Dagens uträkning
Din graviditet startade Mån 11 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 25 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 154 av 280. (55%).
Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 6 fulla dagar (v21+6).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 17 feb 2010
Du har 129 dagar kvar till beräknad förlossning.
Barnet: Ögonlocken täcker hela ögat. Barnet är känsligt för beröring och flyttar sig om du buffar på det. Naglarna har vuxit ut och täcker fingertoppen. Lungblåsorna utvecklas men är vattenfyllda hela tiden i magen. Vätskan pressas ut vid födseln. Vikt 510 gram.
Mamma: Hormonerna som förändras i din kropp kan göra så att tandköttet svullnar upp. Kom ihåg att sköta din tandhygien ordentligt.
Bäckenuppluckring kallas även symfyseolys eller foglossning. Bäckenlederna mjukas upp hos alla kvinnor under graviditeten. Det är en normal process för att utvidga bäckenet. En del kvinnor kan få smärtsamma besvär. När bäckenlederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt. Ofta uppstår värk i korsryggen, ner i skinkorna eller från blygdbenet mot ljumskarna. Det finns hjälp att få. Prata med din barnmorska.
Pappa/partner: Ta vara på tiden under graviditeten. Fyll på kärlekskontot och fördjupa er relation. Gör saker som ni inte kan göra när barnet kommer. Gå på bio eller restaurang. Bjud in era bästa vänner till en fest. Åk på en kortsemester. Ta hand om varandra.
Magen
Nu är jag i vecka 22, det känns helt sjukt. Tiden går verkligen. Det var någon som frågade mig vilken vecka jag var i nu och jag var tvungen att tänka efter. Usch va jag är dålig på att vara gravid och uppfylld av det! Jag måste kanske börja läsa gravidtidningar och sånt för att komma in i mammarollen på riktigt.
Imorgon fyller jag år. Det ska vi fira på restaurang. Jag har sagt till min kille att vi måste ta vara på den här tiden innan barnet kommer och göra saker tillsammans. Typ gå ut och äta, gå på bio, åka till landet och mysa, gå på museum, ligga i soffan och slöa... =) Ja, allt sånt där som är trevligt att göra när man är två som är svårt att göra med en nyfödd. Jag tror att det kommer gå bra men å andra sidan är det ju inte så långt kvar nu så vi kanske får börja planera in en massa saker snart! Jag har iaf bokat in en helg i januari som är bara för oss två som han ska få i julklapp. Det ser jag fram emot!!
vanlig kontroll
Det var inte min vanliga BM idag, hon hade semester, så jag fick träffa en ung tjej. Hon var trevlig så det var inga problem.
Det är så sjukt att man kan höra att bebisen rör sig och jag känner fortfarande ingenting. Nu vill jag snart känna dig lilla hjärtat! Fast magen har ju kommit de senaste dagarna iallafall, plötsligt igår var den ganska stor tyckte jag. Och sambon sa när han kom hem igår "men, du har ju bebismage!" =)
Så imorgon ska jag anmäla mig till BB Stockholms föräldrakurser. Måste man gå båda två på de? Det är väl kanske lämpligt och han vill säkert hänga med för att inte missa nåt, haha.
*oh dear*
ibland kan det slå mig med full kraft. I februari kommer en bebis... det är ju ....overkligt.
Barnvagn
Hur som helst, gick på Babyland och kollade utbudet av vagnar. Och ja, man kan ju säga att det finns en hel del...
Vi tog hjälp av en tjej som jobbade där och hon kom fram till att vi vill ha en Brio Happy. Det kom vi förstås fram till också, hon baserade förstås sitt beslut på vad vi sa.
Men nu måste vi bestämma om vi ska köpa en ny eller försöka hitta begagnat. Om man ska vara ekonomisk ska man förstås köpa begagnat men då gäller det att man verkligen hittar en som man gillar rent färgmässigt, prismässigt och så ska den gärna finnas rätt nära.
