Väskan
Jag har börjat packa väskan! Det föll sig ganska naturligt eftersom vi nu tvättat alla bebiskläder och skulle lägga in de i byrån. Då passade vi på att välja ut de kläderna som baby ska ha på sig sina första levnadsdagar. Dessa skulle förstås förvaras på lämplig plats och vad kunde vara lämpligare än väskan som ska med till bb? :)
Än så länge är det bebiskläder, två kexchoklad och lite salta godisar vi hade hemma, mina duntossor, min pyjamas och alla papper man ska ha med sig som hittat ner i väskan. Det ska förstås fyllas på men jag fick kortslutning i hjärnan och kom inte på nåt mer just för stunden. Tips, någon? :)
Vi ska måla om 3e rummet nu tänkte vi. Passa på i dessa lediga tider. Egentligen skulle min sambo börjat förra veckan men jag glömde köpa färg när vi hade bil. Det blir en grå vägg. Vi ska också måla om sängen, den blir ljusblå-grå. Det blir nog bra det där.
Förlossningen
Nu är jag inne på det här igen, det här med förlossningen. Jag har ju inte tänkt särskilt mkt på det och försökt att förtränga det hela lite grann men nu när man har varit på den här föräldrautbildningen är det ju omöjligt att inte tänka på det eftersom det är det vi har pratat om - vad händer vid förlossningen. Det känns i alla fall bättre nu måste jag säga när man har fått reda på lite mer, tidigare var det så diffust och hemskt att tänka på.
Jag har ju även börjat läsa en bok "att föda" av Gudrun Ascabal, som min BM gett mig. Det är en faktabok med lite praktiska tips och råd från en erfaren barnmorska. Det är rätt intressant och lite hemskt och fånigt och löjligt samt lite kul, allt på en gång. Det står saker som "man ska aldrig säga emot en födande kvinna - hon har alltid rätt även om det låter löjligt det hon säger". Det har jag upplyst min sambo om, haha.
Igår pratade vi lite om hur det kommer att vara och så. Han har ju en tendens att vara ironisk min kille, och vad man skulle kunna kalla "skojfrisk" (han är sin fars son...haha). Och när vi pratar om förlossningen, vilket iofs är typ aldrig, så skojar han alltid till det och retas och sådär. Så igår sa jag att han måste faktiskt vara snäll mot mig, annars får han en smäll. =)
När man läser om det eller nu under utbildningen, så tas mannens roll under förlossningen upp. På nåt sätt låter allting så fånigt. Många män känner sig (tydligen) hjälplösa eftersom de inte kan göra något egentligen åt själva födandet, det ligger ju helt på kvinnan. Och så kommer hurtfriska uppmaningar om att det finns mycket saker mannen kan göra, exempelvis "stötta kvinnan, badda pannan, ge henne vatten" etc. Det känns så självklart på nåt sätt, måste man verkligen skriva upp det? Eller är det så att män i största allmänhet behöver få en uppgift att fokusera på?
Jag har funderat på det här med väskan också lite mer. Det är ju trots allt bara sex veckor kvar nu. SEX VECKOR! Eller 49 dagar om man tittar på familjelivs uträkning. Helt sjukt.
Och igår ställde jag frågan högt "vilken väska tror du kan passa?" och då svarade min kille "jag tycker du börjar i fel ända, det är väl ändå mängden saker som ska packas som avgör vilken väska vi packar".
Bara där kan man se hur olika vi tänker... =)
Jag har ju även börjat läsa en bok "att föda" av Gudrun Ascabal, som min BM gett mig. Det är en faktabok med lite praktiska tips och råd från en erfaren barnmorska. Det är rätt intressant och lite hemskt och fånigt och löjligt samt lite kul, allt på en gång. Det står saker som "man ska aldrig säga emot en födande kvinna - hon har alltid rätt även om det låter löjligt det hon säger". Det har jag upplyst min sambo om, haha.
Igår pratade vi lite om hur det kommer att vara och så. Han har ju en tendens att vara ironisk min kille, och vad man skulle kunna kalla "skojfrisk" (han är sin fars son...haha). Och när vi pratar om förlossningen, vilket iofs är typ aldrig, så skojar han alltid till det och retas och sådär. Så igår sa jag att han måste faktiskt vara snäll mot mig, annars får han en smäll. =)
När man läser om det eller nu under utbildningen, så tas mannens roll under förlossningen upp. På nåt sätt låter allting så fånigt. Många män känner sig (tydligen) hjälplösa eftersom de inte kan göra något egentligen åt själva födandet, det ligger ju helt på kvinnan. Och så kommer hurtfriska uppmaningar om att det finns mycket saker mannen kan göra, exempelvis "stötta kvinnan, badda pannan, ge henne vatten" etc. Det känns så självklart på nåt sätt, måste man verkligen skriva upp det? Eller är det så att män i största allmänhet behöver få en uppgift att fokusera på?
Jag har funderat på det här med väskan också lite mer. Det är ju trots allt bara sex veckor kvar nu. SEX VECKOR! Eller 49 dagar om man tittar på familjelivs uträkning. Helt sjukt.
Och igår ställde jag frågan högt "vilken väska tror du kan passa?" och då svarade min kille "jag tycker du börjar i fel ända, det är väl ändå mängden saker som ska packas som avgör vilken väska vi packar".
Bara där kan man se hur olika vi tänker... =)
God fortsättning
Jag skrev ett långt inlägg igår men när jag skulle publicera det så försvann det på grund av inaktivitet *suck*
Julen var trevlig i vilket fall men det gick väldigt fort. Allting går väldigt fort nu för tiden, det känns lite jobbigt. Vi var hur som helst hemma hos oss på dagen och åt jullunch tillsammans med min mor, mormor och kusiner (med familj) och sen var vi hos min sambos mamma på kvällen. Mycket trevligt! Men fasiken vad man äter mycket på jul, det är ju så gott allting. Åtminstone första dagen. Tredje dagen är det väl sådär men det går fortfarande ner. Som tur var hade vi inte jättemkt rester så det mesta har gått åt och ikväll tänkte jag försöka göra en paj på den grönkålen som är kvar. Min kille är skeptisk men jag tror nog att det blir bra. Om inte annat så kommer vi ändå att göra oss av med den, bättre då att försöka äta upp den.
