Jämställdhet i vardagen - maten, disken, tvätten och allt där emellan
Här är väl de allra vanligaste genusfällorna (bortsett från barnet/uppfostran/föräldrafällor som vi redan avhandlat).
MATEN
Min kära sambo har alltid varit bättre på att laga mat än mig och har stått för den delen av hushållet från dag 1 i princip. När jag var föräldraledig kände jag dock att det var enklare om jag lagade maten så då försökte jag mig på lite grann. Nu när han är hemma har han helt och hållet tagit över det igen.
Vad gäller inhandlandet av mat så är det oftast jag som storhandlar. Dock händer det mycket mer sällan nuförtiden sen vi fick en stormarknad precis runt hörnet. Så de senaste ett och ett halvt åren är det den som har varit hemma med barnet som har handlat egentligen.
TVÄTTEN
Vi har nog alltid delat lika på tvätten. Inget "jag tvättade sist, nu är det din tur" utan vi har tvättat tillsammans för det mesta. Vi har haft tvättmaskin hemma om vartannat men när vi inte hade det så hjälptes vi ofta åt i gemensamma tvättstugan med att vika och hänga och sånt. Nu har vi tvättmaskin hemma igen (praise the lord!!) och det funkar bra. Vi tvättar nog ungefär lika ofta och hjälps åt med hängning och vikning.
DISKEN
Det har aldrig varit något problem här heller. Vi har ungfär samma tröskel vad gäller disk. När vi inte hade diskmaskin var det ofta diskhögar men vi tog nog ungefär lika mycket ansvar. Nu när vi har diskmaskin igen (praise the lord!!) är det inget problem. Det enda som inte diskas är ju stora otympliga saker och stekpannor och sånt och där kanske jag är lite sämre på att ta tag i det än min sambo ska erkännas.
STÄDNINGEN
Här är vi nog oense om hur vi ser på det här. Jag har betydligt lägre tröskel (tycker jag iaf) vad gäller städningen än min sambo. Och då menar jag vardagsstädningen, dvs dammsugning och plock. Jag får panik när det är alldeles för stökigt och försöker åtminstone hålla undan hyfsat. Min sambo tycker å andra sidan att jag har många saker som jag sprider omkring mig (vilket är sant) och att jag på det viset skräpar ner mer än honom.
När vi storstädar gör vi det alltid tillsammans och jag erkänner direkt att jag är kanske inte lika noggrann som min sambo. Han går all in med städtrasan i hand. Jag är lite mer lat och har svårt att slutföra projekt om jag börjar tröttna (ex tvätta kakel är inte så kul i längden...)
LAGA/BORRA/FIXA
Här är vi sjukt ojämställda. Jag lagar/borrar/fixar inte, det gör min sambo. Ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att göra såna här saker men när det väl ska göras så är det ändå alltid han som gör det.
Saker som ska sys tar min mor hand om men jag har nu blivit med symaskin så jag hoppas att jag ska komma igång med det snart.
INREDNINGEN
Jag har betydligt lättare att gå och spontanshoppa till hemmet. Om det är större saker som ska investeras så hjälps vi självklart åt med planering, inköp etc. När det ska skruvas ihop möbler är det alltid min sambo som gör det. Om det handlas fina kannor, brickor eller dylika ting är det alltid jag som gör det.
BILEN
Den sköter jag, av den enkla anledningen att det är jag som har körkort. Jag tar den till tvätt, besiktning, service, ringer verkstad, försäkringsbolag eller vad det än må vara. Här är det väl också ganska ojämställt kan man säga men det är ju å andra sidan orimligt att min sambo ska behöva rodda med det när han inte ens kan köra den.
SLUTSATS
Jag tycker vi är jämlika i vår vardag för det mesta. Jag tror inte vi tjafsar så mycket om såna här saker. För min del gör det inget om jag tar ut soppåsen tre gånger i rad och han tar disken tre gånger i rad eller tvärtom. Vi har ungefär samma syn på det här med hemlivet och ingen av oss känner sig förfördelad eller ojämlik (tror jag iaf). Det skrivs ju spaltmeter om de ojämställda familjerna och manligt och kvinnligt hit och dit och jag känner oftast inte igen mig i de beskrivningarna. Men det kanske är för att jag inte tycker det är viktigt att vi tar ut soporna varannan gång å andra sidan...
Jämställdhet i vardagen - en följetång
Efter att ha läst lite olika jämställdhetsförteckningar om hur andra gör kände jag att jag också vill skriva hur vi gör. Mest för min egen skull, hur jämlikt lever vi egentligen? Alltså, vi tycker ju att vi är rätt jämlika men är vi verkligen det?
Så jag tänkte också göra typ en serie inlägg om detta för att skriva ett helt inlägg om allt känns som att det blir alldeles för långt (jag har ju så sjukt mkt att säga, haha!). Starting now:
Vi kan väl börja med barnet eftersom detta ändå är en bebis/barnblogg. =)
FÖRÄLDRALEDIGHET
Eftersom pappan precis började på ett nytt jobb veckorna innan bebisen anlände var det inte läge att dela lika på föräldraledigheten. Jag var dessutom oerhört trött på mitt jobb och ville helst inte ens tänka på att komma tillbaka inom en snar framtid. Vi gjorde så att jag var hemma 13 månader och pappan är hemma 6 månader.