Eftersom ALLTING annat kommer att vara begagnat är jag ändå lite sugen på att köpa en ny vagn, det är ju trist om allting ska vara någon annans lixom... Alla kläder, babyskydd, babygym, säng, sängkläder, skötbord, bärselar etc kommer ju vara begagnat. Ok, kanske inte alla kläder men många. Det tackar vi självklart för och är mycket glada att vi kan få ta dessa saker!
Dessutom har vi lagt undan pengar varje månad just för att kunna köpa saker så vi har ju tänkt i de banorna ändå. Men det vore ju dumt att inte kolla Blocket i alla fall, om den rätta vagnen dyker upp. Fast det är 12 veckors leveranstid så man måste ju bestämma sig innan dess för om man ska köpa ny eller inte.
Så här ser den ut:
Uträkning utgår från dagens datum: Lör 12 sep 2009.
Din graviditet startade Mån 11 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 25 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 125 av 280. (44,6%).
Du är i vecka 18.
Du har gått 17 fulla veckor och 5 fulla dagar (v17+5).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 14 feb 2010
Du har 155 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vecka arton således,
Barnet
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar.
Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium.
Vikt 220 gram.
Mamma
Du kan ha ökat mellan ungefär tre och sex kilo vid det här laget. Det är helt normalt och du kommer att gå upp ännu mer. Det kan kännas konstigt om du är van vid en konstant vikt men viktökning är ett tecken på att allt är som det ska.
Pappa
En delaktig blivande pappa har en betydelsefull roll under graviditeten. Rent fysiskt är det kvinnan som är gravid och som är i centrum. Men graviditeten påverkar er båda. Ditt engagemang och stöd till henne gör det lättare. Ditt deltagande bör inte bara handla om att serva din partner. Du måste också ta fasta på dina behov och frågor. En god relation kännetecknas av att båda mår bra, tillsammans och som individer.
Ultraljud, som är frivilligt, görs på de flesta gravida vid graviditetsvecka 15 till 20. Ibland kan du få göra en undersökning tidigare eller senare beroende vad som behöver kontrolleras vid just din graviditet, men vanligtvis vid graviditetsvecka 17 till 19. Du har fått en inbjudan till en ultraljudsundersökning. Med ultraljud kan man fastställa tiden för förlossningen. Man kan också se hur mycket barnet har vuxit, om det är ett eller fler barn, var moderkakan sitter och om det finns allvarliga missbildningar. Du och din partner får möjlighet att se barnet på en bildskärm. Ni kanske ser armar, ben, ryggraden och hur hjärtat slår. Det är spännande och många tycker att barnet blir mer verkligt. Tänk om du väntar tvillingar!
Otacksam?
Jag fick en kommentar till förra inlägget om att det var otacksamt. Jag vet ju inte vilken del denna person anser vara otacksam men självklart funderar jag på det eftersom jag har en funderarhjärna. Och kan förstås inte släppa det. Personen i fråga tycker kanske att jag är otacksam för att jag är gravid och inte orolig typ, även om jag inte alls har skrivit det men det är det enda jag kan tänka mig som är otacksamt. Alltså, att andemeningen är att jag ska vara tacksam för att jag är gravid.
Om det nu är så den personen menar blir jag lite ställd. Jag är fruktansvärt tacksam. Om man har läst lite längre ner så vet man att jag och min sambo har kört "blir det så blir det" i nåt år som jag skrev. Jag skriver också om att jag har haft funderingar på att gå igenom en undersökning för att se om det är något som inte stämmer. Det jag däremot inte skrev är att när man väl har börjat fundera på barn är det jävligt svårt att släppa den tanken. Även om man tänker officiellt att "blir det så blir det" så är det svårt att tänka just blir det så blir det när man är i sin privata sfär. Det är svårt att tänka något annat än vilka dagar det passar att ha sex, bli besviken när mensen kommer och så vidare. Vi har egentligen varit redo att bli föräldrar i flera år. Om det är någon som säger att jag är otacksam för att jag är gravid vet inte den personen vad den pratar om. Jag om någon har ju alltid sagt att man inte ska fråga människor i tid och otid "är det inte er tur snart" för man ska aldrig räkna med att alla kan få barn över huvud taget. Barn är en gåva, det är inget man ska räkna med.