Jag har dessutom haft bil i typ en vecka så det här med motion har ju hamnat lite på undantag i samband med stort matintag. Det känns....sådär. Men nu är det dags att ta tag i det här! Idag promenerade jag till tåget för att ta mig till arbetet. Det var kallt men skönt att röra på sig! Och så tänkte jag att jag ska försöka komma iväg och simma lite när jag är ledig.
Dagen innan julafton hade vi bil som sagt och då passade vi på att åka och handla en vagn! En brun BRIO kombi blev det. Med hårdlift. Det känns som det enda rätta med tanke på att vi bor tre trappor upp utan hiss. En ligg/sittvagn hade nog gjort det lite svårare. Men hur som helst var 2009 års modeller nedsatta i pris och vi hamnade runt 5000 kr istället för 7200 så det känns ok. Vi har dessutom myggnät och regnskydd så det enda vi behöver köpa är en skötväska och det kan man ju egentligen ha vilken väska som helst till. Det fanns bara två färger kvar eftersom det var utgående modeller, brun och grön och då kände vi att brun är enklare att matcha med andra färger än grön. Dessutom har vi en härlig åkpåse i brun manchester, haha.
Nåväl. Det blev även en resesäng och en bärbar matstol, alltså en sån man sätter fast i bordet. Vi lät kusinbarnet på 1, 3 år vara försökskanin på jul, haha, så den funkar alldeles utmärkt!! =)
Julen var trevlig i vilket fall men det gick väldigt fort. Allting går väldigt fort nu för tiden, det känns lite jobbigt. Vi var hur som helst hemma hos oss på dagen och åt jullunch tillsammans med min mor, mormor och kusiner (med familj) och sen var vi hos min sambos mamma på kvällen. Mycket trevligt! Men fasiken vad man äter mycket på jul, det är ju så gott allting. Åtminstone första dagen. Tredje dagen är det väl sådär men det går fortfarande ner. Som tur var hade vi inte jättemkt rester så det mesta har gått åt och ikväll tänkte jag försöka göra en paj på den grönkålen som är kvar. Min kille är skeptisk men jag tror nog att det blir bra. Om inte annat så kommer vi ändå att göra oss av med den, bättre då att försöka äta upp den.
Jag har dessutom haft bil i typ en vecka så det här med motion har ju hamnat lite på undantag i samband med stort matintag. Det känns....sådär. Men nu är det dags att ta tag i det här! Idag promenerade jag till tåget för att ta mig till arbetet. Det var kallt men skönt att röra på sig! Och så tänkte jag att jag ska försöka komma iväg och simma lite när jag är ledig.
Dagen innan julafton hade vi bil som sagt och då passade vi på att åka och handla en vagn! En brun BRIO kombi blev det. Med hårdlift. Det känns som det enda rätta med tanke på att vi bor tre trappor upp utan hiss. En ligg/sittvagn hade nog gjort det lite svårare. Men hur som helst var 2009 års modeller nedsatta i pris och vi hamnade runt 5000 kr istället för 7200 så det känns ok. Vi har dessutom myggnät och regnskydd så det enda vi behöver köpa är en skötväska och det kan man ju egentligen ha vilken väska som helst till. Det fanns bara två färger kvar eftersom det var utgående modeller, brun och grön och då kände vi att brun är enklare att matcha med andra färger än grön. Dessutom har vi en härlig åkpåse i brun manchester, haha.
Nåväl. Det blev även en resesäng och en bärbar matstol, alltså en sån man sätter fast i bordet. Vi lät kusinbarnet på 1, 3 år vara försökskanin på jul, haha, så den funkar alldeles utmärkt!! =)
Dagens uträkning, v 32
Uträkning utgår från dagens datum: Tis 22 dec 2009.
Din graviditet startade Tors 14 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 28 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 223 av 280. (79,6%).
Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 5 fulla dagar (v31+5).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 17 feb 2010
Du har 57 dagar kvar till beräknad förlossning
Barnet: De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas. Vikt ca 2 kg.
Mamma: Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Det är inte ovanligt att man drabbas av trög mage eller förstoppning under senare delen av graviditeten. Orsakerna kan vara flera, bland annat hormonet progesteron som hämmar tarmrörelserna, att man inte kan röra sig lika mycket som vanligt eller att livmodern trycker på tarmarna En annan bidragande orsak till trög mage är järntabletter som många tar under sin graviditet. Drick mycket, ät fibrer och rör på dig så mycket du orkar.
Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten. Har du anmält dig till en förlossningskurs?
Pappa/partner: Trygghet blir viktigare när man väntar barn och det är vanligt att man ser över sin ekonomi och försäkringar. Hur är det med hem- och livförsäkring? Ska barnet försäkras? Allt detta bestämmer ni själva.
Prata redan nu om hur ni ska göra med föräldraledighet och uttag av föräldrapenning. Några vill ta ut ungefär lika. I andra familjer tar en part större delen. Motiven varierar. Ni kan ta ut föräldrapenning redan 60 dagar innan förlossningen, men tänk på att om ni tar ut dagar innan födseln så har ni färre dagar att ta ut efter. Hör med försäkringskassan om vilka regler som gäller.
Sammandragningar
Jag tror jag har börjat drabbas av sammandragningar. Ibland (oftast när jag går eller står upp) så lixom "krampar" magen till och blir hård som en boll och det blir lite problematiskt att gå. Man får vänta en stund så går det över. Det känns som att det borde vara sammandragningar men vad vet jag? Jag har ju aldrig varit gravid förut. Det har i alla fall börjat de senaste tre dagarna på det här sättet, att det blir lite svårt att röra sig samtidigt.
Förra veckan var vi på föräldrautbildning! Det har jag ju inte skrivit om. Jag kände mig helt lost där. Vi var väldigt tidiga så vi satt ner i entrén och väntade på att de skulle öppna dörren till Aulan där vi skulle vara. Efter ett tag började paren droppa in och alla hade gigantiska magar kändes det som. Dessutom strålade alla sådär gravidaktigt, om ni förstår vad jag menar. Många kom hand i hand och såg gravidlyckliga ut. Jag och P tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat, kände väl att vi inte riktigt var DÄR lixom.
När vi sedan gick in i salen så rullade ett bildspel på stora tavlan och det var en massa förlossningsbilder! Inte blod och slem och sånt (gudskelov!) men mammor som tog i olika ställningar iklädda den vackra vita rocken, mammor som överdoserade lustgas och hysteriskt leende pappor. Ångest, kände jag då.
