alla kan faktiskt inte), burkmat är räddningen när vi är ute och far, hon har nya kläder från LINDEX och GEKÅS tänka sig (fy bubblan), jag tycker det är skittråkigt att leka ibland så hon får leka själv. Det betyder inte att jag är en dålig mamma till mitt barn, det betyder bara att jag är mänsklig. Och min dotter kommer bli fullt normal ändå.
En av de sakerna vi i alla fall diskuterade var "duktig mamma"-syndromet. Ni vet, såna där som ska vara så jäkla duktiga på allt. Typ "jag födde på en kvart och tog ingen bedövning" som om det vore nåt man kan styra över (ja, jag vet att jag gjorde visserligen det men jag är extremt ödmjuk inför det faktum att naturen valde att jag skulle få en sån förlossning med tanke på att det verkligen kan gå hur som helst). Eller "jag lagar all min bebis mat och det är BARA ekologiska grönsaker" eller "min bebis har minsann bara svindyra ekologiska kläder" alternativt "min bebis har bara hemstickade/hemsydda kläder" eller "jag skulle aldrig låta mitt barn sitta framför TV'n innan han/hon är två år" eller "jag ammade i ett år, skulle aldrig ge mitt barn ersättning" eller "jag leker med mitt barn för att jag tycker det är så ROLIGT" (eller hur, varje dag, varje timma, varje minut så tycker jag det är så ROLIGT. My ass, säger jag) eller "min man är MINSANN hemma halva tiden för vi är så jämställda".
Jag fattar faktiskt inte varför man som mamma ska jämföra sig med andra mammor och varför man ska vara så duktig hela tiden. Alla gör ju så gott de kan och de allra flesta är bäst för just sitt barn, dvs det går inte att jämföra. Om min bebis hade haft kolik 24tim om dygnet och sovit en kvart i taget så hade jag haft en helt annan situation än den jag hade nu, hur ska man jämföra det? Är kolik-mamman bättre eller sämre? En del i det här är också att skryta om sina barn, typ "hon kröp när hon var fyra månader" eller "hon gick när hon var nio månader". som om det bevisar just hur duktiga mammorna är. Vad finner man för njutning av att trycka ner andra mammor och låta påskina att de är lite sämre? Fy sjutton säger jag. Vad sägs om lite ödmjukhet inför uppgiften?
Jag vill bara säga att alla de där sakerna jag skriver som duktig-mamma-tankar är självklart bra på alla sätt och vis. Heja heja om du gör allt det där men du behöver inte tro att du är bättre än oss andra. Mitt barn har somnat framför TV'n, hon har ätit ersättning (och hur skulle man göra om man inte kan amma annars? för nej, jag är ledsen, det är ingenting som man "kan om man vill". alla kan faktiskt inte), burkmat är räddningen när vi är ute och far, hon har nya kläder från LINDEX och GEKÅS tänka sig (fy bubblan), jag tycker det är skittråkigt att leka ibland så hon får leka själv. Det betyder inte att jag är en dålig mamma till mitt barn, det betyder bara att jag är mänsklig. Och min dotter kommer bli fullt normal ändå.
Laddad
Jag var sjukt laddad med energi förra veckan efter en fantastisk föreläsning via jobbet. Kändes som att livet låg framför mig och det kändes så sjukt bra. Sen blev jag tyvärr sjuk så då ramlade jag ner lite från allt det där positiva men nu är det bara upp igen som gäller. Jag ska försöka att ta mig tillbaka dit men jag mår lite halvt upp och ner just nu så då är det svårt att fokusera på att tänka positivt.
Lovis är en liten gullunge just nu men har hittat ett nytt (irriterande) ljud som går ut på att gråta långt ner i halsen. För typ ingenting. Hundra gånger om dagen. Det ljudet borrar sig in i skallen på en och till slut blir man lite trött. Men som tur är så är hon världens sötaste också så det väger upp. Har en månad kvar nu som mammaledig och det känns lite konstigt.
Var på jobbet idag och det var intressant, hade möte med nya chefen. Det kändes jättebra faktiskt, vi hade ett givande samtal och det kommer ske mycket nytt det kommande året på min arbetsplats. Han är rätt man på rätt plats just nu och jag hoppas att det kan bli bättre förutsättningar. Bara själva samtalet var av en sort som jag inte haft på hundra år, ett riktigt jobbsamtal mellan chef och anställd. Det kan jag inte ens minnas att jag haft någon gång sen jag blev anställd.
Den här sista månaden ska jag och Lovis bara ha kul har jag bestämt mig för. Vi ska göra roliga utflykter till museer, lekland och parker. Vi ska bada på badhus och fika med kompisarna. Vi ska gå till öppna förskolan (Lovis ÄLSKAR det). Vi ska umgås med alla människor vi gillar. Det kommer bli grymt. Framförallt kommer den här tiden aldrig mer tillbaka så det är lika bra att passa på nu när vi är här. Det är sista gången det bara är hon och jag på detta sätt. Älskade unge, snart blir hon ett år!
Lovis är en liten gullunge just nu men har hittat ett nytt (irriterande) ljud som går ut på att gråta långt ner i halsen. För typ ingenting. Hundra gånger om dagen. Det ljudet borrar sig in i skallen på en och till slut blir man lite trött. Men som tur är så är hon världens sötaste också så det väger upp. Har en månad kvar nu som mammaledig och det känns lite konstigt.
Var på jobbet idag och det var intressant, hade möte med nya chefen. Det kändes jättebra faktiskt, vi hade ett givande samtal och det kommer ske mycket nytt det kommande året på min arbetsplats. Han är rätt man på rätt plats just nu och jag hoppas att det kan bli bättre förutsättningar. Bara själva samtalet var av en sort som jag inte haft på hundra år, ett riktigt jobbsamtal mellan chef och anställd. Det kan jag inte ens minnas att jag haft någon gång sen jag blev anställd.
Den här sista månaden ska jag och Lovis bara ha kul har jag bestämt mig för. Vi ska göra roliga utflykter till museer, lekland och parker. Vi ska bada på badhus och fika med kompisarna. Vi ska gå till öppna förskolan (Lovis ÄLSKAR det). Vi ska umgås med alla människor vi gillar. Det kommer bli grymt. Framförallt kommer den här tiden aldrig mer tillbaka så det är lika bra att passa på nu när vi är här. Det är sista gången det bara är hon och jag på detta sätt. Älskade unge, snart blir hon ett år!
Nytt år, nya tag
Japp. Och det är numer mindre än två månader kvar tills jag ska jobba vilket känns helt overkligt. Men men, acceptera läget säger jag bara! Det ska bli grymt att ha min kille hemma hela tiden i alla fall och ha möjlighet att göra saker på vardagskvällar och ha ALLA helger till vårt förfogande. Det ser jag verkligen fram emot.
Nå, lovis kan vinka och ge saker och den senaste leken är att lägga i/på och ta ut igen, att utforska rummet och hur saker och ting kan hänga ihop. Hon kan stå i flera sekunder utan stöd men vågar inte riktigt gå själv ännu. Med vagn eller med hjälp av fingrar är det inga problem, då far hon fram som en furie.
Nå, lovis kan vinka och ge saker och den senaste leken är att lägga i/på och ta ut igen, att utforska rummet och hur saker och ting kan hänga ihop. Hon kan stå i flera sekunder utan stöd men vågar inte riktigt gå själv ännu. Med vagn eller med hjälp av fingrar är det inga problem, då far hon fram som en furie.