Däremot har jag inte varit orolig, dvs gått och OROAT mig, varje minut och sekund av varje dag sen jag fick beskedet. Jag tror att jag har blockerat den delen men jag kan tänka mig att all min oro kommer efter ultraljudet för att det blir mer påtagligt då. Dessutom är det ju så att eftersom man har börjat fundera på om det är något fel på en och man sedan får ett besked att det funkade så är det inte så konstigt om man har svårt att tro på det.
Jag är aslycklig för att jag ska bli mamma, är det något som jag alltid har sagt är det att jag vill ha barn (och gärna MÅNGA barn) men det betyder inte att jag svävar på rosa moln varje sekund av varje minut av varje dag. Men jag är fruktansvärt tacksam för att vara gravid och bära min älsklings barn, att det ska finnas en bit av oss kvar när vi dör.
Oro för missfall?
Idag hamnade jag och en vän i en diskussion om uppsägningar och varsel. Hon berättade att de har det på jobbet just nu och jag tänkte dela med mig oom hur det var på mitt jobb i våras när vi gick igenom det där, om oron och tankarna och sådär. Det som borde ha hänt är att en vän berättar för en annan vän och får 100% stöd och oroa dig inte och allt det där. Det som dessvärre hände var att det blev en diskussion om hur LAS funkar. Min vän verkade inte särskilt oroad av sin situation och någonstans på vägen blev det till en allmän diskussion i mitt huvud medan hon såklart diskuterade sin situation. Man kan kort säga att jag gjorde henne oroad, vilket ju var onödigt av mig och särskilt med tanke på att jag alldeles nyss gått igenom detta och vet hur jobbigt det är. Men då sa hon något i stil med, angående att jag spädde på hennes oro, att "det är som att jag skulle spä på din oro för missfall". Ok, point taken, tänkte jag fast jag blev lite paff.
Hur som helst, när jag gick hem sen funderade jag på det där. Och jag vet inte om jag efterkonstruerar nu eller om jag till och med hittar på men jag tror aldrig jag har varit särskilt orolig. Det är nog fel ord för min graviditet, jag oroar mig inte särskilt just nu heller.
Jag tror att jag mest har varit i chocktillstånd. Eftersom jag inte har fattat ännu att det faktiskt är på riktigt har jag lixom lyckats tränga undan det där. Jag har inte velat prata om det, jag har inte kunnat prata om det är nog rätt ord när jag tänker efter, därför att jag inte har trott på det. Jag har (fortfarande, ska väl tilläggas) inte helt fullt ut accepterat den här situationen ännu. Folk säger saker som "åh va roligt", "det är så härligt när man får veta" och "var det inte häftigt när ni fick höra hjärtat"och lixom förväntar sig att man ska vara så förbannat lycklig hela tiden. Missförstå mig rätt nu, jag är jätteglad såklart men eftersom jag inte riktigt har greppat det här är jag lixom inte genuint lycklig ut i minsta fingerspets. Och därför tror jag att jag inte heller har varit särskilt oroad. Jag har på nåt sätt kallt räknat med att det inte är något där. Det låter ju helt sjukt när jag skriver det men det är ju så.
Jag lyssnade på hjärtat och fick ju dåndimpen av BM's hummande men inte för att barnet hade dött utan för att vad i helvete säger jag nu som har slösat med hennes tid?? VAD PINSAMT, det är ingenting där!! och sen när jag fattade att det var något där var det som en lättnadens suck. Men jag drog lixom inte parallelen att det som slår där lever inuti mig.
Äh, jag svamlar nu. På något plan är man såklart orolig för att något ska hända. Men jag har inte medvetet gått och oroat mig som min kompis som är gravid nu, som är orolig hela tiden.