Men när barnmorskan väl började prata var det helt OK, hon gick igenom vad som händer i kroppen rent fysiskt och psykiskt vid en förlossning och pratade om partners roll och så vidare.
Ikväll är andra gången, idag ska vi prata om eventuella komplikationer, smärtlindring och annat kul. Nästa gång ska vi prata om eftervård, första tiden efter förlossningen och amning.
Jag kanske måste börja fundera på det här och bli lite mer aktiv. Borde kanske läsa böcker och nätsidor men jag orkar inte riktigt. Magen är där, bebis sparkar och jag fattar ingenting men snart ska den ut. Det blir nog bra vilket som...
Förra veckan var vi på föräldrautbildning! Det har jag ju inte skrivit om. Jag kände mig helt lost där. Vi var väldigt tidiga så vi satt ner i entrén och väntade på att de skulle öppna dörren till Aulan där vi skulle vara. Efter ett tag började paren droppa in och alla hade gigantiska magar kändes det som. Dessutom strålade alla sådär gravidaktigt, om ni förstår vad jag menar. Många kom hand i hand och såg gravidlyckliga ut. Jag och P tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat, kände väl att vi inte riktigt var DÄR lixom.
När vi sedan gick in i salen så rullade ett bildspel på stora tavlan och det var en massa förlossningsbilder! Inte blod och slem och sånt (gudskelov!) men mammor som tog i olika ställningar iklädda den vackra vita rocken, mammor som överdoserade lustgas och hysteriskt leende pappor. Ångest, kände jag då.
Men när barnmorskan väl började prata var det helt OK, hon gick igenom vad som händer i kroppen rent fysiskt och psykiskt vid en förlossning och pratade om partners roll och så vidare.
Ikväll är andra gången, idag ska vi prata om eventuella komplikationer, smärtlindring och annat kul. Nästa gång ska vi prata om eftervård, första tiden efter förlossningen och amning.
Jag kanske måste börja fundera på det här och bli lite mer aktiv. Borde kanske läsa böcker och nätsidor men jag orkar inte riktigt. Magen är där, bebis sparkar och jag fattar ingenting men snart ska den ut. Det blir nog bra vilket som...
Jul, jul, strålande jul...
Nu går vi in i slutfasen inför julen. Härligt! Igår gjordes julköttbullarna och vi slog in paket, tände ljus och drack glögg. MYYYYYS!
Jag har kört bil i helgen, med mage i sladdrig snö. Det var intressant. Det jobbigaste är att komma in i bilen, haha. Ratten är ju ivägen!! Och det är jobbigt att skrapa rutor, man når ju ingen vart när magen tar plats.
I övrigt rullar det på.
Jag äter nog i stort sett fortfarande tre mål mat om dagen men när jag jobbar så måste jag ha mellis. Jag vet inte vad det beror på.
Jag kissar lite oftare än vanligt och det har blivit värre de senaste veckorna, nu måste jag kissa varannan timme kanske. Ofta gör jag "förberedande" kissningar om jag ska ut nånstans och man inte vet när man kommer till en toalett nästa gång, haha.
Jag mår fortfarande bra rent fysiskt, lite stel i ryggen. Jag har inte gjort mina övningar på länge och simmat har det inte blivit tal om, det är dumt. Jag ska försöka bli lite bättre på det nu när det är lite lugnare tider.
Jag är jäkligt trött på att det finns typ två ställningar att sova i, det är inte riktigt optimalt. Jag kan ligga på sidan. That´s it. Jag försöker ibland att halvligga på mage men inser ganska snabbt att nä, det var nog ingen bra idé. Och ligger jag på rygg får jag ont.
Jag har nog kanske blivit lite mer känslig psykiskt, men inte så mycket. Men om jag är lite trött eller sådär så kan jag nästan bli ledsen om saker går mig emot eller så. Jag gråter ju förstås när jag ser sorgliga filmer men det gör jag ju i vanliga fall också så det har nog inte skett någon förändring där.
Magen växer ju, jag tycker att jag är jättestor och alla andra tycker att jag har så liten mage för att vara i v 32. Jag har ju inget att jämföra med så jag vet inte. Men jag har lite svårt att vänja mig vid att den är där, tex när man ska tränga sig förbi någon i ett trångt utrymme.
Jobbar två dagar sen är det ledigt ons-sön. Onsdag blir hotellfrukost, sen hämta hyrbil och kanske göra den sista shoppingen. Hämta hockeybiljetter och sedan hem och julstöka! Inget går upp mot dofterna av julmat under tillagning och den första skivan nygjord julskinka! MUMS!
Jag har kört bil i helgen, med mage i sladdrig snö. Det var intressant. Det jobbigaste är att komma in i bilen, haha. Ratten är ju ivägen!! Och det är jobbigt att skrapa rutor, man når ju ingen vart när magen tar plats.
I övrigt rullar det på.
Jag äter nog i stort sett fortfarande tre mål mat om dagen men när jag jobbar så måste jag ha mellis. Jag vet inte vad det beror på.
Jag kissar lite oftare än vanligt och det har blivit värre de senaste veckorna, nu måste jag kissa varannan timme kanske. Ofta gör jag "förberedande" kissningar om jag ska ut nånstans och man inte vet när man kommer till en toalett nästa gång, haha.
Jag mår fortfarande bra rent fysiskt, lite stel i ryggen. Jag har inte gjort mina övningar på länge och simmat har det inte blivit tal om, det är dumt. Jag ska försöka bli lite bättre på det nu när det är lite lugnare tider.
Jag är jäkligt trött på att det finns typ två ställningar att sova i, det är inte riktigt optimalt. Jag kan ligga på sidan. That´s it. Jag försöker ibland att halvligga på mage men inser ganska snabbt att nä, det var nog ingen bra idé. Och ligger jag på rygg får jag ont.
Jag har nog kanske blivit lite mer känslig psykiskt, men inte så mycket. Men om jag är lite trött eller sådär så kan jag nästan bli ledsen om saker går mig emot eller så. Jag gråter ju förstås när jag ser sorgliga filmer men det gör jag ju i vanliga fall också så det har nog inte skett någon förändring där.
Magen växer ju, jag tycker att jag är jättestor och alla andra tycker att jag har så liten mage för att vara i v 32. Jag har ju inget att jämföra med så jag vet inte. Men jag har lite svårt att vänja mig vid att den är där, tex när man ska tränga sig förbi någon i ett trångt utrymme.