VAKNÄTTER
I början när bebisen var alldeles ny och allting var dimmigt i huvudet och jag ammade tog jag alla nätter i princip. Jag var hemma i ett år ungefär med vår skatt och under den tiden tog jag 90% av nätterna fram till de sista 2 månaderna. De första månaderna hjälpte självklart pappan i fråga till om jag bara "nu ORKAR jag inte mer!" och på hans lediga dagar tog han också fler pass. De sista två månaderna var jag dock så slut i huvudet, hade slutat amma och hade inte sovit ordentligt på ett år mind you så då orkade jag helt enkelt inte med de där två-timmars-passen som hon ibland hade på småtimmarna.
Nu är pappan hemma och barnet sover dessutom bättre sedan vi (han) införde 1 sovstund på dagen istället för 2. Men nu tar han alla vardagsnätter och jag hjälper till på helgerna.
SOVMORGNAR
Efter ett par månader utkristalliserade sig en rutin att pappan tog barnet på morgonen så jag fick sova, det var guld värt. Det gör ju tyvärr inte jag nu när jag jobbar men å andra sidan är jag hemma kvällstid.
Vi tar sovmorgon varsin gång på helgen. När jag är ledig så delar vi upp det där lite hipp som happ, den som orkar mest tar mest typ.
NATTNINGAR
När jag var hemma hade jag ju hela dagen (utom timmen på morgonen) med bebis eftersom pappan jobbar kvällstid. När vi började få en läggningsrutin med vissa klockslag osv var det alltid jag som matade, duschade, lade barnet i princip. Hans lediga dagar delade vi upp lite.
Nu har vi blandat lite, ingen särskild ordning vad gäller det. Nu har dock min (bebis)mage börjat påminna sig lite så då brukar vi dela upp det så att fadern ifråga tar dusch/avtvättning etc och jag tar själva pyjamas, läsa bok, hoppa i säng-delen. Den som har ansvaret för läggningen har också ansvaret för att gå in under kvällen tills hon somnar ordentligt. Om man har dåligt tålamod hjälper den andra till dock.
FÖRSKOLA
Här har vi ju ännu inte kommit in i det men tanken var att fadern skulle lämna och jag hämta. Nu blir det ju tyvärr inte så eftersom det inte är tillåtet tydligen att lämna kl 8 inom Stockholms stad om man har ett syskon hemma. Irriterande! Det hade ju varit så skönt att få slippa den lilla detaljen när man är mosig i huvudet med liten ny bebis på armen.
Pappa kommer att sköta inskolningen på förskolan helt.
INKÖP
Jag tycker att det är roligare än vad han gör att handla till barnet. Så är det bara. När jag var hemma var detta förstås inget problem (förutom att jag hade väldigt lite pengar att röra mig med, vi hade ganska dålig uppdelning av pengarna i början). Nu när pappan är hemma så vill jag ibland handla saker och det är väl iofs helt OK men det är ändå hans ansvar tycker vi båda två. Barnet i fråga behöver tex en tunn mössa för de lite kallare sommarnätterna men det har fortfarande inte hänt något på den fronten och jag tänker inte ge vika för mitt eget köpbegär här. Pappan tycker att det är oerhört tråkigt att handla även till sig själv så det är nog inte så konstigt att hans beteende även rör barninköp men om det är något som måste handlas så gör han självklart det, det kanske inte går lika fort bara som jag vill (och om jag hade gjort det själv). Leksaker och såna "roliga" saker är lättare för honom att köpa har jag märkt än såna här tråkiga "måste ha"-saker.
SLUTSATS
När jag var hemma hade jag betydligt mer ansvar för barnet och nu när han är hemma har han det ansvaret. På ett sätt kanske det tycks orättvist att den ena får ta mer än den andra men å andra sidan så tycker jag att det har varit oerhört skönt att det är så tydligt uppdelat. Den som har jobbat får sova och den som är hemma med barnet får ta igen dålig nattsömn när bebisen sover, typ.
Hade vi varit hemma båda två mer tillsammans tror jag faktiskt vi hade tjafsat mer om det än vi har gjort, typ "nu är det faktiskt DIN tur". Det har vi inte gjort särskilt många gånger som tur är även om jag i mina mest sömndimmiga stunder kanske har varit lite oresonabel och tyckt att han inte förstår mig alls.
vecka... eh?
Jag borde vara i vecka 22...23...? (orkar inte räkna ut med alla verktyg som finns på nätet just nu) och vid det här laget förra gången hade jag inte detta omfång. Jag hade inte heller gått upp typ 11 kilo som jag har denna gång. Men men what to do, what to do? Kanske inte helt nödvändigt att fortsätta äta godis som om det inte fanns någon morgondag men å andra sidan, det kan jag ju vara värd eller hur? jag är trots allt svettig, varm, tjock och lite svullen. Hur kul är det? Något kul måste man ju få här i livet. Exempelvis en delicatoboll. I lööööv delicatoboll.