Men som sagt, jag har svårt att greppa det här. Jag tror inte jag kommer fatta det förrän ungen är ute och ligger röd och kladdig och skriker, om ens då, haha
"men det syns ju ingenting"
NÄ, jag vet, okej? Det syns ingenting! Jag är mycket medveten om detta. Det är lite irriterande att det inte syns och det är också tråkigt plus att det spär på hela den här overklighetskänslan som varit min bästa kompis sen den 13 juni. Hur ska jag och andra fatta att jag bär ett barn inom mig OM DET INTE SYNS???
Nu får bebisen ta och ge sig själv till känna tycker jag. Antingen genom att puta ut lite eller kanske genom att sparka lite så vi vet att den finns där inne. Det har många som har barn sagt också, att det är så häftigt när man känner det första gången och det är så mysigt att skapa sig en relation till bebisen och passa på att njuta nu när du mår så bra och bla bla bla. Vad ska jag njuta av egentligen? Att jag mår precis som vanligt?
Som ni märker börjar jag bli lite otålig.
Semestertider
Inskrivningen gick bra, vi tog en massa prover och svarade på frågor. Det krävs inte särskilt mkt för att ha ett riskbeteende vad gäller alkohol, den saken är säker. Men mina värden var på topp, mitt blodtryck lite lågt och i övrigt inte mkt att berätta. Vi fick en ny tid då vi ska komma och lyssna på hjärtat! Oh, va spännande! Och sen har vi fått tid för Ultraljud också men det är först i september.
Men annars? Nä, fortfarande märks det knappt någonting. Men nu kan jag känna växtvärk lite oftare igen.
Dagens uträkning:
Uträkning utgår från dagens datum: Mån 3 aug 2009.
Din graviditet startade Mån 11 maj 2009.
Du blev gravid ungefär Mån 25 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 85 av 280. (30,4%).
Du är i vecka 13.
Du har gått 12 fulla veckor och 0 fulla dagar (v12+0).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Sön 14 feb 2010
Du har 195 dagar kvar till beräknad förlossning.
Gravid vecka 13
Barnet
Risken för missfall minskar betydligt. Mycket är färdigt och fostret koncentrerar sig nu på att växa. Huvudet växer däremot lite långsammare nu. Få missbildningar tillkommer efter vecka 13. Fortsätt vara försiktig med vad du äter och dricker. Det påverkar fostret under hela graviditeten. Nu börjar de mänskliga dragen träda fram allt tydligare. Längd huvud till stjärt 74 mm.
Mamma
Fostret påverkas hela graviditeten av stress, så tänk på att ta det lugnt. Avstå från alkohol, droger och tobak och lev sunt. Nu mår de flesta gravida inte längre illa men tyvärr finns det några få som fortsätter att må illa flera veckor till. Du kan märka hur livmodern börjar växa i en jämn takt. Magen börjar rundas lite. Din midja försvinner och du kommer antagligen inte i dina vanliga kläder längre. Även om det inte syns utåt kan du själv se skillnad när du är naken.
Pappa/partner
Det underlättar för din partner om ni båda tänker över er livsföring. Det kan bli svårt för henne att välja en näringsriktig kost om du väljer fet och näringsfattig mat. Men som allt annat i livet är det en balans. Ni ska ju må bra också och gör ni det genom att någon gång då och då äta mindre hälsosam mat - så gör det! Vi har en utbredd alkoholkultur och alkohol är en naturlig del i mångas umgänge. Det kan vara svårt att tacka nej. Som gravid har din partner en anledning att tacka nej. Men hur gör du?
Semester
Jag mår som vanligt, det vill säga känner ingenting. De senaste dagarna har jag haft lite spänd mage men det kanske har med kosten att göra också.
Om 5 dagar är det dags för inskrivning! Känns helt sjukt. Jag ska verkligen försöka få göra något så man kan se ett livstecken men det är ju inte säkert att de går med på det. Det skulle kännas mkt bättre dock om man fick se eller höra något.