Jobbar två dagar sen är det ledigt ons-sön. Onsdag blir hotellfrukost, sen hämta hyrbil och kanske göra den sista shoppingen. Hämta hockeybiljetter och sedan hem och julstöka! Inget går upp mot dofterna av julmat under tillagning och den första skivan nygjord julskinka! MUMS!
Mamma/pappa
http://www.familjeliv.se/Forum-4-51/m49321803-4.html
Sånt här gör mig alldeles matt. Denna mamma som suttit hemma och irriterat sig på att pappan INTE GÖR SOM HON och sen måste skriva ett surt inlägg på Familjeliv för att få medhåll och hon hoppas på kommentarer som "du gör rätt, vilken bra mamma du är och vilken dålig pappa han är"... Jag blir så glad att typ alla kommentarer säger precis tvärtom, att pappan måste få lära sig vara förälder utan att mamman lägger sig i hela tiden.
Jag får uppriktigt bryt på människor som tror att de ska kunna "lära" sina sambos hur det är att vara mamma/pappa. Det är ju något man måste lära sig själv, såklart. Om jag gör ett misstag med att packa skötväskan en gång så gör man antagligen inte det igen men det hjälper ju inte att packa väskan ÅT någon, man måste ju fatta det själv.
Barn kommer inte med en instruktionsbok (fast det hade varit rätt skönt!), den som är hemma först med barnet kommer ju att ligga si och så många månader före. Det är ju därför det också är så viktigt med att båda föräldrarna är hemma, för att få den där tiden att lära känna sitt barn. Det är så självklart.
MÅNGA MÅNGA MÅNGA mammor gör så här, det är nästan det läskigaste. Och vad fan, vi kan inte skydda våra barn mot precis allt. Det går inte. Världen är tuff och hård och kantig och för eller senare kommer barnet i kontakt med andra människor och det sociala spelet.
Jag hoppas att jag aldrig blir en sån mamma som inte kan lämna bort mina barn för det verkar helt hemskt. Både för barnet och för en själv.
För övrigt läste jag någonstans att de senaste 5 åren har antalet pappor som tagit ut pappadagar ökat med ett gäng procent som jag inte kommer ihåg just nu. Det händer saker, om än långsamt.
Sånt här gör mig alldeles matt. Denna mamma som suttit hemma och irriterat sig på att pappan INTE GÖR SOM HON och sen måste skriva ett surt inlägg på Familjeliv för att få medhåll och hon hoppas på kommentarer som "du gör rätt, vilken bra mamma du är och vilken dålig pappa han är"... Jag blir så glad att typ alla kommentarer säger precis tvärtom, att pappan måste få lära sig vara förälder utan att mamman lägger sig i hela tiden.
Jag får uppriktigt bryt på människor som tror att de ska kunna "lära" sina sambos hur det är att vara mamma/pappa. Det är ju något man måste lära sig själv, såklart. Om jag gör ett misstag med att packa skötväskan en gång så gör man antagligen inte det igen men det hjälper ju inte att packa väskan ÅT någon, man måste ju fatta det själv.
Barn kommer inte med en instruktionsbok (fast det hade varit rätt skönt!), den som är hemma först med barnet kommer ju att ligga si och så många månader före. Det är ju därför det också är så viktigt med att båda föräldrarna är hemma, för att få den där tiden att lära känna sitt barn. Det är så självklart.
MÅNGA MÅNGA MÅNGA mammor gör så här, det är nästan det läskigaste. Och vad fan, vi kan inte skydda våra barn mot precis allt. Det går inte. Världen är tuff och hård och kantig och för eller senare kommer barnet i kontakt med andra människor och det sociala spelet.
Jag hoppas att jag aldrig blir en sån mamma som inte kan lämna bort mina barn för det verkar helt hemskt. Både för barnet och för en själv.
För övrigt läste jag någonstans att de senaste 5 åren har antalet pappor som tagit ut pappadagar ökat med ett gäng procent som jag inte kommer ihåg just nu. Det händer saker, om än långsamt.
Magen v 30 + 5 (vart fan tar tiden vägen?????)
Varning för gnäll
Senaste tiden har varit helt sjuk. Jobbet har slukat mig med hull och hår. Krafterna finns kanske inte till hundra procent från början även om min graviditet är "lätt" men det blir ju inte bättre att jobbet suger ur all energi och ork ur mig. Det är en ohållbar situation just nu på min arbetsplats och jag räcker inte till någonstans känner jag. Jag räcker inte till på min vanliga tjänst och ingenting jag har arbetat med denna hösten har jag kunnat göra till 100%, det har inte funnits tid eller möjlighet. Sen har jag också ett ansvar i vår miljögrupp, där räcker jag inte heller till. Hur ska man kunna arbeta på två stolar samtidigt och ha dåligt samvete för båda hela tiden? Det orkar man till slut inte.
Igår var jag verkligen gravid, kände jag. Mitt hår var fettigt, min hy i olag efter för mycket stress och dålig kosthållning som döljd av detta, min ork och kraft var slut, mitt psyke var kört i botten och det värsta av allt: jag började gråta på jobbet. Alltså, det är ju bara för pinsamt. Men det bara brast totalt, allting kändes hopplöst.
Idag har jag vädrat ut en hel del och det känns bättre men det är fortfarande inte OK. Vad hände egentligen med att "njuta" av den här tiden? Jag har ju inte ens tid att känna efter att jag är gravid. Jag har inte tid att hålla koll på veckor och utveckling och hur mycket sparkar den och hur mycket känner jag och allt sånt där. Jag har inte läst en rad på flera veckor, jag har absolut inte hunnit prata något med min kille om något alls. Han får ju inte heller en chans att ta del av allting som händer i min kropp och förbereda sig och vara en del av detta när inte ens jag har tid med det. Nä fy, jag skulle bara vilja vara ledig och få tid för mig själv.
Igår var jag verkligen gravid, kände jag. Mitt hår var fettigt, min hy i olag efter för mycket stress och dålig kosthållning som döljd av detta, min ork och kraft var slut, mitt psyke var kört i botten och det värsta av allt: jag började gråta på jobbet. Alltså, det är ju bara för pinsamt. Men det bara brast totalt, allting kändes hopplöst.
Idag har jag vädrat ut en hel del och det känns bättre men det är fortfarande inte OK. Vad hände egentligen med att "njuta" av den här tiden? Jag har ju inte ens tid att känna efter att jag är gravid. Jag har inte tid att hålla koll på veckor och utveckling och hur mycket sparkar den och hur mycket känner jag och allt sånt där. Jag har inte läst en rad på flera veckor, jag har absolut inte hunnit prata något med min kille om något alls. Han får ju inte heller en chans att ta del av allting som händer i min kropp och förbereda sig och vara en del av detta när inte ens jag har tid med det. Nä fy, jag skulle bara vilja vara ledig och få tid för mig själv.
Önskelista
Såhär i jultider kan man väl få önska sig saker? Det tycker jag.
Detta står på inköpslistan för baby och för förberedelser inför babys ankomst:
- Bärbar matstol som man sätter fast på bordet
- Resesäng
- Presentkort babyland
- Muffinsplåt
- Bra fryslådor för mat - ska laga massa färdig mat i januari så jag inte behöver tänka på det första tiden med bebis och kaoset som följer
- CD-ställ för skivor. Måste vara avlånga och inte på höjden, dvs liggande - måste stuva undan saker
- Flätade korgar att ha kläder i (typ storlek 30x30x30)
- Presentkort på IKEA - måste stuva undan saker
Sen önskar jag mig en gravidmassage eller kroppsbehandling. Skulle vilja bli av med lite vätska igen, haha.
Hinner inte med
Den senaste tiden har det varit galet mycket på jobbet. Egentligen är det sjukt att bara för att man har mycket på jobbet så hinner man inte med sitt eget privata liv. Jag har inte hunnit med min sambo, min bebistid, min familj, mina vänner. Förlåt allihop för att jag knappt synts till!
Så plötsligt är jag i vecka 29 och jag har en mage och snart ska jag föda. Och om man läser på vårdguiden så börjar det se ut som en riktig bebis nu och den väger ungefär 1500 g. Bisarrt.
Och snart är det jul och sen ska jag föda barn! Inte riktigt men typ. Januari kommer ju gå hur fort som helst tror jag (eller hopppas) och sen är det bara någon vecka kvar. Om inte h*n bestämmer sig för att komma tidigt förstås. Nåväl, det blir nog bra till slut.
Jag har tänkt på det här med barn och uppfostran och föräldraskap. Jag tror att de som inte är "vana" vid att ha barn omkring sig kanske får det svårare när de själva blir föräldrar.
Om jag utgår från mig själv: jag har haft små barn omkring mig hela mitt liv i princip efter diverse syskonbarn, småkusiner och så vidare. Till viss del har jag också jobbat mycket med barn; jag har varit barnflicka, arbetat på förskola, jobbat med barn utomlands (dessuotm okända nya barn varje vecka). Jag känner mig ganska trygg i mitt sätt att hantera barn (men jag fattar att det blir annorlunda när man får egna kids).
Jag vet egentligen inte var jag försöker komma med det här men jag tänker att man måste ha förståelse för att alla inte är likadana. Mitt sätt att uppfostra mina barn kanske inte är rätt sätt i dina ögon men du får acceptera det som det är.
Så plötsligt är jag i vecka 29 och jag har en mage och snart ska jag föda. Och om man läser på vårdguiden så börjar det se ut som en riktig bebis nu och den väger ungefär 1500 g. Bisarrt.
Och snart är det jul och sen ska jag föda barn! Inte riktigt men typ. Januari kommer ju gå hur fort som helst tror jag (eller hopppas) och sen är det bara någon vecka kvar. Om inte h*n bestämmer sig för att komma tidigt förstås. Nåväl, det blir nog bra till slut.
Jag har tänkt på det här med barn och uppfostran och föräldraskap. Jag tror att de som inte är "vana" vid att ha barn omkring sig kanske får det svårare när de själva blir föräldrar.
Om jag utgår från mig själv: jag har haft små barn omkring mig hela mitt liv i princip efter diverse syskonbarn, småkusiner och så vidare. Till viss del har jag också jobbat mycket med barn; jag har varit barnflicka, arbetat på förskola, jobbat med barn utomlands (dessuotm okända nya barn varje vecka). Jag känner mig ganska trygg i mitt sätt att hantera barn (men jag fattar att det blir annorlunda när man får egna kids).
Jag vet egentligen inte var jag försöker komma med det här men jag tänker att man måste ha förståelse för att alla inte är likadana. Mitt sätt att uppfostra mina barn kanske inte är rätt sätt i dina ögon men du får acceptera det som det är.
Tyst
Det har varit tyst här ett tag för jag har jobbat över mycket och sedan varit i stormiga Malmö på jobb. Det har helt enkelt varken funnits tid eller ork. Jag mår bra trots allt men jag är så trött, så trött just nu. Det är nog för att det har varit så mkt på senaste tiden och sen nu när det är över så blir det en grop som man bara ramlar ner i och orkar knappt göra nåt.
Update i alla fall:
Nu SPARKAR verkligen barnet. Tidigare var det mer rörelser och så där som kändes men nu känner man precis var det sparkar och det syns om jag ligger på rygg att magen buktar ut där sparken kommer. Magen har också ändrat lite karaktär, barnet måste ha vänt på sig på något sätt. Det hände typ i tisdags vid lunch. Tidigare har jag "svällt" lite när jag har ätit och på kvällarna men efter lunchen i tisdags så krympte den lixom aldrig tillbaka igen. Den har stannat i uppsvällt läge så nu har jag verkligen en kula på magen. Förra veckan kunde jag ha på mig lösa kläder och det syntes knappt att jag var gravid i vissa positioner men nu är det svårt att missa magen.
Annars är allting som vanligt, jag har inte ont eller så eller mår dåligt och den 24 nov är det dags att gå till BM igen.
Update i alla fall:
Nu SPARKAR verkligen barnet. Tidigare var det mer rörelser och så där som kändes men nu känner man precis var det sparkar och det syns om jag ligger på rygg att magen buktar ut där sparken kommer. Magen har också ändrat lite karaktär, barnet måste ha vänt på sig på något sätt. Det hände typ i tisdags vid lunch. Tidigare har jag "svällt" lite när jag har ätit och på kvällarna men efter lunchen i tisdags så krympte den lixom aldrig tillbaka igen. Den har stannat i uppsvällt läge så nu har jag verkligen en kula på magen. Förra veckan kunde jag ha på mig lösa kläder och det syntes knappt att jag var gravid i vissa positioner men nu är det svårt att missa magen.