Nåväl. Uppdateringarna lär bli få de närmaste veckorna.
inne i förnekelsen igen
Jag tycker det är lite svårt med den här känslan av overklighet också ur andra synpunkter. Typ vad man får äta och vad man får göra och sånt där. Det är ju trots allt så att man ska vara lite restriktiv med vissa saker. Det är ju svårt att välja bort goda ostar och skinkor när man knappt tror att det är sant lixom. Men men, det är väl en vanesak också.
Idag är det i alla fall v 10 + 4 (eller nåt liknande). Det går ju framåt, även om det inte märks.
Prima liv
Jag har börjat märka detta:
- jag är sjukt hungrig på eftermiddagen
- jag kissar typ hela tiden
- mina bröst är tunga och ömma
- jag blir vansinnigt trött vid elva-tiden
i övrigt inga andra tendenser. Såg att jag gått upp typ två kilo också. Ojdå. Men jag tränade i måndags i alla fall! Hurra för mig.
Dagens uträkning
Din graviditet startade Mån 11 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 25 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 56 av 280. (20%).
Du är i vecka 8.
Du har gått 7 fulla veckor och 6 fulla dagar (v7+6).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Sön 14 feb 2010
Du har 224 dagar kvar till beräknad förlossning.
Det betyder alltså att jag går in i vecka nio imorgon. Då är det tydligen såhär:
Gravid vecka 9
Barnet
Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu.
Längd huvud till stjärt 27 mm.
Flicka eller pojke
Varje cell i vår kropp innehåller en särskild genetisk kod uppbyggd av 46 kromosomer. Vi får hälften från mamma och hälften från pappa. De första 22 kromosomparen bestämmer psykiska och fysiska drag hos barnet. Det sista paret bestämmer könet. XY-kromosomer blir en kille, XX blir en tjej. Mamman kan bara ge X-kromosomer. Det är alltså pappan som bestämmer könet på barnet. Om fostret är en pojke utsätts det för en extrem påverkan på "grundmallen". Den naturliga gången är alltså att det blir en tjej. Om fostret ska bli en pojke utsätts det även för en enorm dos manligt könshormon. Det sker den här veckan.
Mamma
Många kvinnor börjar oroa sig vid den här tiden. Man oroar sig för missfall, för hur barnet blir, förhållandet, viktökning, jobbet med mera. Många funderar också på om de verkligen vill ha barn, även om det var planerat. Det är fullt naturligt. Huden börjar förändras och rynkor slätas ut. Dela gärna med dig av alla dessa tankar till din partner så bibehålles närheten och han/hon blir mer delaktig i dina upplevelser. Ditt tandkött blir mjukare och du kan märka att du blöder vid tandborstning. Det är viktigt att du sköter din munhygien under resten av graviditeten. Prata med en tandläkare om du känner dig osäker på hur du ska göra.
Pappa/partner
Under graviditeten kan många partners, särskilt män, känna ett utanförskap. Det är mycket som kretsar kring den kvinnliga kroppen och den blivande mamman, mötena på mödravårdscentralen/barnmorskemottagningen, läkarbesöken, de fysiska förändringarna samt omgivningens fokus på den blivande mamman. Graviditeten fokuserar på kvinnan och det är klart - det är hon som bär barnet. Kvinnan i sin tur fokuserar mer inåt. Det är i hennes kropp livets mirakel sker. Men det är ni båda som väntar barn och din roll under graviditeten är betydelsefull. Var förberedd på ett visst utanförskap. Men vänd dig för den sakens skull inte bort.
Insikt
Första gången jag skulle säga nåt hade jag hjärtklappning och det dånade i öronen. Jag är så larvig. Som om det är lika stor grej för alla andra som det är för en själv, lixom. Det enda folk säger är ju typ grattis va kul och blir (förhoppningsvis) glada. Fast vem vet, de kanske tänker egna tankar på kammaren. Typ "hur ska de klara det?" fast det tror jag inte. Det är nog mest vi, haha.
Men igår sa min vän att hon också kände som jag. Dvs ingenting. När det sen var dags för typ inskrivning och ultraljud hos barnmorskan tänkte hon "men gud, tänk om det inte är något där! Va pinsamt!". Haha, precis så känner jag! Precis så! Och då är vi inte ens i närheten av ultraljudet ännu.. Men kan man verkligen inbilla sig att man är gravid? Och överhuvudtaget, varför skulle jag det? Gud, man blir lite knäpp av det här.