Annars är allting som vanligt, jag har inte ont eller så eller mår dåligt och den 24 nov är det dags att gå till BM igen.
Bebisar
Min kusin fick just sitt andra barn, en liten tjej. Och när man lixom har följt hela vägen från plusset till foglossning och ont och allting och sen sett att de ska åka in till BB på fejjan, läst förlossningsberättelsen och till sist sett bilderna på den nya personen så känns det.... så sjukt läskigt och vardagligt på samma gång. Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar men det känns skrämmande och samtidigt överkomligt.
Har dessutom läst min kompis blogg från när hon var gravid för ett par år sen. Kul och nostalgiskt! Hon hade väl ungefär samma graviditet som jag men hon blev iofs sjukskriven sen på slutet. Det hoppas jag att jag slipper.
Men på nåt sätt blev det lite mer verkligt nu när jag tittat på kusinbarnet. Hon kom ut till slut och lever och äter och mår bra. Det kanske är en bebis i magen trots allt?
november, usch och fy
jag hoppas att november drar förbi lika fort som oktober valde att göra. Det gick verkligen fort. Hoppas denna skitmånad också kan tänka sig att svischa förbi så är vi snart i adventstider och julefriden sänker sig över oss alla. Det ser jag fram emot.
Här är dagens uträkning:
Här är dagens uträkning:
Uträkning utgår från dagens datum: Tors 5 nov 2009.
Din graviditet startade Tors 14 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 28 maj 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 176 av 280. (62,9%).
Du är i vecka 26.
Du har gått 25 fulla veckor och 0 fulla dagar (v25+0).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 17 feb 2010
Du har 104 dagar kvar till beräknad förlossning.
Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster. Vikt 900 gram.
Mamma: Du har nu klarat av två tredjedelar av graviditeten. Nu har du nog ökat cirka sju till tio kilo i vikt. Hela kroppen påverkas av graviditeten.
Karpaltunnelsyndrom: Det kan uppstå ett tryck kring nerver och senor som gör ont och ger en domningskänsla ut i händerna. Det kallas karpaltunnelsyndrom. Berätta för din barnmorska om du har besvär av din karpaltunnel. Smärtan och domningarna kan avhjälpas med hjälp av handledsskydd. Läs mer om detta genom att klicka på länken till höger.
Pappa/partner: Motion är viktigt. Det finns många fördelar med att motionera, både för kvinnan och för barnet. För många är det lättare att komma ut om man gör det tillsammans. Ni kan gärna ta promenader tillsammans eller simma. Undvik sporter med risk för slag eller knuffar. Läs mer om motion och graviditet till vänster under Livsstilsfrågor.
graviditet
Jag fick ett gäng gravidtidningar av en kompis som jag har legat och läst på kvällarna. Det man verkligen slås av är formuleringarna i dessa tidningar. Allting är mysigt, härligt och spännande. Snacka om att bygga upp rosaskimrande förväntningar för de som är gravida och slukar sånt där.
Det står också intressanta saker som "din partner kan vara uppfylld av bebisen och att handla prylar långt innan du är redo" (till pappan) och "passa på att njuta av det härliga som händer i din kropp" (till kvnnan) och "bästa tipsen inför förlossningen" (till både kvinna och man) där man får bra tips som att läsa på, njuta och stötta varandra under proceduren.
Jag blir alldeles matt. Jag blir till och med illa berörd. Jag blir definitivt inte berörd på ett bra sätt i alla fall och min kille tror jag inte ens vill ta i tidningarna med tång...
För att vara ärlig:
Jag tycker inte att det är "mysigt" att vara gravid, det känns som vanligt. Det kanske kommer i takt med sparkar och att mage växer (men jag tror att jag mest kommer tycka illa om att vara otymplig...)
Jag ser ingen rosaskimrande förlossning framför mig (snarare tvärtom).
Jag har otroligt svårt att göra mig en bild av "den första härliga tiden med mitt underverk" (jag förväntar mig kolik, tandagnisslan och tårar)
Jag tror att när jag står med min bebis i famnen kommer jag vara livrädd för allting
Relationen med min barnmorska har inte varit "mitt stora stöd när det händer saker i kroppen som man inte förstår" (fast vi har ju bara träffats tre gånger...)
Jag tycker inte det är särskilt spännande heller, mest bara konstaterande (men det kan ju vara för att det inte händer något...)
MEN
Jag tycker att det är kul att planera och sortera mina babysaker (det kan jag göra ofta)
Jag tycker det är lite annorlunda att känna sparkar (inte alls som jag trodde!)
Jag är glad för min bebis och att den hittills visat sig från sin bästa sida
Jag är otroligt tacksam för att den ville fastna i min mage från första början
Jag mår bra och är verkligen tacksam för det (hoppas det fortsätter)
Så summan av kardemumman är att jag är glad och tacksam men orkar inte riktigt bli uppfylld av "den bästa tiden i mitt liv" som jag ska ta vara på. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vara på om jag ska vara ärlig, att jag mår bra? Att jag sover och äter som vanligt? Att jag inte har ont?
Nåväl, sista månaden av det här kanske jag ligger och förbannar min naivitet vad gäller det här men så känns det just nu i alla fall... =)
Det står också intressanta saker som "din partner kan vara uppfylld av bebisen och att handla prylar långt innan du är redo" (till pappan) och "passa på att njuta av det härliga som händer i din kropp" (till kvnnan) och "bästa tipsen inför förlossningen" (till både kvinna och man) där man får bra tips som att läsa på, njuta och stötta varandra under proceduren.
Jag blir alldeles matt. Jag blir till och med illa berörd. Jag blir definitivt inte berörd på ett bra sätt i alla fall och min kille tror jag inte ens vill ta i tidningarna med tång...
För att vara ärlig:
Jag tycker inte att det är "mysigt" att vara gravid, det känns som vanligt. Det kanske kommer i takt med sparkar och att mage växer (men jag tror att jag mest kommer tycka illa om att vara otymplig...)
Jag ser ingen rosaskimrande förlossning framför mig (snarare tvärtom).
Jag har otroligt svårt att göra mig en bild av "den första härliga tiden med mitt underverk" (jag förväntar mig kolik, tandagnisslan och tårar)
Jag tror att när jag står med min bebis i famnen kommer jag vara livrädd för allting
Relationen med min barnmorska har inte varit "mitt stora stöd när det händer saker i kroppen som man inte förstår" (fast vi har ju bara träffats tre gånger...)