Imorgon ska jag träna för första gången på väldigt länge. MYCKET behövligt efter två veckors slusk. Jag har proppat i mig godis, kakor och glass. Och druckit läsk. Men nu får det vara slut på det annars vet man inte hur den här viktkarusellen slutar. Jag måste komma igång med träningen så man förhoppningsvis är på plus minus något kilo när den stora viktökningen kommer till hösten. Och nu orkar jag ju träna, det kommer man kanske inte göra sen. Men promenader ska jag försöka ta mig för också. Kvällspromenader är ju aldrig fel när vädret är som det har varit de senaste dagarna, det vill säga under 25 grader. När det är upp mot 30 orkar jag ingenting.
jag känner ingenting
För övrigt känner jag mig tjock och uppsvälld på grund av värmen och jag borde, borde, borde träna. Jag ska ta tag i det här i helgen. Jag har några övningar som jag ska arbeta mig igenom här hemma lördag och söndag morgon plus att jag ska promenera med en väninna på lördag mest troligt. Det är i alla fall något. Och nu på måndag (när det ändå ska regna) ska jag ta tag i spinningen också.
I tisdags var vi på vår barnmorskemottagning. Det var lite märkligt. Det var som en föreläsning kan man säga där typ sju-åtta par satt i ring och två barnmorskor informerade oss om allehanda ting. Exempelvis vilka värktabletter man ska äta, om man kan gå till tandläkaren, hur man ska tänka om alkohol och rökning, osv. Det mesta kändes väldigt basic och intetsägande men det var väl ändå bra kanske att gå dit. De flesta idag tror jag hittar info på nätet så att gå och få samma information som man läst på tjugo sidor kanske var lite väl fånigt men å andra sidan kanske man inte ska lita på allt som står på nätet... Det kanske är bättre att få det bekräftat av en BM på nåt sätt. Jag hade velat veta om rökt fisk exempelvis och skinkor och sånt, kan man äta det? Jag har ätit kokt skinka idag, det borde väl inte vara ett problem eller? Äh, det där är en djungel och man blir ju knäpp om man ska tänka på allt det där. Alltså försöker jag bara tänka sunt.
jag har fortfarande svårt att greppa det
Det här är sånt som människor som blivit gravida av en slump eller som det tagit sig på "första försöket" aldrig behöver reflektera över.
Så när beskedet kom så har jag så svårt att greppa att det blev. Vi har ju inte vidtagit några åtgärder direkt för att "skaffa barn", det har fortfarande bara varit blir det så blir det. Det är helt otroligt. Jag hade nog någon baktanke att om det inte blir inom ett halvår så skulle vi gå och kolla upp oss men det kändes som ett stort steg i mitt huvud. Vem ringer man och vad säger man lixom? Nu vet jag ju att vi kan bli gravida naturligt så det behöver man ju inte fundera på mer. Det är skönt i alla fall.
Men trots att vi funderat på det ett tag blir man ju helt oförberedd den dagen det faktiskt sker. Jag har otroligt svårt att greppa att det (förhoppningsvis) kommer en liten i slutändan, jag har svårt att tänka mig en mage, jag vet inte om vi egentligen är redo (Herregud, vad har vi gett oss in på. Föräldraskapet!), jag fattar inte hur det ska gå, jag har svårt att se en bäbis krypa omkring här hemma och hur ska vi inreda och hur gör man med eget rum och tusen miljarder andra saker.