Jag tycker inte det är särskilt spännande heller, mest bara konstaterande (men det kan ju vara för att det inte händer något...)
MEN
Jag tycker att det är kul att planera och sortera mina babysaker (det kan jag göra ofta)
Jag tycker det är lite annorlunda att känna sparkar (inte alls som jag trodde!)
Jag är glad för min bebis och att den hittills visat sig från sin bästa sida
Jag är otroligt tacksam för att den ville fastna i min mage från första början
Jag mår bra och är verkligen tacksam för det (hoppas det fortsätter)
Så summan av kardemumman är att jag är glad och tacksam men orkar inte riktigt bli uppfylld av "den bästa tiden i mitt liv" som jag ska ta vara på. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vara på om jag ska vara ärlig, att jag mår bra? Att jag sover och äter som vanligt? Att jag inte har ont?
Nåväl, sista månaden av det här kanske jag ligger och förbannar min naivitet vad gäller det här men så känns det just nu i alla fall... =)
proppmätt
Det har varit mycket mat den senaste tiden och mycket choklad dessvärre... Det är lätt att bara stoppa in en chokladkola i munnen när vi har haft jordens största skål på jobbet som står precis bakom mig. Sockerchock någon?
Och vi har varit ute på lunchvisningar och sånt denna vecka och ätit middag på restaurang. Så nu är jag lixom fylld till bredden tycker jag. Nu vill jag inte äta mer, får lite avsmak på nåt sätt på mat.
För övrigt börjar jag nog känna av min graviditet nu tror jag. Alltså rent kroppsligt. Jag är ganska trött när jag precis kommit hem från jobbet, det blir ofta en vilostund (eller nja, katten låter mig inte sova men...) innan maten och sambon kommit hem. Det börjar bli lite svårt att sova bekvämt. Ryggen har börjat ömma lite längst ner och det gör tyvärr lite ont att gå för att det känns som att jag svankar hur mkt som helst.
Så på måndag blir det vattengympa!
Ut med skitmaten och in med hälsokosten!
Och vi har varit ute på lunchvisningar och sånt denna vecka och ätit middag på restaurang. Så nu är jag lixom fylld till bredden tycker jag. Nu vill jag inte äta mer, får lite avsmak på nåt sätt på mat.
För övrigt börjar jag nog känna av min graviditet nu tror jag. Alltså rent kroppsligt. Jag är ganska trött när jag precis kommit hem från jobbet, det blir ofta en vilostund (eller nja, katten låter mig inte sova men...) innan maten och sambon kommit hem. Det börjar bli lite svårt att sova bekvämt. Ryggen har börjat ömma lite längst ner och det gör tyvärr lite ont att gå för att det känns som att jag svankar hur mkt som helst.
Så på måndag blir det vattengympa!
Ut med skitmaten och in med hälsokosten!
Sparkar
Ja, det här med sparkar. Det är många som frågar om man har börjat känna något ännu och sådär. Och nu har man ju ändå känt rörelser ett tag. Men det är fortfarande väldigt diffust tycker jag... det känns ju lite som när det bubblar i magen men samtidigt är det på en punkt och inte i "hela" magen så då måste det ju vara bebisen tänker jag. Fast jag skulle nog inte säga att det känns som sparkar. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen men att det skulle kännas lite annorlunda än det jag känner tror jag nog att jag trodde...
Och långa stunder (mestadelen av dagen) känner jag ju ingenting. Det är lite på morgonen, lite vid klockan 14-15 på dagen och sen på kvällen. Jag vet inte om man kan utröna något av det och det kommer säkert förändras över tiden. Läste någonstans att barnet vaggas till sömns när kvinnan är uppe och går och när kvinnan ska vila så "vaknar" barnet och rör på sig. I helgen var jag på spa och jag måste varit väldigt stillasittande och vilande för hej, vad det kändes i magen nästan hela dagen. För övrigt var det helt underbart att vara på spa. Verkligen skönt för kroppen och själen att bara ta hand om sig själv.
Jag har bokat in lite hotellnätter och sånt för mig och sambo nu framöver för att "ta vara på den här tiden när det bara är ni två" som alla gravid-sajter tipsar om... lite fånigt tycker jag, som att man behöver ta vara på varandra extra mycket nu, man ska väl alltid ta hand om varandra även om man har barn? Man måste väl vårda sina relationer alldeles oavsett. Och det gäller ju för övrigt inte bara ens sambo, det gäller ju alla relationer. Familj, vänner etc.
På nåt sätt känns det tvärtom i mitt huvud. När man får barn är det väl ÄNNU viktigare att ta hand om varandra och sina närmaste och ta vara på tiden man får utan barn, exempelvis om man har barnvakt. Det är väl då det är svårare att hålla ens relationer vid liv? Det är i alla fall min erfarenhet, om jag ser till mina vänner och släktingar som fått barn. Fast vad vet jag.
Och långa stunder (mestadelen av dagen) känner jag ju ingenting. Det är lite på morgonen, lite vid klockan 14-15 på dagen och sen på kvällen. Jag vet inte om man kan utröna något av det och det kommer säkert förändras över tiden. Läste någonstans att barnet vaggas till sömns när kvinnan är uppe och går och när kvinnan ska vila så "vaknar" barnet och rör på sig. I helgen var jag på spa och jag måste varit väldigt stillasittande och vilande för hej, vad det kändes i magen nästan hela dagen. För övrigt var det helt underbart att vara på spa. Verkligen skönt för kroppen och själen att bara ta hand om sig själv.
Jag har bokat in lite hotellnätter och sånt för mig och sambo nu framöver för att "ta vara på den här tiden när det bara är ni två" som alla gravid-sajter tipsar om... lite fånigt tycker jag, som att man behöver ta vara på varandra extra mycket nu, man ska väl alltid ta hand om varandra även om man har barn? Man måste väl vårda sina relationer alldeles oavsett. Och det gäller ju för övrigt inte bara ens sambo, det gäller ju alla relationer. Familj, vänner etc.
På nåt sätt känns det tvärtom i mitt huvud. När man får barn är det väl ÄNNU viktigare att ta hand om varandra och sina närmaste och ta vara på tiden man får utan barn, exempelvis om man har barnvakt. Det är väl då det är svårare att hålla ens relationer vid liv? Det är i alla fall min erfarenhet, om jag ser till mina vänner och släktingar som fått barn. Fast vad vet jag.
Tack för alla tips!
Jag kommer att gå tillbaka till det där inlägget när jag ska packa väskan... =) Men fortsätt gärna komma med tips hela tiden för jag är så tacksam att ta del av era erfarenheter! Det behöver ju inte vara just om förlossningen, kanske nåt annat som ni tycker att jag ska tänka på...
Igår var jag varit lite orolig för första gången. Jag läste på någon sida att det är många kvinnor som blir det runt vecka 23-25 ungefär för olika saker så det är säkert helt normalt. Men jag har ju känt rörelser i magen de senaste tio dagarna ungefär. Igår kände jag INGENTING på hela dagen. Och så läser jag i tidningen om bebis som föddes i v 24 för att det var på väg att dö, kvinnan som fick gå med sitt döda barn i magen en vecka (som dog i v23 typ) och att 500 barn/år dör efter v 22. Och i natt drömde jag om döda barn fast ändå inte, de levde på nåt sätt. Det hela var väldigt diffust och jag kommer inte ihåg särskilt mycket av drömmen. Men i morse när jag fortfarande inte känt ett enda livstecken försökte jag med telepatisk överföring mana på min baby att den skulle sparka för mammi... Ingenting fortfarande.
Men nu, när jag sitter på jobbet och klockan är typ nio, kände jag äntligen något igen! Hurra, den lever nog fortfarande! =)
På fredag NÄSTA vecka ska vi till barnmorskan igen, jag längtar dit så jag får höra hjärtat och veta att allt är OK.
För övrigt har jag räknat ut min föräldrapenning på försäkringskassan, det var ingen rolig historia. Det kommer bli dyrt det här nästa år känner jag... =( Framför allt eftersom vi ska skaffa bil = typ femtusen i månaden om man har otur.
Igår var jag varit lite orolig för första gången. Jag läste på någon sida att det är många kvinnor som blir det runt vecka 23-25 ungefär för olika saker så det är säkert helt normalt. Men jag har ju känt rörelser i magen de senaste tio dagarna ungefär. Igår kände jag INGENTING på hela dagen. Och så läser jag i tidningen om bebis som föddes i v 24 för att det var på väg att dö, kvinnan som fick gå med sitt döda barn i magen en vecka (som dog i v23 typ) och att 500 barn/år dör efter v 22. Och i natt drömde jag om döda barn fast ändå inte, de levde på nåt sätt. Det hela var väldigt diffust och jag kommer inte ihåg särskilt mycket av drömmen. Men i morse när jag fortfarande inte känt ett enda livstecken försökte jag med telepatisk överföring mana på min baby att den skulle sparka för mammi... Ingenting fortfarande.
Men nu, när jag sitter på jobbet och klockan är typ nio, kände jag äntligen något igen! Hurra, den lever nog fortfarande! =)
På fredag NÄSTA vecka ska vi till barnmorskan igen, jag längtar dit så jag får höra hjärtat och veta att allt är OK.
För övrigt har jag räknat ut min föräldrapenning på försäkringskassan, det var ingen rolig historia. Det kommer bli dyrt det här nästa år känner jag... =( Framför allt eftersom vi ska skaffa bil = typ femtusen i månaden om man har otur.
förberedelser...
Åkte hem till svägerska och hämtade en massa babysaker idag. Det var kul! Var förstås tvungen att gå igenom allting när jag kom hem. Det var en hel massa kläder, verkligen mycket. Jag har lite sen innan också så nu gick jag igenom allting igen och sorterade i olika högar - slänga (skitiga och trasiga saker), ge till någon annan (sånt som inte jag riktigt gillar) och spara (det jag kan tänka mig att sätta på mitt barn). Mycket intressanta saker fanns, bland annat sjuhundra strumpor ungefär. Och mössor i olika former. Men också sjukt många klännigar. Det får bli en tjej om vi ska kunna använda alla kläder men annars får man sortera ut de en gång till när det börjar bli dags för den storleken och stuva in i källaren i väntan på nästa barn eller någon annans barn...
I alla olika påsar fanns även en babysitter (som jag inte visste fanns! Positiv överraskning!) och en bilstol och typ tre babygym. Men hur man ska sätta ihop de vet det fan, det får vi se om vi lyckas med.
Syster min har bidragit med täcke och påslakan än så länge men den 4 december är det dags att åka upp dit och skörda också, haha. det blir spännande. Jag gissar på ännu fler rosa klänningar =)
I alla olika påsar fanns även en babysitter (som jag inte visste fanns! Positiv överraskning!) och en bilstol och typ tre babygym. Men hur man ska sätta ihop de vet det fan, det får vi se om vi lyckas med.
Syster min har bidragit med täcke och påslakan än så länge men den 4 december är det dags att åka upp dit och skörda också, haha. det blir spännande. Jag gissar på ännu fler rosa klänningar =)
förberedelser...
Åkte hem till svägerska och hämtade en massa babysaker idag. Det var kul! Var förstås tvungen att gå igenom allting när jag kom hem. Det var en hel massa kläder, verkligen mycket. Jag har lite sen innan också så nu gick jag igenom allting igen och sorterade i olika högar - slänga (skitiga och trasiga saker), ge till någon annan (sånt som inte jag riktigt gillar) och spara (det jag kan tänka mig att sätta på mitt barn). Mycket intressanta saker fanns, bland annat sjuhundra strumpor ungefär. Och mössor i olika former. Men också sjukt många klännigar. Det får bli en tjej om vi ska kunna använda alla kläder men annars får man sortera ut de en gång till när det börjar bli dags för den storleken och stuva in i källaren i väntan på nästa barn eller någon annans barn...
I alla olika påsar fanns även en babysitter (som jag inte visste fanns! Positiv överraskning!) och en bilstol och typ tre babygym. Men hur man ska sätta ihop de vet det fan, det får vi se om vi lyckas med.
Syster min har bidragit med täcke och påslakan än så länge men den 4 december är det dags att åka upp dit och skörda också, haha. det blir spännande. Jag gissar på ännu fler rosa klänningar =)
I alla olika påsar fanns även en babysitter (som jag inte visste fanns! Positiv överraskning!) och en bilstol och typ tre babygym. Men hur man ska sätta ihop de vet det fan, det får vi se om vi lyckas med.
Syster min har bidragit med täcke och påslakan än så länge men den 4 december är det dags att åka upp dit och skörda också, haha. det blir spännande. Jag gissar på ännu fler rosa klänningar =)