Därför försöker jag lägga det åt sidan tills man vet att man är lite mer säker, på andra sidan v 12 och så låtsas vi inte om det så länge. Det går ...sådär.
inte så uppdaterad
För ett par dagar sen träffade jag min äldsta vän och berättade för henne. Hon kontrade med att berätta att en bekant fått missfall i vecka 9. Kul och uppmuntrande! Hon menade inte så förstås, det vet jag också. Men det var intressant att hon valde att berätta det när hon fick höra min nyhet. Nåväl, jag lider med bekantingen och hoppas att det snart tar sig igen. Det hade ju varit så kul om vi fick samtidigt! Och en annan vän till oss försöker baka baby också nu så det kan ju bli en ritktigt rolig vår. Alla mammalediga samtidigt! Men det är helt OK om jag blir själv också, så länge det går vägen allting. Det är några som frågat mig om vilken sort jag vill ha, jag förstår inte riktigt frågan. Det spelar ingen som helst roll för mig så länge barnet är friskt. Men då tänker jag ju (min vana trogen): vad händer om det inte blir friskt??? Klarar vi verkligen av det?? Usch, så får man inte tänka.
Nästa tisdag är det dags för samtal med barnmorska i alla fall, det ska bli skönt att prata med någon och kanske få lite svar på ens frågor. Om man nu kommer på några när man väl är där...
midsommarhelgen
Vi hade inte tänkt berätta än men det blev så att jag hamnade i en situation som jag tyckte var enklast att ta sig ur genom att berätta så då gjorde vi det. Det kändes skitläskigt. Nu är det ute in the open lixom. Men bara närmaste familjen förstås, vill inte berätta vitt och brett för alla direkt. Jag är lite orolig för en familjemedlem vet ännu inte och jag hoppas inte hon skriver något på facebook. Det vore verkligen inte kul eftersom jag har arbetskamrater och sådant där. Men då får man väl hitta på någon lögn om att hon har hört fel.
Hur som helst. Känner fortfarande inte så mkt symptom förutom att min mage är superkänslig. Har jag inte gått på toa på länge får jag lite ont, har jag väntat lite längre än vanligt med att äta säger magen till. Det är nog det enda faktiskt. Plus att jag skrattar ganska mycket men det vet jag inte om det har med det här att göra. Att gråta framför TV'n har jag alltid gjort så det vet jag inte heller om jag kan skylla på det här.
En annan sak som är jävligt irriterande är att jag har fått fettigt hår - det är inte kul.
Men familjen blev glada i alla fall. Men det är ju inte så att jag vill sitta och prata namn och saker som måste köpas och så vidare. Det är ju långt kvar och mycket kan ännu hända på vägen. Kom igen i vecka 12, typ.
Ingenting
Ibland känns det bara som att det blev en lapsus i min hjärna. Att nu kom det ingen mens den här gången. Eller gjorde det ? Har jag verkligen testat?
För det mesta känner jag ingenting alls men det är väl kanske för tidigt. Men några nätter har jag haft svårt att sova för att magen kniper. Då tror jag att det ska sluta på det tråkigaste av vis men om jag bara får hänga lite på toa så går det över. Det är lite läskigt.
Och så har jag typ mensvärk. Ganska ofta. Sådär så det är svårt att koncentrera sig på något annat.
Förra veckan var jag sinnesjukt trött men det har gått över.
Jag mår inte illa.
Hm, jag måste verkligen ta det där testet imorgon.
Glad midsommar! Nu blir det inga fler funderingar förrän nästa vecka!
man blir ju lite knäpp i huvudet
Jag kanske tappar bort mig själv, det är det värsta tror jag.
Det har jag funderat på rätt mkt (även innan plusset på stickan...) för det är så många som säger att man blir helt annorlunda efter man får barn och det är klart att man blir det, det fattar jag också. Men det här att tappa bort sig själv helt och bara vara MAMMA och inte vara JAG, det kan ju inte vara vettigt för någon part? Om man ska kunna ha en fungerande relation med barnens far kan det ju vara lämpligt att vara JAG och inte bara MAMMA. Det måste ju finnas någonting av mig kvar att älska lixom... Och för att barnen ska må bra bör man ju må bra själv.
Nåväl, jag kanske blir sån och mår bra av det och då är väl det det bästa för barnet antar jag?
Hur som helst måste jag nog ta sista testet imorgon bara för att kontrollera att det är sant innan midsommarfesten drar igång...
